Matchen regeringen mot knarklaget

Det är mycket bollspel nu, EM har dragit igång, och senare i sommar är det OS. En match som pågått rätt länge är den mellan regeringen och knarklaget. Det ser rätt illa ut om regeringen inte får förstärkning med exempelvis några analytiskt lagda spelare, menar Per Johansson i en matchrapport.

Tänk er knarkkampen som en fotbollsmatch. I knarklaget spelar ett ljusskyggt gäng med brokig bakgrund. Sammanhållningen och samspelet är visserligen närmast icke-existerande men trots detta är laget mycket svårslaget. Det vinner så gott som alltid sina matcher, vilket framförallt beror på två saker:

• Knarklagets spelare bryr sig inte det minsta om spelreglerna. Man spelar ruffigt och hänsynslöst och domaren har i det närmaste givit upp. Han gör några lama försök då och då att få ordning på spelet men det är som förgjort. Att avbryta matchen vågar han inte för det råder en rätt hotfull stämning på plan.

• Lagets spelare byts ut hela tiden så fort någon faller ifrån, vilket händer titt som tätt. En ständig ström av unga starka spelare fyller på avbytarbänken så att det faktiskt är ont om sittplatser där. Visserligen kroknar lagets spelare snabbt men det har ingen betydelse för laget eftersom man har fler maximalt spelsugna avbytare än regeringslaget.

På andra planhalvan spelar regeringen och dess myndigheter. Här följer man reglerna till punkt och pricka. Medelåldern är hög, men så är i och för sig också rutinen. I regeringslaget är sammanhållningen god, men samspelet kunde bli mycket bättre.

Trots några ganska kompetenta spelare på plan ser det mörkt ut och det mesta talar för att man förlorar matchen. Främsta skälet är att regeringen helt enkelt inte förmår lägga upp spelet på ett vettigt sätt.

Lagkapten och målvakt Göran Persson är i dålig form, både kroppsligt och mentalt. Efter en rad tuffa matcher mot helt andra lag verkar han ha tappat gnistan. EMU-förlusten i höstas var ett hårt slag för fightern Persson och han har inte varit sig lik sen dess. Exempelvis verkar han helt ha glömt bort sina ord i regeringsförklaringen i oktober 2002 om att knarkfrågan skulle prioriteras under mandatperioden. Hur Persson ska lägga upp taktiken inför valet 2006 är höljt i dunkel och frågan är om han ens tänker vara kvar i laget vid den tiden. “Persson är slut, han har redan lagt av“ säger matchkommentator KG Bergström från Rapport medan andra förståsigpåare menar att Persson kommer igen.

Socialminister Lars Engqvist gjorde bra ifrån sig i några tidiga kvalmatcher för ett par år sedan, men är nu på väg att lämna laget. Efter en mycket trevande inledning som socialminister med ansvar för knarkpolitiken läste han på ordentligt och satte sig in i problemet. Vågade ställa de tuffa frågorna till sprutvännerna i Skåne och var beredd att lägga ner den verksamheten när han inte fick några vettiga svar. Men sen kom det grus i maskineriet och sprutstoppet gick om intet.

Engqvist tröttnade på den tjafsiga knarkdebatten, släppte frågan till den unge Morgan Johansson, för att istället på heltid ägna sig åt att missköta sjukvårdsfrågorna. Vem som blir Engqvists efterträdare är ännu oklart, men här finns stora möjligheter för en ny kraft att göra sig gällande.

Morgan Johansson är en omvittnat trevlig och framåt kille, men med ett tämligen otacksamt uppdrag. Han är folkhälsominister vilket bland annat innebär att han ska få folk att röka och kröka mindre. Med rökat går det hyfsat, men med kröken går det åt skogen. Narkotikamissbruket har han svårt att påverka eftersom det faktiskt är förbjudet att hålla på med knark och således i första hand en fråga för rättsväsendet – och därmed vänsteryttern Bodström. Dessutom är narkomanvården – som är Morgans boll – en kommunal angelägenhet och trots att han faktiskt vill öronmärka statliga pengar till vården av missbrukarna får han inte det eftersom supportern miljöpartiet inte tycker att staten ska styra allt för mycket över kommunerna.

