Från den 1 juli 2010 har åklagare lagliga möjligheter att testa barn under 15 år för misstänkt olovligt bruk (missbruk) av narkotika.

Den nya bestämmelsen har följande lydelse:

36 b § ”Är någon skäligen misstänkt för att före femton års ålder olovligen ha brukat narkotika får kroppsbesiktning genom tagande av prov från kroppen och undersökning av sådana prov företas, om det kan antas vara nödvändigt för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser för den unge. Sådan kroppsbesiktning beslutas av åklagare. Socialnämnden ska omedelbart underrättas om resultatet av en sådan kroppsbesiktning. Detsamma gäller den unges vårdnadshavare eller annan som svarar för den unges vård och fostran samt annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge, om det inte finns särskilda skäl mot det.”

Det är ett steg i rätt riktning. Efter 30 års debatt om drogtester på barn under 15 år får vi en första tydlig lagreglering.

Men det har blivit en otillräcklig bestämmelse. Troligen kan den ha betydelse vid polisingripanden då underåriga påträffas narkotikapåverkade vid musikfestivaler o.s.v. Det måste finnas en jouråklagare tillgänglig för att fatta snabba beslut.

De nya reglerna medger inte drogtester på sociala, psykologiska eller pedagogiska grunder. Det blir inte tillåtet att utföra drogtester som en del i en utredning inom skolans elevvård av en ung människas totala situation, t.ex. med omfattande frånvaro, svaga skolprestationer eller allmänt strul. Sådana reaktioner kan alla ha ett nära samband med missbruk. Det blir inte heller någon reglering av drogtester som ett led i rehabilitering och kontroll av drogfrihet.

De nya reglerna visar att riksdagen och regeringen har samma kluvna inställning som vid beslutet 1988 att kriminalisera olovligt bruk (missbruk) av narkotika.

Genom en rad inskränkningar hindrades polisen från att använda urinprov. Först 1993 blev detta möjligt. Uppenbarligen får vi vänta ytterligare några år på en lag om drogtester grundade på sociala indikationer.

För att drogtester (inte bara urinprov utan även hårtester eller andra metoder) skall bli ett mer användbart instrument vid upptäckt och kontroll av missbruk – och ytterst för att hejda missbruk – av narkotika bland unga måste formerna och grunderna regleras i en lag som har sociala indikationer för undersökning och ingripande.

Man gör det troligen enklast genom att samla reglerna i en särskild lag eller göra ett tillägg i lagen om vård av unga (LVU).

• Fotnot: Delar av artikeln har även publicerats i Svenska Narkotikapolisföreningens Tidskrift (4/2010).