Det är skådespelaren Nanny Nilsson, från Teater Moped, som dramatiserat boken tillsammans med regissören Peter Parkrud, och uppför pjäsen på Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm.
Den inleds med att den av kärlek rasande Anni ryter “Har man rätt att säga nej om man inte vet om man vill ha tillbaka sin bror?“

Sedan levererar Nanny Nilsson sin monolog i ett rasande tempo under en timme. Med svåra känslor kring missbrukets konsekvenser.
“Kära gode Gud förlåt mig för att pappa dricker, för att han slår mamma, förlåt mig för att min mamma också dricker, förlåt för att vi inte har det så fint hemma… snälla gör så att inte Sami blir narkoman på riktigt…“

Det är en pjäs om medberoende och jag försöker identifiera mig med Anni, flickan som är medberoende. Men jag lyckas inte eftersom jag inte har upplevt hur det själv, jag är ju uppväxt i ett hem där det inte förekom något missbruk, tänker jag. Sedan slår känslan till i magen. Jag inser att det ju är jag själv som har orsakat medberoende människor runt mig, det är ju jag som har tre söner, en syster, en bror och nu avlidna föräldrar, som alla blev medberoende av mitt missbruk.

De måste ha plågats i sin hjälplöshet och kärlek till mig. Det är tungt, men det känns samtidigt skönt att mina anhöriga nu efter lång drogfrihet kan lita på mig igen.

– Ja, det är så jag vill att man ska känna när man sett pjäsen, säger Nanny Nilsson när vi ses igen dagen därpå.
– Huvudkaraktären i pjäsen är en stark individ och hon är en kämpande människa fylld av kärlek. Det är den enkla människans kamp och den handlar om kärlek, det är vackert och det tilltalar mig, fortsätter hon.

I en debatt efter pjäsen deltog bland annat barnminister Maria Larsson och barnombudsmannen Fredrik Malmberg. Många socialarbetare och skolpersonal fanns i publiken och flera hade egna erfarenheter att delge.

Barn vill inte gärna anmäla sina föräldrar, det är det sista de önskar. De har dessutom väldigt svårt att prata om sina svårigheter, det är skamfyllt och de känner ofta som de sviker sina föräldrar när de berättar. Dessutom vet inte barn vad socialtjänsten är för något.

• Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utforma nya riktlinjer om att socialtjänsten måste “marknadsföra“ sig mer mot barnen. Barnombudsmannen vill se en vårdgaranti för barnen. Särskilda stödgrupper finns även i flera kommuner för unga i missbrukarfamiljer. Det har ändå varit svårt att hitta de “glömda barnen“, studier visar att skolan är en viktig arena för det. Men skolpersonal behöver informeras och elevhälsan stärkas, något nu extra resurser avsatts till.

• Fotnot: Föreställningen “Håpas du trifs bra i fengelset“ spelas nu på Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm in i december, och ska senare även framföras i bl a Göteborg.