– Vi behöver stärka den internationella samverkan inom narkotikaområdet. Inte minst för att FN:s narkotikakonventioner ska få större genomslag och på det sättet bidra till att säkerhetsställa jämlik hälsa hos hela befolkningen, sade folkhälsominister Gabriel Wikström (S) efter beslutet i torsdags.

De båda svenskbaserade föreningarna ECAD och World Federation Against Drugs får 400 000 kronor för att koordinera arbetet med rapporten. Det handlar om en fördjupning av det tiopunktsprogram som det globala restriktiva nätverket Drug Policy Futures tagit fram.

Våren 2016 håller FN:s generalförsamling i New York ett särskilt möte om narkotika, UNGASS. Inför mötet ifrågasätter drogliberala lobbyister de narkotikakonventioner ,som utgör grunden för de flesta länders narkotikapolitik, och vill se en omsvängning av strategier.

– Vi förnekar inte att det finns problem, men det kan förbättras inom nuvarande konventioner. Det finns en tredje väg mellan ”War on drugs” och att legalisera droger. Det vore olyckligt om lagar uppluckras och droger blir mer lättillängliga, då kommer fler unga att använda dem, säger Erik Leijonmarck, generalsekreterare i ECAD, till Drugnews.

I rapporten som ska vara klar i höst ska fördjupningar, argument och praktiska exempel från hela världen sammanfattas utifrån tiopunktsprogrammet och spridas via nätverket. Såsom behandlingsalternativ till fängelse för narkotikadömda personer i USA (som drogdomstolar och Hope). Fördöma dödsstraff för narkotikabrott; drogers säkerhetshot för utvecklingsländer; värna ungas rätt till en drogfri uppväxt.

I en krönika i Aftonbladet ondgör sig Oisín Cantwell över regeringens stöd till ECAD och WFAD. Han kallar dem ”knarktalibaner” som ifrågasätter sprutbyten och metadonbehandling och samarbetar med ”afrikanska diktaturer” och Ryssland. ”Organisationerna är nämligen det mest extrema som det i narkotikafrågor mycket repressiva Sverige har att erbjuda, vilket inte säger lite”, skriver han.

• Vad säger ni om hans kritik?
– Krönikan är full av hårda invektiv, guilt by association, spekulationer och rena felaktigheter. Varken ECAD eller WFAD har exempelvis tagit ställning mot sprutbyte eller metadonbehandling. Tvärtom, vi har städer i ECAD och organisationer i WFAD som har sådana projekt igång. Vi tycker även det är viktigt att stödja civilsamhälles-organisationer som arbetar mot narkotika, också i icke-demokratiska länder. Detta innebär givetvis inte en acceptans för allt vad deras regeringar gör.

– Med vår rapport vill vi bidra till en saklig narkotikadebatt inför UNGASS – krönikan är tyvärr inte ett bidrag till det, svarar Erik Leijonmarck.

Drug Policy Futures stöds idag av över 40 ideella organisationer på fem kontinenter.
Sammanfattande ståndpunkter för nätverket: Narkotikapolitiken bör förebygga att någon börjar använda droger; måste respektera de mänskliga rättigheterna för alla och vara proportionerlig; skapa balans mellan åtgärder för att minska efterfrågan och minska tillgången; skydda barn från droganvändning; säkra tillgång till medicinsk hjälp, vård och rehabilitering; säkra tillgång till narkotika för legala vetenskapliga eller medicinska ändamål; se till att medicinska och rättsliga åtgärder överensstämmer med målet att minska narkotikaanvändning och dess konsekvenser.