Orion – en film som vill gott

Nya svenska ungdomsfilmen Orion har premiär med dragplåster som Dogge Doggelito och Blondinbella i biroller. En independentfilm om kärlek, svek och förlåtelse som vill väl, men inte når ända fram, tycker Drugnews recensent.

Av Eva M Persson

Johan Häll har skrivit manus i tre år och regissören Elias Kababa har arbetat med filmen i fem år. Flera etablerade skådespelare som Johannes Brost och Jessica Sandén och kändisar som Dogge Doggelito och Isabella Löwengrip (som kompisen Amanda) medverkar.
Jag såg filmen med Kalle, några år äldre än huvudpersonen Tony i filmen.

Tony (spelas av Filip Berg) går sista året i grundskolan och är en lovande basbollspelare. En ny tjej i klassen, Anna (Fortesa Hoti) och Tony närmar sig varandra. Hon tror till skillnad från Tony att i alla finns något gott. Och hon berättar en historia om Orion och stjärnornas odödliga jägare…

Tonys styvfar Glenn (Johannes Brost) muckar från fängelset och flyttar hem till mamma Lena (Jessica Sandén) och Tony. Glenn vill att de ska bli en familj igen. Och Lena vill så gärna tro. Tony som tydligt minns alla år av misshandel mot sig och mamma, får panik och flyr hemifrån. Han får en ny polare (Victor Linnér) som han träffar på busshållplatsen. En kille med egen bostad som erbjuder både sovplats, marijuana och rohypnol. Världen runt Tony faller sönder, bit för bit. Anna vill inte träffa honom mer, baseballen går åt helsike.

Hemma brakar allt samman och Tony börjar begå brott, även mot en butiksägare (Dogge Doggelito) som han känner väl. Men en tragedi blir sedan en vändning.

• Vad tyckte du om filmen?
Kalle: Nja, inte så trovärdig. Kul i alla fall med en film som utspelar sig i svensk miljö och visar en svensk förort. Några skådisar var bra. Men den kommer inte att bli årets film.

• Kan man lära sig något av filmen?
K: När livet är tufft är det svårt att säga nej till droger. Men knark är ingen bra lösning.

Flera fina skådespelarinsatser i filmen. Fortesa Hoti är lysande som Anna. Och Filip Berg och Victor Linnér är självklara gestalter. Det finns ett driv i flera scener.

Men som helhet haltar filmen. Styvpappan är endimensionell och inte trovärdig, liksom egentligen alla vuxna roller. Repliker och scener som för handlingen framåt står nakna utan sammanhang. Samtidigt som filmen känns övertydlig och full av pekoraler.
Filmen har haft små resurser och bygger på mycket ideellt arbete. Kanske energin gått åt till att ro den i land.

Det Orion vinner på är huvudhistorien om Tony, den spirande kärleken och att när verkligheten blir för tuff och man bara vill fly väljer man inte alltid den klokaste vägen. Vi gör vårt bästa, men det räcker inte alltid. Filmen berättar också om vägen tillbaka och att ge varandra en andra chans. Se den gärna tillsammans med en tonåring.

För filmen har ett vackert budskap.

Filmen Orion

Ungdomsfilm med bl a Filip Berg, Fortesa Hoti, Victor Linnér i rollerna.

Regi Elias Kababa, manus Johan Häll, TS Produktion.

Premiär 25 oktober

Längd 1:31 timme.
www.orionfilmen.se

Etiketter:

Annonser