I början av veckan debatterade Uppsala kommunfullmäktige och landstingets styrelse i Uppland rena sprutor till injektionsmissbrukare för att förhindra spridning av hiv och andra smittor. Kommunfullmäktige i Uppsala sade nej och landstingets styrelse beslutade att inte agera för införande av sprutbyte.

Förespråkarna hävdar att spridningen av hiv och hepatit kan minskas, medan motståndarna anser att det inte är vetenskapligt bevisat att det fungerar och att narkotikamissbruk underlättas. Det är samma argument som inför riksdagsbeslutet förra våren som öppnade för fler sprutbyten från 1 juli förra sommaren. Även om smittskyddslagen antogs så splittrade frågan om sprutor till narkomaner de flesta partier.

Socialstyrelsen – som blir tillsynsmyndighet – ska i mitten av nästa månad besluta om föreskrifter kring programmen. För att få rena sprutor och kanyler ska personen fyllt 20 år och ha ett dokumenterat intravenöst missbruk. Socialstyrelsen anser även att de måste vara bosatta i området och inte samtidigt är inskrivna för behandling. Vid sidan av sprututdelning ska även verksamheten försöka motivera till att sluta missbruka och hänvisa vidare för avgiftning och missbruksbehandling.

– Vid sidan av Malmö och Lund som hört av sig och tillfälligt får fortsätta, så har intresset varit svalt. Det kan ju bero på ny politisk majoritet efter valet i landstingen eller att det inte är en akut epidemilogisk hiv-situation bland intravenösa missbrukare, men sådant kan ju snabbt ändras, säger Torsten Berglund, utredare och epidemiolog på Socialstyrelsens smittskyddsenhet.

Enheten förbereder sig nu för att kunna ta emot ansökningar och snabbt behandla dem. Ett landsting som vill starta sprututdelning, måste även få klartecken av aktuell kommun, och även kringliggande kommuner ska få säga sitt.

I Malmö och Lund har de kontroversiella sprutprogrammen funnits i snart 20 år. De måste nu strama upp vårdkedjan för att få fortsätta.
– Vi har för långa väntetider till avgiftning och metadonprogram, men vi håller på att utveckla samarbetet med beroendecentrum på MAS, berättar för Drugnews Magnus Andersson, kurator på programmet i Malmö sedan 19 år.

Årligen delar man ut omkring 100 000 sprutor till de 1 100 inskrivna besökarna och får tillbaka nästan lika många. Medelåldern på dem är stigande, just nu 40 år, flera i fysiskt och psykiskt dåligt skick. Två av tre nyinskrivna har hepatit C, men inga nya hiv-fall har upptäckts i Skåne sedan hösten 2000, däremot hos 3-4 ”tillfälliga turister” från Polen, Afrika och Stockholm som besökt sprutbytet.

2005 upptäcktes 25 nya hiv-fall bland missbrukare i hela landet, de flesta i Stockholm, men också flera som smittats utomlands.

Magnus Andersson är kritisk till att intravenösa missbrukare på tillfälligt besök i framtiden inte tillåts komma och få rena sprutor.
– Ur smittskyddssynpunkt är ju det en katastrof, säger han.

Att intresset för att starta sprutbyten inom vården verkar vara svalt förvånar honom inte. Han tror att okunnigheten är stor efter svartmålningar om sprutverksamheten. Och man kanske är rädd för att en lokal opinion ska blåsa upp.

– Här i Skåne har vi tvärtom ett grundmurat förtroende. Men förutom politiskt stöd för att starta en verksamhet, så behövs det en engagerad vårdpersonal som vågar arbeta bland aktiva missbrukare och kan förmedla hopp många som tidigare misslyckats bryta missbruk, säger Magnus Andersson.