Till hösten väntas ett förslag om legalisering av sprututbyte komma till riksdagen. Om detta realiseras bryts den svenska restriktiva modellen som kombinerar en kriminalisering av missbruk med rätten till behandling och rehabilitering. Vi menar att förslaget som nu kommer att läggas i riksdagen är dåligt och baseras på felaktiga antaganden.

Egentligen räcker det med att se på utvecklingen i vårt grannland Norge där man under lång tid frikostigt delat ut sprutor och som i februari månad införde “sprutrum“ bemannade med sjukvårdspersonal. Den som besökt Oslo de senaste åren kan se hur kanyler ligger och skräpar bland annat i stadens parker. Någon effekt på smittspridning har det inte haft, däremot ökar antalet heroinister lavinartat.

Förslaget om sprututbyte tycks bottna i antagandet att sprututbytesprojektet i Malmö/Lund som pågått i 17 år gett positiva resultat vad gäller spridning av hiv och hepatit c (gulsot). Det finns dock ingen som helst forskning på att så skulle vara fallet.

Förslaget framstår vidare som ett slag i luften ur ett hiv-perspektiv då Sverige inte drabbats av någon hiv-epidemi bland narkotikamissbrukare.

Cirka tre narkotikamissbrukare per år avlider av hiv medan mellan 300 och 400 personer avlider till följd av sitt narkotikamissbruk.
Andelen hiv-smittade i Skåne, där sprututbyte pågår, är inte lägre än i resten av landet, detsamma gäller hepatit c-smittade.

Smittsamma sjukdomar liksom andra fysiska konsekvenser av narkotikamissbruk kan åtgärdas genom en väl utbyggd hälsovård för narkomaner i samverkan med socialtjänst, polis och kriminalvård. Exempel på sådan väl fungerande verksamhet finns i Uppsala.
Förutom den dubbla signal det innebär att samhället förser missbrukare med sprutor för att kunna använda illegala droger har sprututbyte ingen effekt på spridningen av sjukdomar.

Det signalerar däremot att samhället kapitulerar inför den narkotikarelaterade kriminaliteten och inte ser missbruk som ett allvarligt men behandlingsbart problem.

Den svenska narkotikapolitiken har i ett europeiskt perspektiv varit mycket framgångsrik och därför tror vi inte på att visionen om ett narkotikafritt samhälle nås genom att fritt ge narkomanerna verktygen till sitt missbruk.

I stället behöver det satsas på ökade resurser till narkotikapolisen, psykiatrin, socialtjänsten. Detta tillsammans med drogfria fängelser, avgiftnings- och behandlingsplatser samt stöd till de ideella aktörerna på området för Sverige en bit närmare det narkotikafria samhället.

Artikeln undertecknas av:
Marcus Häggström, drogsamordnare Söderhamn, Sten Sundqvist, närpolischef Söderhamn, Ossian Olsen, drogsamordnare Bollnäs, Ingrid Näslund, sjuksköterska Söderhamns beroendecenter, Mats Rudert, alkoholhandläggare Hofors, Sven Persson, hälsovårdssekreterare Gävle, Johnny Gustafsson, utbildningsledare Hasselakollektivet, drogförebyggare Ovanåker,närpolischef Ovanåker,fd ordförande folkhälsorådet Sandviken, gruppchef Gävle socialtjänst.Fotnot: Artikeln publiceras även i tidningar i Hälsingland och Gästrikland.