Därför dricker svensken mer än på 100 år

Svensken dricker i dag tio liter ren alkohol per år. Det motsvarar 33 flaskor 75-centiliters 40-procentig sprit eller 444 starköl. Så mycket har det inte druckits sedan 1870-talet. Hur har det blivit så och vad är det för alkohol som dricks? Journalisten Patrik Sandström reder ut begreppen.

Under 1800-talets sista kvartssekel föddes den moderna nykterhetsrörelsen som en motreaktion på ett drastiskt drickande. De som drack var männen, kvinnor och barn gjorde sig inte besvär. Sprit var det som dracks och full skulle man bli. Det nordiska svårmodiga drickandet nådde en av sina höjdpunkter.
Nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen, krigen och en rad politiska beslut gjorde att drickandet sjönk under första hälften av 1900-talet. Med frigörelsen på 60-talet började konsumtionen av alkohol åter att öka och i dag dricker svenskarna lika mycket som i slutet på 1800-talet.

Men inte sprit. Spritkonsumtionen har stadigt minskat sedan 1950-talet. Vi har blivit alltmer kontinentala, särskilt efter EU-inträdet 1995. Öl och vin på krogen efter jobbet eller till middagen, flera dagar i veckan, inte bara till helgen. Och det är inte bara männen som dricker. Kvinnorna dricker nästan lika mycket, och en ungdomskultur med drickande som inte skulle ha varit möjlig för ett hundra år sedan bidrar också.

Samtidigt har vi inte blivit av med vårt dryckesarv. Det sups, grundas och slåss liksom tidigare och baksmällorna hänger tunga över den kontinentala förfiningen. Det förstår man när man möter unga välklädda män och kvinnor med tomma rödögda ögon, som vacklar fram klockan tre på morgonen vid Stureplan, i hjärtat av krogstockholm, och rycker i varje bildörr de ser för att få skjuts hem.

När kommunerna fick ta över ansvaret över tillståndsgivningen för alkoholserveringen 1996, och samtidigt i praktiken blev fråntagna möjligheten att ta sociala hänsyn i tillståndsgivningen, ökade antalet tillstånd med flera tusen runt om i landet. Öppettiderna blev samtidigt allt generösare. Drickandet har följt efter, men inte bara på grund av sena öppettider och allt fler restauranger med utskänkningstillstånd.

”Sedan kan vi ju inte komma ifrån att priserna faktiskt sjunkit genom att inflationen inte fått slå igenom och att det varit en sänkning av starkölsskatten 1997 och en sänkning av vinskatten 2001. Detta tillsammans med att svenskarna haft mer pengar än någonsin att röra sig med är också en förklaring till den extrema ökningen”.
Det säger Håkan Leifman som är alkoholforskare vid SORAD, Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning, vid Stockholms universitet.

Men det är fortfarande hemma vid köksbordet, i tevesoffan, i sommarstugan, på båten, på födelsedagsfesten, i parken, till julbordet som svenskarna dricker mest. Bara drygt tio procent av all alkohol konsumeras på restaurang.

Var får svensken då sin öl, sitt glas vin eller sin snaps ifrån? De flesta köar på Systembolaget. Där säljs drygt hälften av all alkohol i landet. Det är Systembolaget som bidragit mest till de senaste årens drastiska ökning av alkoholkonsumtionen. Sedan 1998 har försäljningen av starköl ökat med 40 procent och vinet med 20 procent. Förutom skattesänkningar har försäljningen påskyndats av ett kundvänligare Systembolag med självbetjäning, lördagsöppet, kvällsöppet och specialbutiker. Även succén lådviner och ökade reklaminsatser från bryggerinäringen har bidragit.

Trots detta har många människor i främst södra och västra Sverige övergivit Systembolaget. De tar hellre båten eller Öresundsbron över till Danmark eller Tyskland och fyller bilen med ännu billigare alkohol, främst starköl och vin. Eller så köper de billig laglig införd alkohol svart av personer som utnyttjar prisskillnaden. En olaglig handel som polisen inte prioriterar.
”Vi har inte några särskilda resurser till sprithandeln, vår prioritet är narkotikan,” säger Bo Johansson chef vid Helsingborgspolisen.

