Pillren som skakade om Kiruna

”Vi var tjugo i rättegången, men jag gissar att det är tvåhundra som använder ecstasy då och då”. Så berättar en av de dömda kirunaungdomar som blev del i en landsomfattande ecstasyhärva – den kanske största internetrelaterade i Europa. Men kommunalrådet vill inte att stan beskrivs som knarknäste utan pratar hellre om ungdomssatsningar.

Av Maria Söderberg (text och foto)

Först vit snö och knallblå himmel. Minus tjugotre grader. Sedan mörker och åtta grader varmt, doft av blött berg och diesel. Brant nedfart med reflexer där vägen svänger. Dämpat ljus i taket. Under jord finns fyrtio mil asfalterad väg.
Gruvarbetaren Sven-Erik Oja visar runt i besöksgruvan femhundra meter under jord. Han har arbetat hos LKAB sedan 1969. Efter problem med axel och nacke arbetar han nu som guide, ett uppdrag han tar på stort allvar; den hundraåriga järnmalmsgruvan tar varje år emot närmare 30 000 besökare.

Efter en lång tid av lönsamhetsproblem för den svenska gruvnäringen pekar nu allt uppåt. Det går inte att ta miste på entusiasmen i Kiruna, en stad med industrimuskler och unik vildmark. De närmaste årtiondena ska staden till och med flyttas för att ge plats åt den utökade brytningen.
– Här är det nästan en miljon i vinst varje timme, säger Sven-Erik Oja och berättar om det nya anrikningsverket som snart ska byggas och att företaget, alltjämt i statlig ägo, gör en vinst på 6,5 miljarder.

Jag väntar mig vilket ögonblick som helst ett utfall mot "fjollträsk" och "nollåttor", men Sven-Erik Oja avstår. Han ska intressera, inte reta besökaren.
Den manlige receptionisten däremot, hade kvällen innan avfyrat en salva när han kastat en blick på mitt ifyllda adresskort.
– Du vet väl att det är vi som föder er! Fanns inte malmen och vattenkraften i norr skulle ni aldrig klara er!
Som besökare i gruvan sätts jag genast på prov.
– Vilka icke dieseldrivna fordon får åka ned här?
Jag blir honom svaret skyldig, pinsamt med tanke på att jag dokumenterat gruvdrift i många år.
– Räddningstjänsten, svarar han.
– Var ligger norr?

Vi står senare vid en genomskärning av gruvan som visar den enorma malmådran som löper fyra kilometer i sidled.
Nu gäller det att tänka efter.
– Däråt!
Sven-Erik Oja tittar, vill jag tro, förvånat på min pekande hand.
– Helt rätt.

40-TONSLYFT OCH SMÅ FÄRGGLADA PILLER

Kontrasten är påtaglig; i gruvan är allt stort. Skippens enorma 40-tonslyft i schaktet och de fjärrstyrda åtta meter långa lastarna. Det svarta guldet ruvar i berget med ett djup som ännu inte kan mätas, kanske handlar det om tvåtusen meter. Till och med den nyligen omdiskuterade avtalspensionen för bolagets chef är gigantisk. Framtidstron är så stark att man är beredd att flytta hela staden för att kunna fortsatta med brytningen.

Samtidigt skakas Kiruna av sin största narkotikaaffär genom tiderna.
Men då handlar det om små, små färgglada piller. Namnen bär de fantasifulla namnen Blå Mitsubishi, Versace, Armani, Safe sex eller "räkor", blå och röda.
Den 14 november 2005 åtalades tjugo personer från Kiruna för narkotikabrott. De var i åldrarna 18 till 31 år. Närmare sextio personer hade innan dess varit inne på förhör. Rättegången pågick i två veckor, livligt bevakad av journalister, men med enbart några få släktingar på plats. En kombination av obehag och medial utsatthet fick dem att avstå, men kanske även en uppfattning om att de åtalade var myndiga och fick reda ut saken på egen hand. I ett fall kände inte ens föräldrarna till att deras son var ställd inför rätta.

Hos Kirunas nybildade föräldraförening mot narkotika trodde styrelsen att några skulle höra av sig med frågor eller för att få stöd.
Inte en enda har tagit kontakt eller ringt två månader efter rättegången, inte ännu.
– Skamkänsla råder, säger Inga-Lill Olofsson, en av få modiga som öppet vill berätta hur narkotikamissbruk drabbar familjen.

