Vi kommer fira en Vit jul

Inget paket kan ta bort den oro som kan fylla ett barn i takt med att en vuxen tömmer glasen. Nej, mina barn ska få en Vit jul, skriver Anna Skaldeman, tvåbarnsmamma och frilansjournalist, i en Drugnews-krönika.

Mina barn ska ha en vit jul. I alla fall de dagar som de är med mig och som jag kan välja. Julen är barnens högtid och barn och alkohol hör inte ihop.

Jag förstår inte grejen med vinglögg och snaps när man firar jul med barn. Jag tycker att det är värdelöst att överösa barnen med klappar för att det är deras högtid, men sen inte vara 100 procent närvarande och inte vara 100 procent sig själv tillsammans med barnen.

Inget paket kan ta bort den oro som kan fylla ett barn i takt med att en vuxen tömmer ett glas, två glas och ja hur många var det nu? Fråga ungen, jag lovar att hen har hållit räkningen.

För barn som växer upp med någon som har svårt att begränsa sin alkoholkonsumtion, lär sig att räkna snabbare än alla sina kompisar. Och ska det vara så? Ska barnet räkna vinglas i stället för julklappar eller marsipangodisar?

Visst är det lätt att slå ifrån sig och tänka att ”men jag har ju inte svårt att begränsa mitt drickande”. Och så kan det ju vara och jag själv har inte heller svårt med det. Jag gillar alkoholhaltiga drycker, jag är inte nykterist, men jag kan ju välja sammanhanget. För den valmöjligheten har man. Och om man inte har problem med alkoholen bör det inte vara så svårt att välja bort den en helg om året, som minst.

Det krävs inte mycket alkohol för att barn ska känna att en närstående beter sig annorlunda, pratar lite högre än vanligt, tjoar lite mer eller i värsta fall skriker och gormar och drar runt och förstör. Små barn gillar rutiner, upprepning, när allt är som vanligt. Att trygga personer plötsligt beter sig, låter och luktar annorlunda kan skapa oro och förvirring.

Dessutom finns det i så gott som alla sammanhang någon som inte kan hantera alkohol. Och visst är det den personens ansvar, men om inte den personen förmår att ta det ansvaret, är det faktiskt de andra vuxnas skyldighet att hålla rent.

Och min upplevelse är att inte tillräckligt många vuxna törs ta det ansvaret. Man fortsätter att servera vin, samtidigt som man bjuder in någon som man vet har svårt att hantera alkohol. Men är alla vuxna i de sammanhangen verkligen beredda att ta konsekvenserna?

Fundera över om du är beredd att senare förklara varför du inte sa ifrån. Ska du säga att du inte såg, inte visste? Om femåringen räknade vinglas hela kvällen, hur kunde du missa att de var fler än rimligt? Är du beredd att bära ansvar för all oro, alla sårade känslor och i värsta fall kanske fysiskt våld som barnet eller någon annan kommer utsättas för?
Att våld i hemmet ökar under storhelger är ingen nyhet.

Först för ett par år sedan vågade jag kräva en vit jul av de jag firar med, med konsekvensen att jag fick fira med färre personer. De som vill har ju rätt att välja snapsen. Trist att bli bortvald för alkoholen, men det är det värt.

Det var när jag fick egna barn som jag kände att jag hade valet att välja. Som barn kan man inte välja. Det är ju de vuxna som väljer åt en. Jag tycker att det vore bra om fler åtminstone gör ett aktivt val, för det kräver att man reflekterar över varför man väljer det ena eller andra och vad man kan stå för.

Mitt ena barn ska förresten få skidor i julklapp, så jag vill ha en vit jul på fler sätt!
Förresten: här kan man skriva på för en Vit Jul. En kampanj värd att spridas tycker jag.

God Jul!

Etiketter:

Annonser