Hoppas även kvinnor i missbruksmiljöer stiger fram

Kvinnouppropet #metoo är välkommet och får genomslag. Hoppas också kvinnor som lever i beroende och våldsamma relationer gör sina röster hörda. Det skriver Christer Renlid som i en krönika även funderar över män och manlighet.

Kvinnor, världen över, har under #metoo-kampanjen delat med sig av sina erfarenheter av övergrepp och sexuella trakasserier.

Många av inläggen har fått en enorm spridning, framförallt de som har en stark social plattform att utgå från. Politiker, mediefolk, jurister, artister och andra privilegierade kvinnor har stått på rad för att berätta vad de utsatts för. Det har inkommit vittnesmål om allt ifrån obehagliga kommentarer till rena övergrepp och våldtäkter.

Detta är förstås djupt tragiskt och bevis för bristande jämställdhet och att feminismen har lång väg kvar.

När så många starka och välutbildade kvinnor inte orkar stå emot kvinnoföraktet från pompösa och självutnämnda män i olika maktpositioner, hur ser det då ut för kvinnor längs ner på samhällstegen? När ska dessa kvinnor få göra sin röst hörd, och vem är intresserad av att lyssna?

Foto: Drugnews

Jag tänker på kvinnor som lever i dysfunktionella förhållanden med män där våld och missbruk av droger är vardagsmat. Kvinnor som lever på gatan som missbrukare och prostituerade, de utsätts dagligen för grova sexuella övergrepp och misshandel. De är fredlösa, utslagna och utnyttjas ständigt av män. Studier har visat att kvinnor med beroendeproblem befinner sig i en särskilt utsatt situation i samhället och att våld är ett vanligt inslag i deras vardag.

De möts inte sällan av oförståelse och okunskap och utsätts ibland även för kränkningar och övergrepp av de samhällsinstanser som ska ge dem stöd och hjälp. Att bli slagen, sexuellt utnyttjad och misstänkliggjord när de sedan söker hjälp är en katastrof.

Jag har hört historier från kvinnor som varit missbrukare och levt med våldsamma män som ständigt slagit och utnyttjat dem sexuellt. De har berättat om sin maktlöshet i beroendet och om de våldsverkare som ständigt utnyttjat deras utsatta situation. Den här gruppen kvinnor är ofta rädda och beroende av alkohol och andra droger. Det finns en inbyggd tystnadskultur och det är allmänt accepterat att de måste sälja sin kropp.

#metoo-uppropet har fått en enorm genomslagskraft – men det får inte bli en reaktion och revolt bara av välutbildade och framgångsrika kvinnor.  

Som man har jag fått en tankeställare, minst sagt. Hela min manlighet måste programmeras om. Vad har jag för förhållningssätt till kvinnor? Har jag varit ett svin i min okunskap vad som är kränkande eller inte?

Vi är nog många män som stundtals missförstått spelreglerna om vad som är okej eller inte. Sent ska syndaren vakna. Vi är uppfostrade att ta befälet, vara drivande när vi raggar. Hur välartikulerade och välutbildade vi än är, beter vi oss ofta som grottmänniskor när vi söker kontakt med det motsatta könet.

Vårt svineri är inte alltid medvetet och utstuderat, vi har helt enkelt missuppfattat vad kvinnor vill ha.

Nu talar jag om inte våldtäkter och grova sexuella trakasserier, utan om vardagshändelser och dråpliga raggningsförsök på krogen. En klapp i rumpan, en ovälkommen blick, sexskämt, fyllekladd och smaklösa erbjudanden.

Vi måste tänka om, göra rätt. Alla män är inte sexbrottslingar, men jäkligt felutbildade i hur vi närmar oss det motsatta könet. Nu har vi genom #metoo fått chansen att tänka om.

Är man inte helt knäpp eller lider av någon allvarligare störning finns det hopp. Jag tror #metoo har fått en och annan klåpare att tänka om. Jag tror också arbetsgivare bör tänka om när det gäller frikostiga personalfester med fri sprit och så vidare. Övertramp som tidigare gick obemärkt förbi eller kunde skyllas på alkohol på personalfesten, kan nu leda till chefens avgång och andra nödvändiga reaktioner.

Ingenting kommer längre bli som förut. Till många kvinnors lättnad. Och välkommet nu att kvinnor i byggbranschen, vården och skolan protesterar.

Och för att knyta an till min inledning – hoppas också utsatta kvinnor i brukar- och anhörigorganisationer och på samhällets skuggsida vågar stiga fram.

Annonser