”Livstidsstraff stoppar inga mördare”

Promemoria lämnad till regeringen föreslår skärpt straff för mord. En sådan lagändring kommer givetvis inte innebära att antal mord blir färre eller att brottsligheten i stort minskar, skriver Drugnews krönikör Christer Renlid.

Redan 2014 gjordes en lagändring som skulle göra livstidsfängelse till normalstraffet. Men utformningen av den nya mordparagrafen var inte genomtänkt och lagrådet höll upp ett varningens finger för att lagens utformning skulle leda till motsatts effekt. Det vill säga mer sannolikt att domstolen dömer till ett mildare straff i stället för livstid.

Men den dåvarande borgliga regeringen körde över lagrådet och fiaskot var fullbordat.

Nu har ett nytt försök gjorts och i torsdags lämnade Ylva Norling Jönsson, lagman vid Helsingborgs tingsrätt, över en ny utredning till Justitieminister Morgan Johansson. Hon föreslår att mordparagrafen skrivs om och innehåller följande två meningar:

”Den som berövar annan livet döms för mord till fängelse på livstid. Om omständigheterna inte påkallar livstidsstraff får rätten i stället dömda till fängelse på viss tid, lägst tio år och högst arton år”.
Förslaget ska nu ut på remiss.

Vad menas med detta då? Jo, livstid är huvudregeln, men så finns det undantag. Om det föreligger förmildrande omständigheter, som exempelvis att gärningspersonen utsatts för en provokation eller lider av en psykisk störning. Det blir först när domstolspraxis utformats som vi vet hur straffsatserna kommer se ut.

Denna lagändring kommer givetvis inte innebära att antal morden blir färre eller att brottsligheten i stort minskar. En straffskärpning för mord har inte något större preventivt syfte.

Den som mördar vet att han eller hon begår det allvarligaste brott en människa kan begå och att straffet kommer att bli mycket hårt. Mördaren struntar i det. Det gäller även oftast för andra typer av grova våld- och narkotikabrott. Våra politiker vet att det ligger till på det viset. Det handlar om att skicka signaler och stärka den allmänna rättskänslan. Det dödliga våldet har nämligen minskat sedan 1980-talet.

Enligt Brottsförebyggande rådets rapport för 2016 konstaterades under 106 fall av dödligt våld i Sverige (varav 29 kvinnliga offer). Det var sex fall färre än föregående år, då 112 fall kunde konstateras, enligt Brå. Under åren 2007–2016 varierade antalet fall mellan 68 och 112 årligen. Variationerna är stora, vilket beror på att detta är en mycket liten kategori brott.

Siffrorna varierar från år till år. Men i sin rapport för Brå även ett resonemang om det dödliga våldet över längre tid. Myndigheten har sedan långre tid tillbaka genomfört studier i ämnet. Studierna visar en nedåtgående trend. Under 1990-talet rörde det sig i genomsnitt om 100 mord om året. Under 2000-talet i genomsnitt 91 mord per år.

Vi kan konstatera med stöd av Brås-rapporten att en ny kategori av mord, som inte var lika vanlig tidigare, det vill säga de gängrelaterade morden har i stor utsträckning ersatt de traditionella fyllemorden. Det finns klara belägg för en långsiktig trend som växer fram med gängrelaterat våld. Det dödliga våldet i dessa kretsa ökar och får dessutom avsevärt mer uppmärksamhet av media, vilket också kan bidra till att bilden av dödandet ökar lavinartat, totalt sett.

Det är oroväckande med det dödliga gängvåldet. Polisen måste få stopp med dödandet i kriminella kretsar – framför allt i våra storstäder. Men det är föga troligt att livstidsstraffet får den effekten.

• Fotnot: BRÅ- kriminalstatistik, Konstaterade fall av dödligt våld 2016 (pdf-fil, 31 sidor). Dödligt våld totalt 106 offer, varav med skjutvapen var 28 procent, vilket är 1 procentenhet lägre än året före.

Annonser