”Många unga i förorten är rädda – inte gangsters”

Politiker överdriver ofta varför vissa unga skjuter på varandra och ropar på mer polis. Jag vill inte ha ett samhälle där insatsstyrkan måste gå i fronten för att lösa problemen i vissa områden, skriver Drugnews krönikör Christer Renlid.

Nu presenterar partierna sina kriminalpolitiska manifest, senast i tisdags Moderaternas rättspolitiska talesperson, och försöker överglänsa varandra genom att ropa på fler poliser och hårdare straff. Utsatta förorter utmålas i medier som krigsskådeplatser.

Men: politiker och andra förståsigpåare, sluta upp med att förstora betydelsen av varför vissa ungdomar skjuter på varandra. Dessa individer är inga storfräsare som hanterar mängder av knark eller kontrollerar områden i syfte att tjäna stora pengar. De är rädda, osäkra och utan framtidstro.

Det är sant, den nya generationen kriminella använder vapen i allt större utsträckning än tidigare. Tillgången på vapen har förändrat den strukturella kulturen, idag finns inte längre stark eller svag. Det har blivit en trend att krama av avtryckaren för någon skitsak – det kan handla om någon tusenlapp, eller att någon har varit med någon annans flickvän.

Men de är inte maffialedaren Al Capone, utan snorungar som söker respekt på ett katastrofalt sätt.

Det är viktigt av vi analyserar orsakerna till dödandet på rätt sätt och inte bara sprider skräck för allmänheten. Att Sverige är en storkonsument när det gäller att importera trender från bland annat USA är ingen hemlighet, oavsett om de är bra eller dåliga. ”No go-zoner” är ett sådant exempel. En plats där vanligt hyggligt folk ska hålla sig borta, om man vill fortsätta jordelivet, enligt vissa politiker.

Det finns inga sådana zoner i Sverige. Det finns däremot utsatta områden där samhället misslyckats kapitalt med integrationen. Ungdomar lever i dysfunktionella familjer med fattigdom och utanförskap. De skapar egna system och förutsättningar och deras möjligheter att hävda sig på den ordinarie arbetsmarknaden eller i andra civiliserade umgängeskretsar är begränsad.

Vi måste bryta segrationen och sätta in ytterligare sociala insatser. Det måste finnas lämpliga personer som är ute i de drabbade områdena. Personer som hänger där och kan motivera och entusiasmera ungdomar till ett bättre liv.

Men vad gör våra politiker. Jo, man målar upp en bild av dessa ungdomar som vore de några pompösa gangsterledare och sprider en bild som får Svensson att darra av skräck.

Det måste bli ett slut på det populistiska maktspelet som bara förvärrar problematiken i dessa områden. Att droger är drivkraften till gängvåld och annat elände är ingen hemlighet. Men det gäller att prata om problemen på rätt sätt, inte överdriva eller sprida skräck. Tillgången på vapen är ett stort problem.

Regeringen har krafsat på ytan och skärpt lagstiftningen för grovt vapenbrott, men det räcker inte på långa vägar. Det måste bli betydligt svårare för ungdomar att få tag i vapen. Utan ett vapen i handen på dem så blir dödandet och förödelsen avsevärt mindre.

Vi behöver en politik som är bred och inte endast försöker straffa bort problemen. Vi behöver politiker som förstår att hat och utanförskap är ett djupt rotat problem som kräver insatser av hela samhället.

Vi ska inte låta civilsamhället ta över statens åtaganden, men de måste komplettera de repressiva åtgärderna på ett mer långtgående plan än idag. Det är bråttom, segregationen måste brytas och våra utsatta ungdomar måste känna att det finns en annan väg till ett bättre liv. Fortsätter utvecklingen i samma hjulspår minskar möjligheterna dramatiskt att på ett humant sätt lösa dessa problem.

Jag vill inte ha ett samhälle där insatsstyrkan måste gå i fronten för att lösa problem i vissa områden.

Nu börjar snart valrörelsen och röstfisket sätter i gång. Lag och ordning kommer bli en avgörande valfråga. Det innebär att det kriminalpolitiska klimatet hårdnar. Inget parti vill framstå som mjukisar mot buset.

Vi ska nog inte förvänta oss att några vettiga socialpolitiska åtgärder får ersätta straffskärpningar och tuffare tag. En röst är alltid en röst. Medlen helgar målet, anser våra politiker.
Och från orten, intet nytt.

• Fotnot: Onsdag kväll i SVT1 kl 20. Uppdrag gransknings kartläggning om gängkriminalitet i en förort i Göteborg, del 2.

Annonser