Om hur grodan lades i kallt vatten, sakta hettades upp, och därför inte märkte varthän det barkade… En allegori om när alkoholen kom till den lilla dammen, av Urban Sylvan, informationssekreterare på Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, NBV.
Det var en gång en groda. Denna groda var inte som du och jag är vana att se grodor, ty den hade ordnat det riktigt bra för sig. Tillsammans med andra grodor inrättade hon nämligen system för saker och ting vilka alla syftade till att underlätta vardagen, skydda enskilda individer och föra hela grodsamhället framåt för allas bästa.
Teckning: KELP/DrugNews
Nu fanns det också paddor i samma samhälle. Dessa paddor älskade sig själva och att ha det bra; de hade utvecklat enastående metoder för att roa sig. En av dem var att palla frukt från grodorna och gömma den i hålor i marken. Då hände något med frukten, så att man blev yr och glad i hatten då man åt av den. Frukten var visserligen inte så god, men ack; vad får man inte utstå för att ha det roligt.
De hade med tiden kommit på att grodorna också gillade att ha det bra och att roa sig. Därför pallade paddorna extra mycket frukt och grävde ännu flera gropar i marken så att den räckte även till grodorna. Grodorna tyckte ju det var märkligt, men nyfikenheten tog överhand. Paddorna gjorde övertalningsprocessen lättare genom att smaksätta och rulla in den jästa frukten i färggranna blad och vips hade frukten fått fotfäste hos grodorna – trots att den var dyr.
En dag började en lärd groda att undersöka fenomenet med frukten. Hon upptäckte snabbt anledningen till att det susade till i kupan då man åt av den; ett gift bildades då frukten var nergrävd i marken och förädlades. Hon kom också på att flera grodor hade svårt att låta bli frukten och att samma grodor hade svårt att hänga med i det gemensamma samhällsbygget.
Sin vana trogen, att alltid göra sitt bästa för samhället, började den lärda grodan berätta om sin upptäckt. Många av medgrodorna beslutade då att låta bli frukten, vilket gjorde att paddorna inte kunde sälja lika mycket som tidigare. Paddorna virade då extra granna blad runt frukten. De betalade en mindre nogräknad groda för att berätta om hur bra och lyxigt det var med den förnäma frukten och kunde därmed stävja den visa grodan som hotade paddornas främsta inkomstkälla.
Grodorna fattade i detta läge ett beslut om att med olika medel förhindra spridningen av paddornas frukt och de negativa konsekvenserna av den. De införde ett antal grodhälsolagar som bl a förhindrade marknadsföring av den lömska frukten. Likaså bestämde de att paddorna inte fick stå var de ville och sälja frukten samt att den som köpte och åt frukten måste ha blivit av med ”yngelsvansen”. På detta sätt inrättades samhället. Tiden gick. Paddorna sålde disciplinerat på särskilda ställen och inte till yngel. Grodsamhället hämtade sig och antalet grodor som blev sjuka av frukten blev färre och färre. Alla var nöjda och glada, utom paddorna.
Det jäste under ytan. Paddorna tjänade inte tillräckligt mycket pengar snabbt nog. De hade dock hört talas om en princip som gick ut på att om det finns mycket av en vara, så säljs det mer. De började därför att utöka sina försäljningsställen.
Visserligen mycket försiktigt, för de ville inte att någon skulle märka det. Effekten lät inte vänta på sig; eftersom tillgången blev större så köpte grodorna mer frukt vilket i sig ökade grodornas efterfrågan ytterligare och paddorna fick bära dit mer och öppna fler försäljningsställen. Eftersom detta skedde sakta – men säkert – var det aldrig någon som egentligen tänkte på utvecklingen som farlig.
I samma veva började paddorna att starta fruktklubbar där de viktiga grodorna fick vara med. Man började också att förpacka färsk frukt i samma färggranna blad som man virade in den jästa frukten. På så vis kunde även grodornas yngel vara med och känna sig tvåbenta. Paddorna började också att bjuda in grodornas nyhetsförmedlare på studiebesök i de högkulturella och lyxiga områdena där jäsgroparna fanns. Där bjöd man på någon fin årgång så att grodan genast gick hem och berättade om studiebesöket för sina kamrater. Det gick inte lång tid förrän kamraterna frågade efter samma sort vid försäljningsställena.
Hälsoläget i grodornas samhälle försämrades. Vissa grodor ägnade sig bara åt paddornas produkt. Fler än normalt dog och allt fler yngel hade valde jäst frukt i stället för färsk – misstankarna riktades mot ett speciellt håll.
Men nu var så många grodor fruktätare att det var svårt att få dem att lyssna; flera grodor hänvisade till och med till paddornas särskilda rapporter om att den jästa frukten faktiskt är nyttig – allt för att dölja sanningen och legitimera de egna handlingarna.
Idag vaknar grodan på morgonen precis som vanligt; slår på TV:n och morgonens frukttips; känner sig något kokt, men bläddrar snabbt fram till hälsosidorna i morgontidningen; läser den dagliga artikeln om nyttan med jäst frukt och blir med ens svalare; tar ett djupt andetag och skyndar sig ut för ännu en dag i den lilla dammen.