För er som är så unga att ni inte kan minnas tjugofem år tillbaka är kanske inte den här historien så intressant, men egentligen är det nog för er jag skriver i alla fall. Ni som är så unga att ni kanske har en tonårsdotter eller tonårsson hemma hos er kanske kan lära något av mina misstag och inte gör om dom en gång till.

För tjugofem år sedan ganska precis nu när sommaren står i full blom och det är skönt att vara ute och man njuter av livet började vår då 15-åriga dotter att missbruka narkotika.

Det var hasch som var hennes förstadrog och den hade hon testat för första gången i maj. Men som för så många andra nyfikna okunniga tonåringar räckte det inte med det utan det blev en fortsättning även på hennes knarkande. Efter hasch följde tester av både amfetamin och heroin. Ja, det var så på den tiden för tjugofem år sedan. Det var innan både GHB och ecstacy hade gjort entré på drogbanan. Inte heller var det, som idag, vanligt att så unga människor testade sig fram på olika piller som också var narkotikaklassade. Åtminstone gjorde inte vår dotter det.

På den tiden för tjugofem år sedan var det dyrt att knarka. Många blev kriminella och stal och gjorde inbrott för att finansiera sitt missbruk. För flickor och kvinnor var karriären, då som nu, en annan. Det gällde även vår dotter. Femton år ung sökte hon sig upp på Malmskillnadsgatan för att prostituera sig för att få ihop mera pengar till mera droger. Då, som nu, kan jag tänka mig att torskarna där tyckte det var bättre med en ung flicka än en äldre. Kanske var det också billigare för dom som nyttjade vår dotter, vad vet jag?

I dag är det inte längre dyrt att missbruka narkotika. I dag har nästan vem som helst råd att åtminstone bli påtänd på cannabis.

Poliser jag pratar med nästan varje vecka berättar också om de låga priserna både på amfetamin, heroin och kokain. Detta gör att det faktiskt finns unga människor som i dag går direkt på någon eller flera av ovanstående droger. Cannabis hoppar man helt enkelt över när det finns annat, häftigare, till ett hyfsat pris.

Så gick det som det gick. Efter sju korta månaders missbruk, från maj 1983 till nyårsaftonens natt, dog vår fortfarande 15-åriga dotter av en överdos narkotika. Två till tre gånger dödlig dos, sa obducenten som tog hand om henne.

Vad gjorde vi föräldrar för fel eftersom utgången blev så dramatisk för vår dotter? Inte vet jag, jag tycker vi inte gjorde annat än jagade henne dessa sju korta månader. Både här hemma och i Christiania dit hon rymde från fosterhemmet. Men, och det är den stora skillnaden, vi skulle mycket kraftfullare ha förstått vad det var hon höll på med och ingripit på ett helt annat sätt.

Det är lätt att vara efterklok. Då var det inte så mycket till information till föräldrar och andra anhöriga. Då var det inte heller så vanligt med så unga missbrukare som det är idag.

Men kunskap är makt och den vill jag att föräldrar till tonårsungar skaffar sig idag så ni inte gör samma “misstag“ som vi gjorde. Kunskap är heller aldrig tung att bära.

Så kära tonårsföräldrar, läs min historia och tänk er in i om det var din tonårsdotter detta gällde. Gör inte om samma misstag som vi gjorde. Lär er så mycket ni kan om droger. Kanske kommer ni aldrig att behöva kunskaperna, men om så blir fallet finns dom där.

• Fotnot: Lena Larsson skrev en uppmärksammad bok, “Varför måste Kersti dö?“ (Norstedts, 1988).