Hennes son använder amfetamin och lämnade fru och tre barn kvar i Kiruna. Nu bor han i en husvagn någonstans i Stockholm.
– Men Kiruna är en liten stad och man vill inte att grannen ska få veta att ens barn är knarkare. Var det inte så vi sa innan vi blev föräldrar: "Det värsta som kan hända är att mitt barn blir knarkare"?

MÅNGA DÖMDA I KIRUNA

Domen offentliggjordes den 31 januari 2006. 18 av de åtalade blev dömda. Två av huvudaktörerna, som lokaltidningarna valt att namnge, är bara 22 och 27 år, och fick tre och fyra års fängelse. I domen säger man att dessa två varit drivande i handeln. De är båda födda och uppväxta i Kiruna kommun, tidigare kända hos myndigheterna för narkotikamissbruk.

Fyra andra män dömdes till fängelse från två till sex månader. Sju yngre fick skyddstillsyn eller villkorlig dom och samhällstjänst istället för fängelsestraff. Fem ytterligare ska betala dagsböter. Två av dessa är unga kvinnor, 18 och 19 år.
– Men hade vi kunnat fortsätta utredningen hade fler gripits, säger Håkan Alselind, polisinspektör.
– Tre hade varit häktade sedan sommaren, de skulle släppas eller åtalas, och vi var tvungna att sätta streck.

Han beskriver hur ecstasy används i ett flertal grupperingar i staden med kanske ett trettiotal i varje cirkel. Det är vänner och deras närmsta krets, eller andra individer, som man litar på. Köp görs i första hand upp via Internet. En ofta använd hemsida har varit www.flashback.se. Här annonserade signaturen "Salamander" ut ecstasytabletter till ett pris av 30 till 50 kronor. Bakom signaturen fanns en ung man bosatt i Rosengård, Malmö: Erik, 22 år och tidigare ostraffad. Många höjde på ögonbrynen när det visade sig att han var en son till en polis på länskriminalen i Skåne, men knappast något ovanligt i sig. Narkotikan finns inom alla samhällsgrupper. Medan pappan utrett kriminella ungdomsgäng, har sonen börjat laborera med narkotika.

Den 20 februari 2006 dömdes Erik i Sundsvalls tingsrätt till åtta års fängelse. En hård dom, ändå plockade tingsrätten bort två år "på grund av ungdom". Åklagare Peter Salzberg hävdade att försäljningen omfattat minst sjutusen tabletter, men tingsrätten slog fast att Erik handlat med drygt 5 260. I rätten beskrev han sig själv som "målvakt" för starkare affärsintressen. Vem eller vilka ville han inte berätta. 350 000 kronor fanns på hans bankkonto, förvisso en stor summa för en arbetslös 22-åring, men som narkotikalangare med åtta års straff – inte mycket. Men beloppet utgör bara summan av de betalningar för narkotika som han blev åtalad för.

"ECSTASY - FOLKHEMSDROG"

Ecstasy har gått från en drog förknippad med ravekulturen i början av nittiotalet till en folkhemsdrog.
Så drastiskt uttrycker sig Rikskriminalens expert på narkotikabrottslighet Kim Nilvall i Stockholm.

– Eller, nyanserar han beskrivningen en aning, en festdrog. Den förknippas inte med brottslighet eftersom tabletterna är så billiga idag, inte heller med några ruggiga knarkare utan tänder. Köpen görs upp i hemmen framför datorn och tabletterna skickas per post. Det spelar ingen roll var du befinner dig bara du kan nås på en adress.
– Vi har en helt ny spridning av narkotika via Internet och säljare och köpare hittar ständigt nya virtuella mötesplatser.

Ecstasyhärvan som påbörjades i Sundsvall kallar han för den största internetrelaterade knarkhärvan i Sverige hittills.
– Kanske också den största någonsin i Europa.

En anledning kan vara att användningen av Internet är så väl utbredd i Sverige.
Rikskriminalen har nyligen presenterat rapporten "Narkotikaspaning på Internet" där det tydligt framgår vilka nya, raffinerade metoder som används i den elektroniska narkotikahandeln.
– Inom polisen är det här en stor generationsklyfta. Många yngre behärskar Internet, de äldre mer sällan.

