Dom försvårar skolans narkotikaprevention

paragrafNya domar i förvaltningsrätten skapar osäkerhet för skolor att ingripa när elever använder narkotika och de tvingas nu istället gå lång omväg via socialtjänsten. En fungerande modell i Uppsala har redan beslutats lägga ner, skriver Staffan Hübinette, lärare i drogprevention, i en analys.

Två domar i högsta förvaltningsrätten i mars 2016 mot Linköpings kommun riskerar leda till att skolans möjligheter att ingripa mot och hjälpa elever som använder narkotika beskärs. Uppsala kommun har redan beslutat lägga ner en sedan 20 år fungerande modell där skolan kunnat hjälpa elever snabbt och enkelt.

Nu tvingas man i stället gå en lång och osäker omväg via socialtjänsten. Liknande modeller i andra kommuner riskerar samma öde.

Domarna gäller Linköpings kommun som överlåtit bedömning av enskildas behov inom hemtjänsten och boendestöd till privata utförare utan att någon biståndsbedömning gjorts av socialtjänsten. Enligt domen strider detta mot gällande lagstiftning.

Ungdomsteamet (UT) i Uppsala har varit en enhet mellan skolan och socialtjänsten, en första station dit skolan snabbt och enkelt kunnat vända sig när det funnits oro och misstankar om att en elev använder droger utan att först gå vägen via socialtjänsten. På UT har en första kontakt tagits med föräldrarna och eleven erbjudits drogtest och inledande samtal. Vid positivt provsvar eller om eleven valt att inte lämna drogtest har en anmälan till socialtjänsten gjorts

Erfarenheterna av modellen är överlag positiva, eleverna får tidig och bra hjälp och skolan känner sig trygg. Oftast är en tidig, enkel och lättare insats tillräcklig för att eleven ska sluta använda droger.

Med hänvisning till domarna mot Linköpings kommun har nu Uppsala kommun beslutat att ta bort denna första enkla station. I stället ska skolan först göra en anmälan till socialtjänsten som sedan bedömer behovet av insatser där ett drogtest eventuellt kan bli aktuellt. Man säger vidare att skolan inte bör ta initiativ till drogtester, det kan bara socialtjänsten göra.

Kritiken mot beslutet har varit stark. Förändringen innebär en långsammare och mer oförutsägbar hantering som skapar större osäkerhet för skolorna och försämrar insatserna för eleverna. Många riskerar att få vänta mycket längre på hjälp, många ungdomar och familjer riskerar att bli utan hjälp.

Detta är särskilt allvarligt då vi vet att användning av narkotika, främst cannabis, påverkar den unga hjärnan negativt och ökar risken för skolk, dåliga betyg och avhopp från skolan. Att förebygga och tidigt uppmärksamma narkotikabruk, bryta detta och ge stöd och hjälp till eleven är därför av stor betydelse.

Bäst förutsättningar för detta har skolan och elevhälsan som står eleven närmast. Om Uppsala kommuns beslut blir vägledande innebär det att skolan i fortsättningen helt måste överlämna ansvaret för eleven och insatserna till en annan myndighet, utan att själv kunna påverka och kontrollera insatsen. Ofta brister samverkan mellan socialtjänsten och skolan, ett ”glapp” uppstår ofta, lång tid kan gå och skolan hamnar i ”osäkert läge” utan att veta om eleven verkligen är drogfri.

Kommentarer från en undersökning av hur skolan uppfattar samverkan med socialtjänsten illustrerar problemet: ”Det är alltid svårt att samverka med en myndighet som aldrig säger någonting till dig. Vi ger information till socialtjänsten, men får ingen feedback så det blir ingen samverkan i ordets rätta bemärkelse.” ”Vi har jobbat med detta i flera år. Vi skickar iväg barn till drogtester men vi kan inte få besked om barnen varit där eller ej.” ”När eleverna är över 18 så är det mycket svårare att få kontakt med socialtjänsten och det känns som att problemen inte tas på samma allvar när eleverna är över 18.” ”De har olika syn på narkotika och brister.”

En bättre ordning är därför att ansvaret för den tidiga insatsen ligger på skolan och elevhälsan. En för skolorna gemensam resurs som Ungdomsteamet i Uppsala kan vara ett sätt att organisera detta. Liknande modeller finns i många kommuner.

Skolan är elevens arbetsplats, skolan har en direkt relation till eleven och skolan kan agera snabbt utan långa utrednings- och väntetider. Skolan behöver inte vara hänvisad till en annan myndighets insatser. Skolan får makten och kontrollen över den egna arbetsmiljön, glappet kan tätas och skolan gå från osäkert till säkert läge.

Socialtjänsten ska vara en resurs som kopplas in när skolan bedömer att den första insatsen inte är tillräcklig. Socialtjänsten kan därigenom avlastas och i stället använda de hårt ansträngda resurserna till mer kvalificerade insatser. Dock behöver ansvaret för uppföljningen av drogfriheten och stödet till eleven ligga hos skolan och elevhälsan. Att initialt inte involvera socialtjänsten innebär också att dramatiken kring insatsen blir mindre.

Detta bör kunna ske inom ramen för nuvarande lagstiftning och uppdrag för skolan och elevhälsan, om inte behöver lagen ändras.

• Fotnot: Artikeln publiceras även i Dagens Samhälle.

Tema: NARKOTIKAFRI SKOLA

Drogfria skolor är inte självklart – trots att det behövs för en trygg arbetsmiljö för både elever och skolpersonal. För att lyckas med skolarbete och framtidsplaner, men också för skydda unga från att hamna i missbruk.  Droger påverkar unga hjärnor, försvårar inlärning och ökar risk för skolk, lägre betyg och avhopp.

Allt fler skolor tar fram drogpolicys och frågar efter metoder för att tidigt upptäcka och kunna ingripa om elever misstänks testa eller vara på väg in i beroende. Några myndigheters beslut har försvårat användande av bl a slumpvisa drogtester och utveckla samarbete skola, socialtjänst och polis, och hänvisar till enskildas integritet. Men skolor prövar sig fram.
Se mer projektet Narkotikafri Skola

Läs mer

Annonser