På miljöpartiet de grönas kongress i Ronneby i helgen var hon är en av majoriteten ombud som fortfarande vill att partiet ska arbeta för ett EU-utträde. På den lite röriga tillställningen togs även beslut om att verka för att ett statligt tobaksmonopol med ensamrätt sälja cigaretter och snus ska inrättas, typ ett tobakens Systembolag utan vinstintresse. Och Goës drev igenom att i EU-valmanifestet ska partiet ska arbeta för en restriktiv alkohol- och narkotikapolitik.

Eva Goës – andranamn inför EU-valet – har varit med i partiet nästan sedan starten för över 20 år sedan. Nästan lika länge har hon varit “förälder på stan“ och sett en förändring av attityden till både alkohol och andra droger.
– Det har blivit en alltför tillåtande syn på droger, det gillar jag inte. Flera föräldrar tycks tillåta att minderåriga får smaka på alkohol hemma och de påverkar givetvis ungdomarnas inställning, säger hon till Drugnews.

• Svensk alkoholpolitik har förändrats mycket sedan EU-inträdet. Borde Sverige ha agerat annorlunda i förhandlingarna?
– Ja. Vi släppte bland annat de gamla införselreglerna alldeles för lätt. Vi hade inte behövt anpassa oss utan kunde ha begärt undantag. När Sverige folkomröstade om avtalet för att gå med i EU blev vi lovade att alkoholen inte skulle flöda fritt. Nu ser vi resultatet: varje svensk får införa motsvarande drygt 24 liter ren sprit, vilket är mer än två års konsumtion för medelsvensken.

Eva Goës önskar en restriktiv alkohol- och drogpolitik som utgår från folkhälsoperspektivet. Hon anser även att alkoholen är en folkhälsofråga, inte jordbruksfråga, och miljöpartiet vill ha bort subventionerna till vin- och tobaksodlingar.
– Det är löjeväckande i EU när man lägger ut pengar på folkhälsa samtidigt som man släpper spriten helt lös. I flera länder börjar nu insikten om alkoholens skadeverkningar växa fram. Detta är rätt läge att ta en strid för folkhälsan och utmana EU i EG-domstolen, hävdar Eva Goës.

• Vilka frågor om alkohol, narkotika och tobak anser du är viktigast att i dag driva i EU-parlamentet?
– Att få in någon typ av mer återhållsam alkoholpolitik i EU är viktigt, men också oerhört svårt. Inte minst Frankrike dras med stort överskott på vin, och är i stort behov av att vinkonsumtionen ökas. När det gäller narkotika finns det gott om lobbyister som kräver att bland annat hasch ska legaliseras. Tobak är däremot lättare, där finns det en tämligen bred uppslutning kring att öka restriktionerna. Om vi kunde återinföra alkoholpolitiken till ett nationellt plan, så hade vi kunnat behålla vår politik, och därmed kunnat visa vägen på detta område.

• Kan Sverige försvara sin restriktiva alkoholpolitik som EU-medlem? Och var går det vinna internationellt stöd för det?
– Det är svårt, eftersom svensk kultur och övriga länders kultur skiljer så radikalt på dessa frågor. När det gäller narkotika så är det tämligen lätt att hitta allianser med England och Irland, men Italien, Grekland, Spanien, Tyskland, Belgien och Frankrike är värre. Vissa enskilda parlamentariker inom dessa länder kan det gå att samarbeta med, säger Eva Goës.
– Alkoholpolitiken är än svårare att försvara. De vinproducerande länderna vill sälja vin, så enkelt är det, och det finns praktiskt taget inget i deras kultur som kan se någonting negativt i detta. Jag tror att det är oundvikligt att EU påverkar Sverige mera i denna fråga, än vad vi kan påverka övriga EU-länder. Miljöpartiet vill inte sänka skatten på alkohol!

• Är det möjligt att återinföra lägre införselkvoter på alkohol?
– Vad som är möjligt och vad som är omöjligt inom EU beror på var den politiska viljan finns. Jag tror inte att den svenska regeringen är beredd att visa så tydlig politisk vilja i denna fråga, så att de lägre införselkvoterna återinförs, men miljöpartiet har det som krav.

• Är det önskvärt att begränsa alkoholreklamen? Går det att uppnå inom EU?
– Det är i högsta grad önskvärt att begränsa alkoholreklamen, den borde vara förbjuden. Men här är ett annat av EU:s problem: EU är för litet. Även om man inom EU kom överens om att förbjuda reklamen, så är det för många kanaler möjligt att bara flytta sändningen till ett land utanför EU, och sedan finns inga lagar och regler för dem i alla fall. Ett sant internationellt samarbete är därför nödvändigt.

• Flera länder förespråkar en liberaliserad narkotikapolitik, bland annat vill de legalisera cannabis. Hur ser du på det?
– Absolut inte legalisera! Jag anser att det är en alldeles för tillåtande syn på droger över lag i Sverige idag.

• Flera av de grönas representanter i andra EU-länder stöder en uppmjukad narkotikapolitik medan de svenska ställt sig bakom den restriktiva linjen. Är det ett problem?
– Skillnaden i synen på narkotika är inte knuten till parti. Det är en fråga där länders kulturer spelar stor roll. Så är till exempel alla svenskar i Europaparlamentet med på att motarbeta legaliseringen, oavsett partitillhörighet, medan praktiskt taget alla holländare är för legalisering, också det oavsett partitillhörighet. Skillnaden i syn finns i alla politiska grupper.

• Hur ser du på lobbyism mot EU-parlamentariker, exempelvis från alkoholindustrin?
– Lobbyism kan vara både bra och dålig. Det stora problemet är de kapitalstarka lobbyisterna, som har så enormt stora ekonomiska resurser jämfört med flera frivilligorganisationer, storleken på plånboken ska inte bestämma vilka beslut som tas.

• Hur kommer EU-utvidgningen att påverka alkohol- och drogpolitiken?
– Det kommer att finnas flera länder där det är lätt att köpa billig alkohol, tillgången ökar på alla fronter. Det är därför viktigt att samarbeta med de nya länderna för en restriktiv politik i dessa frågor. Inte ge upp!

• Ska drogpolitik vara en nationell eller överstatlig angelägenhet?
– Drogpolitik ska vara en nationell angelägenhet. Samarbete över alla gränser kan jag tänka
mig på alla områden och givetvis i denna fråga.

• Miljöpartiet vill att Sverige ska lämna EU. Hur skulle det underlätta en effektivare alkohol- och narkotikapolitik, ett problem som är alltmer globalt?
– Vi kan återinföra riktiga gränskontroller, vi kan åter få lov att göra stickprovskontroller. Vi kan återinföra de gamla införselkvoterna. Vi kan gå före, utan att det ska betraktas som handelshinder! Problemet är globalt, men det är viktigt att vissa länder har rätt att gå före och visa hur någonting kan göras, avslutar Eva Goës.