En iakttagelse som gjorts av åklagaren i målet, Peter Salzberg, är att ju längre norrut ecstasyutredningen dragit sig, desto svårare har det varit att få fram uppgifter till utredningen. SMS, Internet och datorer på caféer har använts mer flitigt i den illegala verksamheten. Tidigare var de geografiska avstånden en fördel i de norra länen, nu – i den digitala nytiden – har det blivit en nackdel.

SNABBA ÅTGÄRDER VID MISSTANKE

I polishuset i Kiruna håller tre arbetshungriga poliser på med narkotikabrottslighet. Internet är en självklarhet i spaningsarbetet, men gruppen har inte tillräckligt med datorer och bredbandsuppkopplingar. En del av arbetet får de sköta hemifrån.
Håkan Alselind, narkotikasamordnare, berättar till exempel om hur en ung man beställt en svampodling från Japan. Efter några dagar kunde han hämta paketet på posten och, vips, inom ytterligare två dagar kunde de narkotikaklassade svamparna konsumeras.

Det traditionella spaningsarbetet är så gott som borta. Inga spaningsnätter i utfrusna bilar med termos och mackor längre. Här gäller snabb åtgärd vid misstanke om brott och en stor närvaro ute bland folk. Gatunivå, sammanfattas det. Anledningen är att de vill gripa in så tidigt som möjligt och skrämma bort unga från att ens komma på tanken att prova. Urin- och blodprovstester är rutin för att utesluta eller säkerställa misstanke. Även test av hårstrån ingår. I Kiruna blev just dessa resultat viktiga. Vid hårtest kan man inte bara se om och vilka droger man använt, utan även om man använt dessa under flera år.

– När några sa att de bara testat en enda gång, kunde vi visa att det var upprepade tillfällen.
Håkan Alselind guidar i polisbil runt om i Kiruna. Här finns gruvsamhällets Rallarvägen, Magnetitvägen och en gata uppkallad efter Kirunas samhällsbyggare, Hjalmar Lundbohm. Kirunas lutande stadskärna är fylld av trähus och kröns av den vackra träkyrkan från 1912. För fem år sedan blev kyrkan utnämnd till Sveriges vackraste byggnad genom tiderna.

Håkan är en son av staden och vill att man kraftfullt ska arbeta med åldergruppen 13-16 år för att motverka brott. Han vet att hans idéer ibland plockas upp av de styrande i kommunen, inte minst av kommunalrådet Kenneth Stålnacke.
Han pekar ut lägenheter och hus där ecstasy förkommit eller där polisen misstänker aktivitet.
– Här, mitt i stan, hade X X (27-åringen, red anm) grillparty i juni för snart två år sedan, berättar han, då var det många som kom i kontakt med ecstasy för första gången.

För beställare av ecstasytabletterna handlar det ofta om att hitta en "brevlåda". Om personen misstänker att polisen bevakar honom eller henne söker de upp en ostraffad vän, granne eller släkting som får agera brevlåda. I Kirunautredningen fanns både en farfar och granne med som just brevlåda, i det senare fallet satt en 29-årige man häktad i sju veckor. Han åtalades för medhjälp till narkotikabrott, men friades helt av tingsrätten. Uppsåt kunde inte styrkas.

En ung flicka i en by utanför Kiruna satt anhållen i ett dygn för att hennes brevlåda utnyttjats. Hon friades helt, men blev förkrossad. Brevlådan satt intill vägen, en bit från huset.
– Vi måste hålla koll på vilka de inblandade umgås med, säger Håkan Alselind, som oftast är den enda myndighetsperson som ecstasyanvändarna kommer i kontakt med.
I förekommande fall, och oftast vid långvarigt missbruk, blir kommunens missbruksenhet inkopplad.
– Min egen ovetenskapliga undersökning, betonar Håkan Alselind, säger att 75 procent av alla de vi rapporterar om för narkotikabrott återfaller inom tre år.

"MAN GRUNDAR MED STARKÖL"

– Kiruna är en liten stad, jag vill inte synas i tidningen. Det har varit en ordentlig näsbränna. Nu lägger jag allt bakom mig.
(Men näsbrännan sträcker sig inte längre än att samme person, dagarna innan, varit föremål för nya misstankar om leveranser av cannabis.)
En av de dömda avvärjer en intervju per telefon. Så gör också nästa, och nästa... En Kirunafotograf undrar hur jag kan vara så korkad och tro att jag ska få någon att ställa upp. Jag borde veta bättre.

