Bra debattera straff när unga begår brott

Ovanligt bra nyhet i sommar är förslaget om nya påföljder – ungdomstillsyn och övervakning – när unga begår brott. Men rör inte konsumtionsförbudet av narkotika. Det anser Per Johansson, RNS, i en krönika.

En ovanligt bra nyhet såhär i midsommarveckan är det förslag till nya ungdomspåföljder som regeringens utredare Karin Sandahl presenterade den 20 juni. Dan före årets ljusaste dag. Jag gillar verkligen ljusa sommarnätter och jag gillar verkligen den här nyheten!

Karin Sandahl föreslår ungdomstillsyn och ungdomsövervakning som påföljd för unga lagöverträdare. Den första varianten går ut på att en kontaktperson håller koll på vad den unge har för sig.

Den andra varianten, övervakningen, kan innehålla utegångsförbud på helgkvällar vilket kontrolleras med fotboja eller andra begränsningar i den unges frihet. Där ska påföljden föregås av en utredning av problemsituationen och påföljden ska anpassas till individens behov.

I narkotikadebatten har under ganska lång tid rests krav på att samhället inte ska ingripa rättsligt när unga människor experimenterar med narkotika. Istället ska det handla om att erbjuda vård och annan service när folk själva väljer att söka hjälp från samhället. Fokus i den här debatten har varit förbudet att konsumera narkotika, som funnits i narkotikastrafflagen sedan 1988.

Ett argument för att avskaffa konsumtionsförbudet är att det ingår fängelse i straffskalan och att de som missbrukar narkotika inte vågar söka vård på grund av rädslan för att bli anmälda för brott. ”Detta är inte en fråga för polis och domstol utan för socialtjänst och sjukvård” heter det.

Det verkar inte spela någon större roll för de som argumenterar på detta vis att ingen blir dömd till fängelse enbart för konsumtionsbrott, eller att ingen någonsin blivit polisanmäld av socialtjänsten eller sjukvården när de sökt missbruksvård. Men på något konstigt vis har två uppenbara missförstånd etablerat sig som sanningar i debatten.

Ett annat argument som dock har fog för sig handlar om att dagsböter som påföljd för ringa narkotikabrott inte i alla lägen är det bästa. Att bli dömd till dagsböter leder till en notering i straffregistret som syns där i fem år. Det kan vara en ganska lång tid när man är i tonåren. Vissa åklagare har då istället för dagsböter ålagt den unge att genomgå ett stödprogram där urinprover ingår som en del av verksamheten. Om man går på de avtalade samtalen och lämnar negativa urinprover i några månader så ger åklagaren åtalseftergift och på så vis blir det ingen notering i straffregistret.

Idén med behandling istället för straff är en mycket bra idé, under förutsättning att den genomförs. Det är just detta som är så tilltalande med det förslag som Karin Sandahl tagit fram, nämligen att rättsapparaten tar den unge bestämt i handen och leder hen mot behandling. Här sitter man inte och väntar på sitt kontor på att den unge med sociala och andra problem eventuellt ska höra av sig.

Tonåren är en tid av förvirring och allmän stökighet, det är vi nog många som känner igen oss i. För de flesta leder detta inte till kontakt med rättsväsendet, men för rätt många blir det trots allt så. Och då gäller det att samhället förstår att sätta in åtgärder som är både kontrollerande och hjälpande på samma gång. Tuff kärlek säger man inom tolvstegrörelsen. Fyrkantigt hjärta skulle man också kunna kalla det.

Att ta bort konsumtionsförbudet för narkotika skulle leda till att samhällets möjligheter att ingripa skulle försvagas. Ingripandet skulle komma senare när narkotikabrotten har hunnit bli grövre eller när den unge – oftast efter flera års missbruk – själv söker upp vården.

Det är viktigt att vi har en debatt om påföljderna. Det är inte självklart hur de ska utformas och det finns inte en påföljd som passar alla. Rejäla dagsböter kan fungera hur bra som helst för en ung man eller kvinna som är etablerad på arbetsmarknaden och åker fast för ringa narkotikabrott.

Men för en tonåring som bor hemma hos föräldrarna och har det knepigt i skolan och hamnat i lite fel gäng är en dryg tusenlapp i böter inte det smartaste som kan ske för att hjälpa en vilsen ung person på rätt spår

Fotnot: Förslaget till regeringen, Ds 2017:25 Nya ungdomspåföljder (pdf-fil, 191 sidor).

Annonser