Hon förlorade sin 15-åriga dotter i en överdos och engagerade sig mot droger. Hos Föräldraföreningen mot narkotika har hon lyssnat på flera hundra närstående till nära och kära som missbrukar. Många anhöriga har gråtit i telefonen, andra har svurit och varit förtvivlade. De flesta bara känt en stor sorg och maktlöshet, berättar Lena Larsson för Drugnews.
Nyårsnatten 1983 avled hennes dotter Kersti av en överdos heroin och tabletter på ett utredningshem i Farsta. Missbruket hade tagit fart efter att hon träffat en 33-årig anställd som hon blev ihop med under sin pryo på ett äldreboende. Han hade introducerat dottern i haschrökning.
– Vi förstod inte vad som hände, knark var ju inte så omtalat på den tiden. Men jag är än idag inte säker på att hon slutat även om vi vetat mer och agerat annorlunda. Hon hade en skör personlighet och var psykiskt labil, säger Lena Larsson till Drugnews.
Vi träffas på FMN-Stockholms kontor på Kungsholmen. Hon gör nu ett slags bokslut – inte avslut, understryker hon – efter flera års personlig och politisk kamp mot droger. Hon skrev en uppmärksammad bok om dottern, Varför måste Kersti dö? (Norstedts, 1988), fostrade Kerstis storebror och engagerade sig i FMN och andra folkrörelser.
Hon utbildade sig till alkohol- och drogterapeut och skrev debattartiklar och fler böcker (intervjuer med mammor och syskon till missbrukare). Var med och lyckades få själva missbruket kriminaliserat 1988, stred mot utvidgade sprututbyten och deltog i nätverket kring psykiatrisamordnaren Anders Milton och hans utredning som blev klar i höstas.
|
ur samtalen |
Mamma ringer och vill ha råd om 14-årig dotter som både knarkar och superur samtalenur samtalen
Lena Larsson tycker att föräldrar borde få insyn åtminstone så länge som barnet fortfarande bor hemma. Hon efterlyser även möjlighet till drogtester i skolorna och mer samhällsresurser till prevention, ökad kontroll och behandling.
– Vilken behandling som är bäst vet jag inte, jag tror att det är individuellt, allt passar inte för alla, människor är olika – Anonyma narkomaner, frivilligvård eller tvångsvård. Det viktiga är ju att våra barn slutar med droger, säger hon.
Hur det gått för de 385 personer man ringt om vet ofta inte Lena Larsson eftersom FMN inte för journaler. Men många lyckas återvända till ett drogfritt liv, även om vägen dit kan vara både lång och krokig.
– Kanske har man återvänt till skolan, fått ett nytt jobb eller stadgat sig. Det är skönt att höra, då vet man att rådgivningsträffarna gått hem. För så länge det finns liv så finns det hopp!, säger hon.
FMN
Föräldraföreningen mot narkotika bildades 1968 och ger stöd och hjälp till familjer vars anhöriga drabbats av droger. Man arbetar även drogpolitiskt, förebyggande och anordnar kurser.
FMN organiserar flera tusen medlemmar i ett 60-tal lokalföreningar och kontaktgrupper. Föreningens tidning heter Anhörig.
Enligt FMN är drogmissbruk i sig inte en sjukdom, men missbruk orsakar sjukdomar. Först efter drogfrihet är missbrukare behandlingsbara. Anhöriga kan stöttas med framgång före dess, vilket även påverkar missbrukaren positivt.