Nytändning behövs i kampen mot narkotika

Narkotikakommissionens beskrivning av dagsläget är en varningsklocka som måste tas på allvar. ”Det behövs en nytändning i kampen mot narkotikan”, skriver justitieminister Thomas Bodström i en krönika för DrugNews.

Narkotikakommissionens slutbetänkande har varit efterlängtat. Den tillsattes 1998 med uppdraget att göra en bred översyn av den svenska narkotikapolitiken. Min förhoppning är att den diskussion som kommissionens slutsatser ger upphov till ska innebära en välbehövlig vitamininjektion i den svenska narkotikapolitiken.

Den sammantagna bild som Narkotikakommissionen målar upp innehåller både ris och ros. Kommissionen slår fast att den svenska narkotikapolitiken varit framgångsrik. Det finns inget som tyder på att en annan inriktning skulle varit mer lyckosam.
Men slutbetänkandet målar också upp en dyster bild. Missbruket av narkotika ökar och, menar kommissionen, avsaknaden av politiskt engagemang har medfört att alla samhällssektorer som arbetar mot narkotika har drabbats av ekonomiska nedskärningar.

Att regeringen tillsatte Narkotikakommissionen är i sig ett bevis på att det faktiskt finns vilja att göra något åt problemen. Men den beskrivning kommissionen gör av dagsläget är en varningsklocka som förtjänar att bli tagen på allvar. Det behövs en nytändning i kampen mot narkotikan.

Jag känner mig personligen mycket engagerad i frågan. Under mina år som advokat fick jag allt för ofta bevis på narkotikans destruktiva verkningar. Den leder till tragedier för enskilda missbrukare, deras nära och kära och för de människor som faller offer för de brott som följer i knarkets spår.

Narkotikakommissionen skjuter framför allt in sig på brister när det gäller det förebyggande arbetet och rehabiliteringen av missbrukare. Att allt fler ungdomar har en tillåtande inställning till narkotika och har provat på är en tydlig indikation på att det förebyggande arbetet inte når fram på ett tillräckligt bra sätt.

Det är uppenbart att vi som har makt och möjlighet att påverka attityder måste göra ännu mycket mer för att få unga människor att inse farorna med knarket.

Narkotikakommissionen har lämnat några förslag som direkt berör mitt ansvarsområde som justitieminister. Det gäller bland annat förslag på hur man kan förhindra att narkotika smugglas in på fängelser och häkten. Betänkandet innehåller också förslag om att det ska bli tillåtet att ge kräkmedel till narkotikalangare. Förslagen ska gå ut på remiss och jag vill låta den demokratiska processen ha sin gång och vänta med att ta ställning. Mycket kan dock göras omedelbart, utan att behöva vänta på ny lagstiftning eller mera pengar. Jag har tillsammans med socialministern diskuterat problemet med Rohypnol. De som använder Rohypnol gör det ofta av strategiska skäl, för att ”ladda sig” inför ett brott eller droga kvinnor i syfte att utsätta dem för sexuella övergrepp. Samma vecka som både jag och socialministern tog upp frågan i riksdagen beslöt Läkemedelsverket att skärpa narkotikaklassificeringen av Rohypnol. Jag för också samtal med kriminalvården för att se om det är möjligt att inrätta ett antal helt drogfria fängelser.

Jag gläder mig åt att Narkotikakommissionen inte tror att någon allmän skärpning av straffen skulle vara lösningen på alla problem. Den sortens förenklade budskap är annars allt för vanliga i den politiska debatten.

Vi har redan en mycket restriktiv narkotikapolitik i Sverige och hårda straff för narkotikabrott. Det ska vi definitivt inte ändra på, men vi ska samtidigt inte tro att något skulle bli bättre om vi lade ytterligare betoning på repressiva åtgärder.

I kampen mot knarket behövs en helhetssyn. Vi ska såväl förebygga och kontrollera, som straffa och rehabilitera. Narkotikakommissionen har gett oss en rad intressanta uppslag på hur det ska gå till.

Etiketter:

Annonser