Kvällen efter sitter jag fem timmar med en av de dömda. Vi pratar om det mesta kring rättegången, effekterna av ecstasy och festkulturen i Kiruna. Men, det blir anonymt.
Den unge mannen är en högst sympatisk person med mössa och varm jacka, rejäla kängor.
Resan in i Kirunas festvärld kan börja, för i polisutredningen vimlar det av förfester och efterfester.
– Man träffas i gäng hemma hos någon, sådana man känner. Man grundar med starköl, sen tar man en tablett. Efter sådär fyrtiofem minuter, en timme känner man om det fungerar. Om det inte känns tar man en till och kanske ännu en. Sen kanske man tar en drink på krogen.

•Skulle du kalla det ett ungdomsproblem?
– Det beskrivs så i tidningarna, men det är det inte. Jag känner till flera som är mellan trettio och fyrtio år som använder e.

•Hur många använder ecstasy i Kiruna?
– Vi var tjugo i rättegången, jag gissar att det är tvåhundra som använder det då och då.

•Kan du beskriva ruset?
– Man känner en stor lyckokänsla. Man blir glad, kanske inte mer pratsam än med sprit. Av en bra e-tablett får man ingen baksmälla, men man kan känna att man är öm i käken. Musklerna dras samman. Det gäller att dricka mycket eftersom man inte känner törst. Ett e-rus liknar det rus man har när man druckit sprit.

•Det kallas ibland för kärleksdrog. Tänder du på tjejer när du är berusad av ecstasy?
– Det märkliga är att jag kan se på en vacker, sexig tjej men jag blir inte tänd på henne..., jag kanske vill hålla om henne bara, så kan det kännas. Lyckan sitter inom mig.

•Men i Norrbotten är det ju manligt överskott, ska det räcka med en liten tablett framöver? Nej, förlåt, nu retats jag.
– Nä, så illa är det inte!

•Hur ser du på din dom?
– Det är klart att man inte tycker det är kul med ett straff, men de har ju samtidigt inget beslag på någon av oss i Kiruna. Hur kan de veta att jag använt just ecstasy? Det kanske var DXM? Då är det ett narkotikaklassat läkemedel.

•Har du haft någon kontakt med socialtjänsten efter dina år med ecstasy?– Aldrig. Varför det?

•Du har inga problem? Känt av några symtom?
– Nej, nej.

I utredningen var det många som beskrev sina upplevelser av ecstasy. En 20-årig man berättar hur "varm han blev i kroppen", men också hade de typiska käkspänningarna och vidgade pupiller. Den så kallade huvudmannen i Kiruna beskriver hur hans tolerans för ecstasy ökat. "Jag behöver ta sex tabletter för att känna något, då blir jag lugn och harmonisk. Ibland får jag hallucinationer."
Under en bastufest beskriver en 23-årig man hur han tog tre tabletter under en kväll: "Jag blir lugn och glad."

Ruset kan ta en annan riktning. En 19-årig kvinna berättade hur hon svalt fyra så kallade Blå Versace under en nyårsfest. "Jag fick en lång svart lucka, började må dåligt." Hennes jämnåriga väninna berättade att hon var "inne i en period av ecstasy" vid jultid 2004. Efter två ecstasytabletter, som hon köpte för 300 kronor, började hon må dåligt och "spydde mest den kvällen".

UPPTÄCKT EFTER LÅNG TID

Gabriella Andersson, drogsamordnare på socialtjänsten, har arbetat 16 år med ungdomsfrågor.
Hon betonar att hon inte har till uppgift att arbeta med de som påbörjat ett missbruk. Hon följde noga rättegången i december 2005 och konstaterar att ecstasyanvändarna knappast är vårdbenägna, inte heller har de förstått hur skadligt ecstasy är.
– Det är först när och om de använder flera droger som det kan bli aktuellt. När det upptäcks av socialtjänsten kan det ha gått lång tid, kanske alldeles för lång tid.