Thomas Bodström anses av många vara den riktiga stjärnan i laget, med proffserfarenhet från AIK och vet hur man trixar med trasan. Men om man skärskådar vad han åstadkommit inom sitt nuvarande ansvarsområde som justitieminister är det inte mycket. Nettotillskottet av poliser förra året var bara 29 (tjugonio!) stycken – ett verkligt stolpskott alltså – och på fängelserna knarkas det för fullt i de överfulla cellerna. Ett gott renommé hos publiken kan man inte leva på i all evighet. Någon gång måste en forward som Bodström se till att sparka in bollen i motståndarlagets mål också. Man kan inte hela tiden ängsligt se efter vad de andra spelarna håller på med. En anfallsspelare måste när tillfället ges kunna gå rakt på mål. Bodström verkar oroa sig alldeles för mycket över vad lagkaptenen ska ha för kommentarer i omklädningsrummet efter matchen och är nog – precis som de flesta andra i laget – helt enkelt lite rädd för Göran Persson.

Björn Fries kallas för regeringens samordnare av narkotikapolitiken. Han har varit med i laget i drygt två år, men har inte rört bollen många gånger.

Mycket rörlig på plan, springer på såväl anfall som kontringar. Försöker skaffa sig en position som lagets libero, men är alltför ofta på fel plats vid fel tidpunkt. Har på senare tid visat tydliga tecken på utmattning.

Hans problem bottnar i att han i själva verket har vare sig makt eller särskilt mycket pengar och vad ska en hyvens grabb från Blekinge göra i det läget? Dra igång aktiviteter på internet ligger i tiden och därför har han startat Tjackabajs.nu (sajten heter faktiskt så!) och på den vägen är det. Den gode Fries begick dessutom ett fatalt misstag i början av sin spelarkarriär när han accepterade att utreda sprutfrågan. Ett klassiskt självmålsprojekt. Har han riktig otur går hans förslag igenom i riksdagen och han blir ihågkommen som den som rullade ut mattan för massiv sprututdelning i Sverige. Ivrigt påhejad av en sedan länge förgrämd liten, men högröstad knarkliberalt hejarklack.

Rikspolischefen Sten Heckscher borde agera center i laget och med kraftfulla attacker driva på medspelarna att göra sitt yttersta. Lägga upp långa bollar till socialkedjan och på så vis förmå dem att verkligen visa vad de går för. Men så jobbar inte Sten Heckscher. Han står mest nere vid målet och hänger. Röker, snackar lite med Göran Persson och passar på att rasta hundarna när han ändå är utomhus. Väntar på att matchen ska ta slut så att han kan kvittera ut gaget (han är lagets högst betalde spelare). Vem som vinner bryr han sig inte om. Dels för att han får lika mycket betalt för alla matcher oavsett hur de går och dels för att han, till skillnad från politikerna i laget, inte behöver bry sig om att bli omvald. Heckscher är i akut behov av pensionering, så att hans plats kan tas över av någon som verkligen tycker om att sparka boll.

Tullens generaldirektör Kjell Jansson har avgått, alldeles utmattad, efter att ha avskedat 400 man, varav 50 på kontrollsidan. Tiotalet tullstationer är nerlagda, de flesta på Östersjökusten. Vikarie i laget är överdirektör Göran Ekström som aviserat att han också är på väg att avskeda sig själv.

Tullen är med andra ord en försvagad lirare på plan. Inte blir det bättre av att man bestämt sig för att strunta i den så kallade myrtrafiken, det vill säga ungdomar som smugglar mindre mängder knark för eget bruk. Nu är det de stora fula fiskarna som gäller.

Och eftersom de är såpass svårfångade räknar man med att det inte ska bli så många ärenden att driva framöver för tullens del. På så vis får man tid över för att jobba med sin nya webbsajt på internet Nodrugs.se. Det ryktas att Tullen kommer att ställa upp internetanslutna datorer på de nedlagda tullstationerna, så att knarksmugglarna kan skaffa sig vederhäftig information om vad de håller på med. Det stora problemet med den idén är att man inte vet vem som ska övervaka datorerna.

