Svensk narkotikadebatt är en tävling om vem som har den mest oförsonliga inställningen till narkotika. Politiker är alltför okunniga och särskilt Socialdemokraterna måste göra sig av med “de ideologiska skygglapparna“, skriver Björn Fries och Björn Johnson i ett utspel. Men är det gammal skåpmat i ny förpackning, undrar Drugnews redaktör Sven Liljesson.
Fries, tidigare nationell drogsamordnare och S-riksdagskandidat från Blekinge som inte fick tillräckligt med röster, och Johnson, docent i socialt arbete vid Malmö högskola, upprepar tidigare missnöje med svensk narkotikapolitik, nu senast i en debattartikel i Dagens Arena.
De efterlyser en mer kunskapsbaserad och seriös narkotikadebatt.
“Välunderbyggda argument har fått stryka på foten för ogrundat tyckande och moraliserande.“
Och: “Många politiker är helt enkelt för okunniga för att kunna föra en intellektuellt hederlig debatt. När argumenten tryter hemfaller man åt glåpord och personangrepp“, skriver de i artikeln.
När de båda i somras i liknande inlägg i Aftonbladet ifrågasatte och begärde en förutsättningslös utvärdering av konsumtionsförbudet av narkotika, som de anser är integritetskränkande och mer används för att bättra på polisstatistik genom att drogtesta kända missbrukare, än att fånga upp nya och erbjuda dem vård, så ryckte borgerliga ministrar ut och beskyllde dem för “flumattityder“. Även Thomas Bodström (S) gick in i debatten och försvarade en “restriktiv linje“.
Fries och Johnson saknar debatt om insatser för att minska skador av pågående missbruk (s.k. harm reduction), tvångsvård av missbrukare som de liknar vid förvaring och efterlyser brukarinflytande och långsiktig forskning och metodutveckling på narkotikaområdet.
“Det är fascinerande att många svenska politiker fortfarande inbillar sig att vi har världens mest framgångsrika narkotikapolitik“, skriver de.
De uppger vidare att Sverige har avsevärt högre dödlighet bland heroinmissbrukare än Holland och Schweiz, länder som ofta utmålas som knarkliberala. Men medger att Sverige har internationellt sett låg andel ungdomar som testar droger. Något de dock inte gärna vill tillskriva narkotikapolitiken, utan att välfärdspolitik och kulturskillnader i synen på narkotika har minst lika stor betydelse.
Fries-Johnson summerar att “Sverige behöver en mer kunskapsbaserad och seriös narkotikadebatt“.
De har inga förhoppningar om att borgerliga partierna kan initiera en sådan debatt och att de rödgröna borde prestera bättre. Särskilt Socialdemokraterna måste “göra sig av med de ideologiska skygglapparna“ och de undrar om partiets nya talespersoner i riksdagen (Lena Hallengren i socialutskottet och Morgan Johansson i justitieutskottet) har det mod och engagemang som krävs.
Det är bara Vänsterpartiet (som vill avskaffa konsumtionsförbudet) som de anser har börjat utveckla moderna narkotikapolitiska förslag.
Men Björn Fries och Björn Johnson nämner inte den stora missbruksvårdsutredning – tillsatt av den borgerliga regeringen – som redan pekat på flera systembrister och senare i höst ska vara klar.
Fries mötte under sin tid på Mobben (Mobilisering mot narkotika) ofta dåvarande folkhälsominister Morgan Johansson och borde väl veta om partibrodern har tillräckligt med kunskap, mod och engagemang i drogfrågor. De fick för övrigt 2006 mottaga den FN-rapport som i en internationell jämförelse hyllade svensk narkotikapolitik.
Ute i världen pågår samtidigt en dragkamp om vilken väg som är mest framkomlig att möta drogproblem och de profiterande knarkkartellerna. Global restriktiv kontrollpolitik eller “ny narkotikastrategi“ med legalisering och mer harm reduction (exempelvis heroinförskrivning)?
Folkomröstning om att legalisera marijuana i Kalifornien stundar och söderut dör tiotusentals i drogrelaterade strider i Mexiko, om knarkhandel och smuggelrutter, som hotar hela nationen. Kan en legalisering slå undan benen för organiserad brottslighet och korruption och minskar drogproblemen om man skiljer på brukare och missbrukare?
Huruvida narkotika och “bruk“ ska avkriminaliseras är för övrigt ingen ny, modern fråga. Det debatterades (och prövades) i Kina redan på 1800-talet och i Sverige på 1960-talet. Ett svenskt försök med legalförskrivning gick då överstyr med ökat missbruk och några dödsfall som följd. Istället gjordes en helomvändning som kom att lägga grund för dagens balanserade restriktiva narkotikapolitik, som har ett stort stöd i landet.
Nå. Ska bli intressant att se om det blir någon reaktion från etablerade politiker på Björnarnas utspel.
För visst behöver vi en seriös narkotikadebatt.