När det gäller narkotika har en ökning skett. Hon redovisar resultatet för samma grupp tjejer 14 år:
•30,5 procent känner någon som använder narkotika
•49 procent tror sig kunna få tag i narkotika
•14,6 procent har blivit erbjuden att köpa narkotika

Siffrorna ligger just under riksgenomsnittet och en indikation på att Sveriges nordligaste stad inte är förskonad. Gabriella Andersson intygar att det sannerligen inte saknas arbetsuppgifter i kommunen.
– Vi genomför möten i alla skolor och har även särskilda föräldrasammankomster med alla som har barn i årskurs sju.

SVÅR GRUPP ATT NÅ

Margareta Falk har arbetat femton år på missbruksenheten. Idag är hon avdelningschef på individ- och familjeomsorgen. Hon säger att ecstasyhärvan verkligen rört om i Kiruna.
– Vi har en engagerad och aktiv polis. Narkotikan, och i det här fallet ecstasy, har nog ingen förstått förrän nu, vilket fäste det fått.
Hon menar att kommunen har goda möjligheter att stödja missbrukare, men att "festdrogarna" sällan blir aktuella för några åtgärder.

LVM, Lagen om vård av missbrukare, tillämpas sällan. Det kanske handlar om ett eller två fall per år. De flesta är mottagliga för frivilliga åtgärder, anser hon.
Det finns mycket av primär prevention i Kiruna, men hur fungerar den sekundära? Vem från myndigheten tar hand om de som redan börjat, men ännu inte anser sig ha några problem?
– Jo, det finns. Vår drogsamordnare arbetar nära med ungdomshandläggarna. De är ofta ute på stan. Vi har ett fungerande samarbete med elevhälsan i skolan.
Men, åter igen, de myndiga personer som ingår ecstasyhärvan har ju inget med skolan att göra, och hamnar därmed mellan stolarna.
– Det är en svår grupp att nå.

"VI SKA INTE ÖVERDRIVA"

Kirunas stadshus pryds av en klockstapel i form av en gruvlave. Här finns en fantastisk samling av konst med namn som Anders Zorn, John Bauer och Prins Eugen för att nämna några.
I kommunalrådet Kenneth Stålnackes rum hänger två stora tavlor av Albin Amelin. Det känns märkligt att möta kommunalrådet och inte, i första hand, prata om allt det storslagna som Kiruna kan erbjuda.
Nu ska det handla om förargliga knarkpiller.

Min första fråga om när han fick vetskap om att ecstasy studsar i rummet. Här sitter en handlingskraftig person som snabbt vill tala om vad man gör.
– Vi jobbar bra med detta. Polisen har lyckats synliggöra narkotikan. Vi har tillsatt en drogsamordnare och tagit initiativ till ett brottsförebyggande råd. Situationen är allvarlig och vi arbetar intensivt med att göra något.
- Men vi fokuserar inte bara på brott. Vi gör stora ungdomssatsningar med Ungdomens hus, en musikscen "Tusen toner" och en musikstudio. Vi satsade en miljon kronor på ungdomsverksamhet förra året. Alla dessa aktiviteter ska självklart vara drogfria.

2005 blev Haparanda Sveriges ungdomskommun. En titel som Ungdomsstyrelsen delar ut. Kenneth Stålnacke vill att Kiruna ska bära nästa års titel och bli en kommun där ungdomar trivs och vill stanna kvar. Därmed måste också drogproblemen begränsas.
– Vi har en djupt rotad tradition av berusningskultur, den tror jag härstammar från rallarepoken. Det är vuxengenerationen som för den vidare till våra ungdomar.
Hans första vetskap om just ecstasy kom när polisen första gången grep en kirunabo för innehav. Det var år 2002.
– Drogproblemen är inte alls främmande för mig. Jag har haft att göra med många droganvändare, men just ecstasy var något nytt.

Han har förespråkat alkolås för kommunens bussförare, men taxiförarnas fackliga organisation sa nej, vilket fortfarande gör honom upprörd. Han har inget emot stickprovskontroller i skolorna – där finns redan övervakningskameror – men föredrar förebyggande åtgärder.
– Och främst positiva satsningar!

•Har du diskuterat med LKAB om ett gemensamt arbete mot narkotika? De har 1 700 anställda.
Han tittar ut genom fönstret mot berget Kirunavaara där gruvan majestätiskt breder ut sig.
– Nej, inte direkt, men visst, varför inte? 130 000 människor är beroende av brytningen, om man räknar ihop alla länder där de är verksamma.