Generaldirektören på Skolverket Per Thullberg är en synnerligen anonym spelare i knarkbekämparlaget. Han gör aldrig några ansatser att ens försöka komma åt bollen. Smyger längs kanterna på plan, försöker hålla sig undan och ser ut som om han helst skulle vilja vara någon annanstans. Sällan har väl uttrycket om att “inte vara med i matchen“ passat bättre. Går man in på Skolverkets webbsajt och söker på ordet drogtester blir det 0 träffar. Söker man istället på ordet burqa får man reda på att skolorna har rätt att förbjuda eleverna att bära burqa enligt Skolverkets beslut. Frågan om skolorna har rätt att säkerställa att eleverna är drogfria har man på Skolverket ännu inte vågat ta i.

Enda kvinnan i laget, Kriminalvårdens generaldirektör Lena Häll Eriksson, har det inte lätt. Fängelserna är sprängfyllda och möjligheterna att göra en vettig uppdelning av internerna efter problembild är närmast obefintliga.
Trots förslag från bland andra Narkotikakommissionen och Kriminalvårdens egen utredare Gunnar Engström om att införa möjligheten till så kallade glasade besök på fängelser och häkten för att förhindra insmuggling av knark har Göran Persson och Thomas Bodström sagt nej till det. Det ska fan vara fängelsedirektör i ett sånt läge. Inte så konstigt att Lena Häll Erikssons insatser hittills i matchen är av det blygsamma slaget.

Men allt är inte dystert med regeringslaget. Det finns ett par nya spelare på plan som verkar spelsugna och som i alla fall på pappret har goda förutsättningar att få saker och ting att hända i matchen.

Socialstyrelsens nye generaldirektör Kjell Asplund är till skillnad mot sin företrädare Kerstin Wigzell medicinskt skolad och gediget förankrad i den vetenskapliga världen, vilket är nödvändigt om han ska undvika att bli sina underställdas gisslan. Asplund är redan på offensiven mot läkarnas överförskrivning av narkotikaklassade läkemedel, exempelvis Subutex, och det bådar gott inför framtiden. Här och där i publiken hör man små skaror som ropar: Kjelle! Kjelle! Kjelle! Publiken verkar längta efter att spelet ska ta fart och tacka för det med tanke på hur trögt det gått hittills för regeringslaget.

En annan helt ny spelare i laget är den nyutnämnde Riksåklagaren, Fredrik Wersäll. Förmodligen lagets blivande stjärna. Gedigen juridisk bakgrund. Utnämnd till justitieråd 2003. Dessförinnan rättschef på justitiedepartementet. Har varit avdelningsdirektör vid Riksåklagaren och senare byråchef där. Ordförande i Svenska Kriminalistföreningen. Kriminalistik är ingen akademisk disciplin i Sverige, men lär kunna beskrivas som kriminologi minus skitsnacket. Det var Fredrik Wersäll som såg till att knarksvamparna blev förbjudna i Sverige sommaren 1999. Han fick sprätt på sina rätt såsiga kollegor på socialdepartementet som egentligen hade ansvaret men som inte fick mycket gjort i ärendet. Ska bli spännande att se om Wersäll kan göra om den bravaden i ett större sammanhang från sin backposition i knarkbekämparlaget.

Som ni ser är det inte mycket som talar för att det av oss skattebetalare finansierade regeringslaget ska besegra knarklaget. Några få duktiga spelare av elva vinner man inga matcher med, hur mycket laget än försöker. Saknas det dessutom analys av motståndarlagets sätt att spela och en egen strategi anpassad därefter så är förlusten närmast given.

Det behövs helt klart nya spelare i laget. Fler kvinnor är ett måste. Det gubbdominerade laget har kört fast och då är det bara att släppa prestigen kalla in förstärkningar från spinnsidan.

En eller helst ett par analytiskt begåvade personer måste också in i laget. Det går inte att bara springa så mycket man orkar fram och tillbaks på plan. Man måste ha en enkel och tydlig idé som alla förstår om hur man ska lägga upp spelet för att kunna tugga sig igenom motståndarens försvar. Se till att sakta men säkert rycka undan fötterna för knarkmarknadens själva grundstruktur, som utgörs av konsumtionen och nyrekryteringen vänner emellan. Endast då har regeringslaget en chans att vinna SM i knarkbekämpning.

Vem vet, Sverige kanske kan få åka till andra länder och visa hur man spelar skjortan av knarklagen ute i världen? Vi skulle kunna börja med att bli bäst i Europa.

Etiketter:

Annonser