Erica vittnar om övergrepp i drogmiljön

Hon blev drogad, våldtagen och använd som ”docka” av män, men rättssystemet gjorde inget. Nu vittnar Erica Lejonroos om sexövergreppen under missbrukstiden. Hon ser kraften i #MeToo-uppropet. ”Jag är fascinerad över systerskapet och kärleken jag möter i berättelserna”, säger hon till Drugnews.
Läs Ericas berättelse.

Erica Lejonroos berättelse i gruppen #utanskyddsnät:

När vittnesmålen om trakasserier och sexuella övergrepp spred sig från bransch till bransch i samhället kände jag att det saknades ett perspektiv – nämligen det från oss som levt i samhällets utkant. Det är dags för oss kvinnor som är eller har varit aktiva i missbruk att vittna om de övergrepp vi som har utsatts för. Vi har inga fina titlar som för oss samman i en bransch, men vi har varandra.

Det är dags att vi blir tagna på allvar och att vi får göra våra röster hörda. Det är dags att fler förstår hur extra sårbara vi är eller har varit på grund av den utsatthet det innebär att leva ett lev där missbruk och kriminalitet är eller har varit vår vardag. Detta är mitt inlägg i gruppen #utanskyddsnät

Innan mitt missbruk fick fart var jag en vilsen tjej som träffade en hel del män som inte var bra för mig och som har satt spår, men de tre berättelserna nedan är mer kopplade till mitt missbruk.

När jag var runt 20 år hängde jag och mina väninnor mycket på puben Harrys som då låg i Hötorgshallen i Stockholm. Det var en period med mycket festande. Vi blev vänner med en del av personalen och blev medbjudna på en nyårsfest. En av killarna gav mig någon drog som nockade mig och tog med mig hem. Det blev två dygn av fruktan där han band fast mig och misshandlade och våldtog mig. När han till slut släppte ut mig hotade han med att sprida alla foton han hade tagit på mig till mina vänner. När jag satt på tunnelbanan hem bestämde jag mig för att det aldrig hade hänt, även om det är svårt för jag hade ont precis överallt.

Tyvärr konstaterade jag några dagar senare att jag hade någon könssjukdom och uppsökte gynekolog. Trots att jag var blåslagen och trasig i underlivet frågade han ingenting om orsakerna utan skrev bara ut medicin för klamydia och flatlöss. Jag gissar att han tog mig för att vara prostituerad.

Efter den händelsen ökade mitt missbruk och mina självskadebeteenden enormt mycket. Från att tidigare ha varit en partyknarkare blev det droger mest hela tiden, allt för att slippa känna.

Kort därefter blev jag tillsammans med en helt galet sjuk man. Vi träffades på en av svartklubbarna nere i Sickla och bara några dagar efter att vi hade träffats flyttade han in hos mig eftersom hans lägenhet hade blivit sprängd av några som han hade gjort sig ovän med. På nolltid blev min lägenhet en knarkarkvart fylld med vapen och sexleksaker och han använde mig som sin docka, men framförallt knäckte han mig psykiskt både genom alla sina otrohetsaffärer och genom att berätta hur ful, äcklig och värdelös jag var.

Många år senare när jag hade lagt av med mitt missbruk och jag och en väninna var på Snaps på Södermalm var det dags igen. Väninnan hade träffat en kille och jag var lite av femte hjulet, så jag pratade med en annan kille. Vi var förvisso lite berusade, men helt plötsligt uppträdde jag jättemärkligt och förvirrat, så hon följde mig ut för att ta en taxi hem. Hon följde mig dock inte ända fram till taxin, men det gjorde uppenbart killen som jag pratade med tidigare.

Morgonen därpå vaknade jag i min egen lägenhet med honom i mig. Hela mitt sovrum var fullt med blod och det var jättestökigt. Då när jag vaknade till fick han snabbt på sig kläderna och drog. Hela förmiddagen gick och jag var som i trans, hade stängt till sovrummet för jag ville inte se allt blod. Senare runt lunch ringde min väninna då släppte chocken. Både hon och chefen på behandlingshemmet jag varit på tidigare kom hem till mig, polisen kontaktas och jag blev körd till Södersjukhuset för undersökning.

Man misstänkte att jag hade blivit drogad, men eftersom polisen bara hade ett våldtäktskitt för den här typen av gynekologisk undersökning och den just då var på ett annat sjukhus så tog det 18 timmar innan prover togs. Dessutom var det då rätt vanligt med någon sort knockoutdroppar som inte syntes på drogtester, vilket kan förklara varför drogtesterna inte gav utslag.

Därefter följde utredning, mitt hem undersöktes och det var polisförhör med mig, min väninna och hennes nya pojkvän. Tyvärr möttes jag av misstro och polismannen tyckte att jag fick skylla mig själv. Senare greps mannen men han släpptes efter någon dag på grund av att ord stod mot ord.

Jag fick via mitt målsägarbiträde veta att oddsen för att han skulle fällas var låga, eftersom han inte tidigare har haft med svensk polis att göra samt att han var gift och hade barn.

Medans jag hade tidigare domar och var straffad och hade ett dokumenterat missbruk i bagaget så mina ord var mindre trovärdiga. Mycket riktigt så blev det så, åklagaren valde att inte väcka åtal.


Erica Lejonroos är född i Småland, kom till Stockholm vid 17 års ålder och hamnade i drogmissbruk. Idag har hon varit drogfri i 25 år.

Hon arbetade i Kriminellas Revansch i Samhället några år och blev senare aktiv i Moderaterna.
Men bakgrunden som narkotikamissbrukare blev ofta en belastning i politiken. Och i TV4 hängdes hon vid ett tillfälle felaktigt ut som fifflare, utan att kunna försvara sig.

Nu är hon egen företagare, arbetar med kommunikation och är med i tankesmedjan Que Vadis, som tar upp sociala frågor och missbruksproblem. Hon har lämnat partipolitiken.

  • Erica Lejonroos

    Vad hoppas du vittnesmålen i #utanskyddsnät ska bidra med?
    – Kanske de kan bidra till förändringar för oss som varit på samhällets baksida och i missbruk och att det blir lättare att tala om. Och vården och socialsekreterare måste våga att fråga. När kvinnouppropen först drog igång om olika trakasserier var jag tveksam, men det är viktigt inser jag nu och har en kraft. Jag är fascinerad över systerskapet och kärleken som visas och jag möter i berättelserna. Vi har inte kunnat tala om det tidigare.

– Hoppas att beslutsfattarna förstår behovet och ser över missbruksvården generellt, ger mer resurser till längre behandlingar. Kvinnor i beroende behöver egna program, där även personalen är tjejer. Det finns många sår i själen som måste läkas, säger Erica Lejonroos till Drugnews.

#utanskyddsnät

Foto: Drugnews

– flera hundra kvinnor berättar nu i slutna facebookgrupper om utsatthet och övergrepp.

Dels de som lever eller har levt i drogmiljö och kriminalitet under taggen #utanskyddsnät.

Dels kvinnor som säljer sex, #intedinhora.

Annonser