Den svenska narkotikadödligheten har fördubblats sedan 2006 och är bland de högsta i Europa. I GP (21/6) och Drugnews lanserar fem debattörer från Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle och Kriminellas Revansch i Samhället ett handlingsprogram för att råda bot på detta allvarliga problem. Förslagen har dock karaktären av ett allmänt narkotikapolitiskt utspel, till försvar för den inhumana och repressiva politik som är en av orsakerna till den höga dödligheten.

Utdelning av naloxon är det enda konkreta förslaget för att minska dödsfallen. De övriga förslagen har inga dokumenterade effekter.

Allmänpreventiva insatser för skolungdomar och unga droganvändare är viktiga, men deras roll när det gäller att minska narkotikadödligheten är indirekt och långsiktig.

Debattörerna beskriver kriminaliseringen av narkotikakonsumtion som ett effektivt verktyg, men förbudet har inte utvärderats sedan det infördes 1988. Sedan dess har dock de svenska narkotikadödsfallen nästan fyrdubblats. I Portugal har däremot narkotikadödligheten stadigt minskat sedan portugiserna avkriminaliserade all narkotikakonsumtion 2001.

Debattörernas tar upp behovet av att satsa på vård och behandling, men de är kritiska till lättillgänglig underhållsbehandling, den mest effektiva vården för personer med heroinberoende.

Med hänvisning till en studie om patienter som säljer eller delar med sig av sin medicin som två av oss (Johnson och Richert) genomfört vill de se en striktare kontroll av vårdformen. De upplyser inte om att vi avråder från generellt ökad kontroll, eftersom det skulle riskera att utestänga många från behandling. Vi förespråkar istället riktad kontroll mot riskgrupper, i kombination med ökat stöd till de patienter som har svårt att klara behandlingen.

Det avslutande förslaget – att ge polisen rätt att använda kräksirap – är inhumant, oetiskt och saknar helt forskningsstöd.

För att minska narkotikadödligheten krävs konkreta, riktade insatser. Som vi påpekat i Svenska Dagbladet (12/6) måste vi lära oss av andra länders framgångsrika preventionsarbete och utgå från forskningsbaserade metoder.

Förutom ökad tillgång till vård behöver vi satsa på en bred palett av skadebegränsande insatser, från sprutbyten och naloxonutdelning till utbildningsinsatser, överdosprevention och åtgärder som är inriktade på att förbättra droganvändarnas hälsa och livssituation.

• Fotnot: Repliken på debattartikeln publiceras även i Göteborgs-Posten.

UNDERTECKNAD AV:
Björn Johnson, docent
Torkel Richert, fil dr
Bengt Svensson, professor
Författarna är forskare i socialt arbete vid Malmö högskola och specialiserade på narkotikamissbruk.