RNS säger inte nej till metadon

I SVT:s Uppdrag granskning nyligen kunde man få intrycket av att Riksförbundet narkotikafritt samhälle är motståndare till metadonbehandling av heroinister. – Det är vi inte, men anser att programmen måste omgärdas av kontroll för att vara framgångsrika, menar Ove Rosengren och Anne-Lie Vainik, ordförande respektive styrelseledamot i RNS.

RNS har aldrig sagt blankt NEJ till underhållsbehandling med metadon. Däremot har vi alltid varit noga med att bestämda krav måste ställas för att sådan behandling ska kunna motiveras inom ramen för en restriktiv narkotikapolitik. En politik som för övrigt har ett massivt folkligt stöd och redan på 1970-talet slogs fast av riksdagen och sammanfattades i målet “ett narkotikafritt samhälle“.

Vi har betonat vikten av att de av Socialstyrelsen utfärdade föreskrifterna måste efterlevas. Vi anser att de behandlande enheterna ska hållas små och att arbetet ska underkastas strikt kontroll av van personal. I första hand för att motverka läckage, sidomissbruk, kriminalitet eller annan manipulation med en svart marknad som följdfenomen.

Ett strikt regelverk utgör själva grunden och förutsättningen för att en underhållsbehandling ska vara till någon som helst glädje och nytta för patienter och samhälle.

I händelse av storskalig expansion av metadonförskrivning riskerar programmen att fyllas på med svårt personlighetsstörda individer som inte har någon som helst chans att tillgodogöra sig den här typen av narkomanvård. Detta skulle i praktiken ske på bekostnad av dem som kan dra verklig nytta av metadon eftersom tid och resurser kommer att ätas upp av ett ständigt slit med patienter som är extremt svårhanterliga eller till och med ohanterliga.

Om vi ser oss runt i Europa och Nordamerika kan vi notera att metadonpolitiken haft en tendens att generaliseras till allt fler opiatberoende, vilket fått förödande konsekvenser. Exempelvis hade man i Köpenhamnsområdet hösten 2003 fler metadondödsfall än heroindödsfall. Samma sak rapporterades från Florida 2001. I Finland är Subutexmissbruket idag större än heroinmissbruket. På vissa håll i världen har man gett upp helt och förskriver heroin till heroinisterna.

Och vad gör man då med de mest självdestruktiva som inte kvalificerar för metadon eller straffar sig ur programmet genom upprepade regelöverträdelser?

Kortfattat: Vi måste ta till oss den smärtsamma insikten att de som fortsätter att bryta mot upprättade behandlingskontrakt (efter att som regel ha fått flera chanser) inte är hjälpta av den här sortens behandling och därför måste skyddas mot sitt eget beteende för att inte gå under. Det är därför som tvångsvård finns och bör användas när inget annat fungerar och individens liv och hälsa står på spel. Det är mot den här bakgrunden som ansvariga politikers våldsamma nedrustning av LVM-vården måste ses som en björntjänst mot narkomanerna och deras anhöriga. Nedrustningen utgör av allt att döma ett led i en medveten nedmontering av den restriktiva politiken och ter sig på kort sikt som en billighetsreform men kommer i längden att stå oss alla, inklusive missbrukarna, oerhört dyrt.

Den absoluta förutsättningen för att metadonprogram alls ska ha en chans att rädda liv och i ett större sammanhang bidra konstruktivt i arbetet mot ett tilltagande missbruk är att narkotikapolitiken på alla plan hålls restriktiv.

Om inte kommer till och med de mest ambitiösa insatser att stå under starkt tryck från ett mer eller mindre öppet drogutbud. En ständig exponering av knark inte bara försvårar för den som vill leva ett drogfritt liv utan blir också ett allvarligt hot mot alla dem som har möjlighet att leva bra med stöd av välskötta metadonprogram.

Etiketter:

Annonser