Lär av haschrökarnas erfarenheter

Alltför länge har vi litat till cannabisexperters snäva perspektiv. Lyssna mer på haschrökare som förvandlats till ”drop outs”, vilsna sökare och rebeller. Ingen annan begränsad insats kan snabbare, bättre och mer kostnadseffektivt gagna drogpreventionen, skriver drogdebattören Allan Rubin.

Nyligen var jag på utbildningsdag om cannabis arrangerad av Beroendecentrum i Stockholm. ”En repris av tidigare succékonferenser”, enligt inbjudan. Succé för vem blev min undran.
I sex timmar redovisades sådant som är känt förut. Men inget nämndes om drogandets belönande sida – om det haschrus som får missbrukare att missbruka. Här avhandlades cannabisdrogens effekter lika enögt som om nunnor skulle ha diskuterat sex.

Varför inkluderar expertisen aldrig brukarperspektivet? Det är ju också relevant – och därtill högst tankeväckande:

Komprimerat återgett beskriver nyttjarna cannabis som en ”medvetandeexpanderande” drog. De menar att den kan öppna portar till dolda skikt i psyket – ”till det sanna jaget”. Och de berättar om rusupplevelser av andlig natur – om ”trippar” som kan ge en inblick i en annan verklighet; om hur de förflyttats ”bortom tid och rum – till gudarnas närhet”.

Återkommande hävdas också att ”trippen” kan förmedla budskap som ger haschrökaren en ”kosmisk medvetenhet” – en form av mental omvändelse som öppnar för en mera andlig syn på livet. Detta med bestående verkan. Alltså även som nykter.

Allt detta har haschrökare berättat om alltsedan hippieepoken. Och lika länge har drogexpertisen avfärdat allt som ”förvirrad drogromantik”. Men vi vet att mystiker, shamaner och heliga män i alla tider har tänt på med hasch och besläktade plantor – och att de gjort så för att via trippen nå kontakt med gudar och andeväsen – och att de menat att de på så sätt fått vägledning och andlig inspiration.

Varför skulle inte hasch i starka doser kunna ge en liknande effekt även här och nu?

Vi har ju sett hur haschrökande tonåringar plötsligt och överraskande kan förvandlas till ”kosmiskt medvetna flummare” som börjar tänka och agera på likartat vis.
”Som om de fått instruktioner från samma cirkulär”, menade på sin tid socialläkaren Nils Bejerot.

Och numera möter vi dem på varje behandlingshem – dessa haschrökare som förvandlats till ”drop outs”, till vilsna sökare och rebeller. De som ser Svensson som en löjlig figur och västerlandet som en fiendemakt.

Detta gäller inte alla, men när så sker, beror dessa ungdomars ”omvändelse” på att hallucinatoriska drogtrippar – på den andliga uppenbarelsens vis – har gett dem en förändrad syn på livet? Är det den andligt färgade drogtrippen som inplanterat en ny och mera ”shamansk” livssyn hos dessa unga – och därmed nya värderingar och övertygelser som inte låter sig förenas med livsformen i vårt materiellt inriktade västerland? Är det så haschet konverterar ordinära tonåringar till konfronterande avvikare?

Frågan står öppen. För här har våra fysiologiskt inriktade experter inga besked. Därför saknas denna aspekt i listan över haschets skadeeffekter i dagens droginformation. Och därför söks ständigt förklaring till haschrökarnas identitetsförvandling enbart i annat.

På detta vis har haschet i alla år friskrivits från personlighetsskador som drogen vållat. Inget har mer än detta bäddat för dagens bagatelliserande syn på hasch.

Alltför länge har vi alltför respektfullt förlitat oss till cannabisexperter med alltför snäva perspektiv. Vi behöver också hjälp av kompetenser med vidare vyer. Och vi behöver lära av dem som förvärvat insikter genom egenexperiment. Detta för att kunna ta fram den kompletterade droginformation som inger berättigad respekt för drogen.

Ingen annan begränsad insats kan snabbare, bättre och mer kostnadseffektivt gagna drogpreventionen.

• Fotnot: Artikeln har även publicerats i tidskriften Accent.

Etiketter:

Annonser