Införseln från utlandet har sedan EU-inträdet ökat med 150 procent. Flygresenärerna tar också in mer än tidigare men inte alls lika mycket som bilisterna. Totalt kommer cirka 20 procent av all alkohol som dricks i Sverige från utlandet.
Men allting ökar inte. Svensken dricker mindre folköl än någonsin, även om den fortfarande utgör så mycket som tio procent av all alkohol. En del av folkölen dricks av ungdomar under 18 år som på grund av dålig kontroll i livsmedelsbutikerna kan handla ölen. Det visar ett flertal inköpskontroller som gjorts av UNF, Ungdomens Nykterhetsförbund.

Den illegala alkoholen som hembränd och insmugglad har också minskat eller varit oförändrad sedan 1996 och utgör bara fyra respektive fem procent av all alkohol.

Ironiskt nog var det rädslan för en katastrofal ökning av alkoholkonsumtionen genom insmugglad och hembränd illegal alkohol, samt ökad införsel från utlandet, vid EU-medlemskapet som ledde fram till skattesänkningar och ett kundvänligare Systembolag. Och det var inte utan orsak. Den svenska tullen beslagtog under de första tre åren efter EU-inträdet lika mycket alkohol och tobak som den gjort under de 43 senaste åren före inträdet – tillsammans.

Samtidigt ökade gränshandeln med Danmark och Tyskland dramatiskt när införselkvoterna höjdes. Alkoholproducenterna; bryggerinäringen och Vin&Sprit, krävde sänkta alkoholskatter för att rädda jobben, som de ansåg vara i fara.
Regeringen, orolig för både jobben och folkhälsan, bildade 1997 OAS, Oberoende Alkohol Samarbete, tillsammans med alkoholproducenterna, olika myndigheter och branschorganisationer. Detta för att hitta på ett sätt att komma åt det man kallade svartspriten: hembränd och smugglad sprit. En stor undersökning av svenskarnas alkoholkonsumtion, KALK-studien, visade nämligen att 35 procent av all sprit som dracks var illegal och att även många ungdomar drack av den.

Svaret på problemen med svartsprit och gränshandel blev en sänkning av alkoholskatten på starköl med 20 procent 1997 och på vin med 18,8 procent 2001. En så kallad skatteharmonisering med övriga EU-länder. Livsmedelshandeln ville också ha vin i butik, men istället blev det ett kundvänligare Systembolag.

Så här sa Stefan Jönsson, politisk sakkunnig på finansdepartementet, till Accent 1998 angående sänkningar av alkoholskatter:
”Alkoholpolitiken måste ändras och den har redan förändrats en del. Vi kanske inte kan lita på skatteinstrumentet längre utan får använda andra saker, som till exempel information”.

Information har också gått ut i reklamkampanjer i teve och tidningar från numera framlidna OAS och nuvarande statliga Alkoholkommittén. En del läsare kommer kanske ihåg råttan i munnen – som skulle symbolisera svartspriten – och festande ungdomar som blev bjudna på riktig alkohol av produktionsbolaget för att ”dom skulle komma i feststämning”.

Kanske har informationen, skattesänkningarna och ett kundvänligare Systembolag dämpat en väntad ökning av den illegala alkoholen och införsel från utlandet. Det är ingen som vet. Men det blev i så fall en pyrrhusseger, då den totala alkoholkonsumtionen sedan EU-inträdet 1995 har ökat med 28 procent eller 2,2 liter alkohol per person och år – och fört oss tillbaka till 1870-talets nivåer.

”Det är inte konstigt att det blivit så. Ny forskning visar det vi länge anat att inte bara tillgängligheten utan även priset har stor betydelse för alkoholkonsumtionen. Det gäller både de som dricker mycket och resten av befolkningen.”
Det säger Mats Gunnarsson som är alkoholpolitiskt ansvarig på nykterhetsrörelsen IOGT-NTO.

Nyligen gav en statlig utredning förslag till åtgärd för att förhindra en ökad införsel när kvoterna fördubblas vid nästa årsskifte: sänk alkoholskatterna var deras lösning.

• Källa: SORAD, Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning, vid Stockholms universitet.

• Artikeln publiceras även i Accent (nr 2/2003).

Publicerad: 2003-03-17 12:32