– Jag var inbjuden av organisationen Cudras, en slags tankesmedja och NGO-pionjär som forskar om narkotikafrågor och organiserad kriminalitet. Jag var huvudtalare om svenska erfarenheterna och läget inför särskilda FN-mötet Ungass om narkotika i april, berättar Per Johansson som är generalsekreterare i RNS och sitter i styrelsen för WFAD.

Islamiska republiken Iran, som den kallas efter shahen störtades och ayatolla Khomeini tog makten 1979, har länge varit ganska isolerat. Följde krig med Irak, sedan sanktioner från väst efter misstanke om att civil kärnteknologi använts för kärnvapen. En öppning har nu inletts, landets släpps in i värmen och sanktioner har lättats. Nyligen hölls relativt fria val i landet i Främre Orienten.

– Intressant att vara där i ett skede där de är på väg att etablera kontakt med andra länder på ett aktivt sätt. Det är väl inte en demokrati, men man söker samarbete och vill byta erfarenheter, säger Per Johansson.

På mötet i Teheran deltog beslutsfattare, experter, forskare och rådgivare i narkotikafrågor, liksom ambassadörer och representanter för FN:s regionala narkotikaorgan.

Iran har stora drogproblem, fick Johansson veta. Stora mängder opium och heroin smugglas in från Afghanistan. Inhemskt opiatmissbruk ökar och två miljoner av landets cirka 82 miljoner invånare missbrukar heroin. Landet oroas även över terrororganisationen IS handel med människor och narkotika.

Iran har börjat bygga ut behandling och tillåter metadon och buprenorfin. Men straffen för narkotikadömda är fortsatt drakoniska, och långa fängelsestraff och dödsstraff tillämpas.

Organisationen Cudras är drogrestriktiv, men vill öka kunskaper om olika strategier och erfarenheter från övriga världen om narkotika och ge råd till regeringen. Per Johansson berättade om hur Sverige tidigt fick amfetaminproblem, prövade en tillåtande drogstrategi under 60-talet och senare en mer känd restriktiv linje med tidiga insatser, konsumtionsförbud och samarbete mellan polis-socialtjänst-vård. En modell som ändå har problem.
Nu diskuteras mycket ”war on drugs” eller legalisering inför Ungass. Men WFAD menar att det måste finnas annan väg – en folkhälsobaserad, human strategi där drogfrihet är ett mål.

• Drugnews: Du var nyligen och föreläste i Hongkong och nu i Iran, två länder med hård drogpolitik och stränga straff. Är inte det problematiskt att hjälpa dem?

– Nej, man bör tala med alla. Vi är mot dödstraff, brukar jag berätta, och att preventivt arbete och behandling är viktigt, men det behövs också lätta juridiska sanktioner när unga bryter mot regler.
– Bäst är om länder lär och importerar bra idéer av varandra, inte exporterar sin strategi runt världen, säger han.

Det här var andra gången Per Johansson besökte Iran. Första gången var i mitten av 1980-talet då han åkte motorcykel i Asien tillsammans med en kompis. De greps av revolutionsgardister som trodde att de spionerade med sina kameror. Efter några dygn i överfull cell, så släpptes de.

– Den här gången var trevligare. Vi visades runt i shahens palats, på mattmuseum och flera andra turistplatser. Fick läcker saffranskryddad mat, god alkoholfri dryck och gick upp ett par kilo, skrattar han.

• Cudras (Center for Universal Drug Researches Approaches & Studies) har nu sökt medlemskap i WFAD.