Man löser inga problem genom att införa utegångsförbud på kvällarna för tonåringar. ”Det är faktiskt inte vi som är problemet, utan tillgången på alkohol”, skriver Lovisa Lantz, förbundsordförande i Ungdomens Nykterhetsförbund.
Vi måste faktiskt göra något”, sa kommunpamp nummer 1. ”Situationen är ohållbar.”
Tystnaden låg som ett kompakt mörker över sammanträdesbordet i Norrköpings kommunfullmäktige. Lyssnade man tillräckligt noga kunde man höra hur det knakade. Om det var tankenötterna som lät eller någons löständer – ingen visste. Plötsligt rasslade det till.
”Jag vet”, utbrast kommunalpamp nummer 2. ”Vi förbjuder de där ungdomarna från att vara ute på stan på kvällen. Då blir vi ju av med alla problem. Då kan de ju inte slå sönder en massa saker och inte heller ställa till med bråk.”
Jag vet inte riktigt hur det gick till i Norrköping när kommunfullmäktige kom fram till att ett utegångsförbud för ungdomar var den bästa lösningen. Men jag kan tänka mig något liknande. Med för lite kunskap om det egentliga problemet, men ändå en oändlig vilja att göra något åt det, är det lätt att hamna snett.
Tyvärr är de inte ensamma. 18-årsgränser på Hultsfredsfestivalen, utegångsförbud på midsommar i Borgholm och portning av 17-åringar på Stena Lines helgkryssningar är bara några exempel på tillfällen då vuxna förväxlar ungdomar med problem. Istället för att komma åt det verkliga problemet hittar man de enkla lösningarna. Och utestänger ungdomar från nöjeslivet.
När man ser regeringens nya förslag till alkoholpolitik är det därför inte utan att man börjar fundera på vad som skall komma härnäst. Fokus har lagts på ungdomar. Konsumtionen skall sänkas och debutåldern höjas. Ingen under 18 år skall dricka. Frågan är bara hur man har tänkt att uppnå målen. Det skall nämligen inte ske genom att göra alkoholen svårare att få tag på. Och inte heller genom att påverka de vuxnas dryckeskultur. Då är det inte underligt om man frågar sig om regeringen har tänkt vidta samma åtgärder som Norrköpings kommun: Att förbjuda ungdomar istället för alkoholen.
Alkohol görs oftast till ett ungdomsproblem. Det är enklast så. För vuxenvärlden. Nu tenderar regeringen att falla i samma fälla. Man förskjuter problemet till en grupp man inte själv tillhör. En grupp det redan är legitimt att rikta insatser mot.
Problemet är att ungdomar dricker alkohol för att vuxna gör det. Vore det så att vi som är unga idag slapp växa upp med en vuxengeneration som behöver alkohol varje gång det skall vara lite festligt, så skulle vi också lära oss att festa utan alkohol. Vi skulle till och med lära oss umgås utan alkohol.
Men det alternativet finns inte idag. Istället är det denna vuxenvärld som också förser oss ungdomar med alkohol. Varje gång ungdomar dricker alkohol finns det en vuxen människa bakom. Någon som ytterst bär ansvaret för att alkoholen hamnar där den hamnar. I kassan på Ica är det vuxna som säljer folköl till varenda fjortis som försöker. Hemma är det vuxna som har överseende med att det försvinner alkohol ur barskåpet eller som till och med bjuder vid middagsbordet. Och runt omkring i landet är det vuxna som bränner hemma.
För att bli av med söndersparkade busskurer i city måste Norrköpings kommunfullmäktige därför tänka om. Man löser inga problem genom att inskränka ungdomars mänskliga rättigheter. I det här, och många andra fall, är det faktiskt inte vi ungdomar som är problemet. Istället är det tillgången på alkohol som ställer till det.