CENTRALA LO ÄR EMOT DROGTESTER

Hos det stora gruvföretaget sitter en mycket beslutsam kvinna på andra våningen. Hon heter Berith Nilsson och är verksamhetschef på personalplaneringen. På fritiden tävlar hon i hundspann och njuter av att ha fjällnaturen så tätt inpå.
Det framgår snabbt att hennes arbetsfält främst är jämställdhet.

Narkotikaproblematiken har engagerat LKAB många år, men just det senaste året – innan ecstasyhärvan blev stor nyhet – har man genomfört särskilda personalutbildningar. Alla chefer och skyddsombud i Kiruna och Malmberget har tillsammans med Boliden Aitik, Rymdbolaget och Radiotjänst deltagit i kurserna.
Mycket av kunskapen är hämtad från det tidigare arbetet med alkoholmissbruk på arbetsplatsen. Här finns redan ett utarbetat program.

– Vi lyckas förstås inte med alla, men med många. Vår idé är att den anställde ska vara kvar, men missbruket ska ut. Det är det mest lönsamma, för alla. Ibland har jag varit övertygad om att det inte går att förändra en person, men tvingats ändra uppfattning.

Berith Nilsson menar att de fackliga organisationerna gör en ovärderlig insats. Här finns eldsjälar som själva varit alkoholmissbrukare och nu stödjer andra.
Idag när LKAB vill genomföra program med slumpmässiga drogtester för alla sina anställda och entreprenörer har de stöd av de lokala facken.
– Men, LO centralt avråder att det genomförs. Hela frågan har fördröjts i snart ett år. Jag förstår inte deras argumentation om att det skulle vara integritetskränkande. Alla, på samtliga nivåer, skulle ju omfattas. Idag genomförs tester enbart vid direkt misstanke.

Berith Nilsson tror att programmet ändå kommer att sjösättas. De anställda är också föräldrar. Vad LKAB signalerar utåt uppfattas som angeläget. Narkotikatester har dessutom blivit ett konkurrensmedel för att visa hög säkerhetsnivå. Målet är noll olycksfall på arbetsplatsen.
– Ingen vill ju ha en drogpåverkad traversförare i sin närhet.

MEST AMFETAMIN OCH CANNABIS I NORRBOTTEN

Hur ser det ut på andra platser i Norrbotten? Narkotikabrottsligheten är gäckande. Brottsstatistiken ökar när polisen är aktiva, det är ett självklart fenomen.
Närpolischefen i Kiruna, Lage Woutilainen, säger bestämt att ecstasyanvändning inte är mer utbrett i hans stad än på andra platser i Norrbotten. Polisen i Kiruna har bara arbetat mer effektivt. 2005 lade man ned fem gånger så mycket mer tid på narkotikaärenden än året innan.

Om man skulle tillämpa detta synsätt så skulle alltså Norrbotten ha mellan 1 600 till 2 100 som mer eller mindre regelbundet använder ecstasy.
I kuststaden Piteå – med 17 000 fler invånare jämfört med Kiruna (som har 23 200 invånare) – säger Jonas Sköld, polisassistent, att ecstasy inte är så vanligt. I stort sett arbetar han och hans kollega på narkotikaområdet på samma sätt som i Kiruna.
– Här finns inga större mängder. Det kan hända att det är en felaktig bild, men vi har mest att göra med amfetamin och cannabis.

I inlandskommunerna Arjeplog och Arvidsjaur, som tillsammans har en tredjedel av Kirunas befolkning, säger närpolischef Hans Åhman att man inte har några konkreta misstankar. Senast ecstasy var aktuellt var för snart tre år sedan då en 26-årig man från Arjeplog greps med 19 tabletter.

Polisinspektör Anders Holmlund i Arjeplog säger att vissa tips pekar på att det finns ecstasy i omlopp. De håller ett särskilt öga på gymnasieelever och testförare. Biltestföretagen invaderar inlandskommunerna vintertid. Personal från Tyskland, Frankrike, England och Japan flygs in och en och annan i denna grupp anses ha en betydligt mer liberal inställning till narkotika än normalsvensken.
Vakterna vid hotell och barer har fått särskilda instruktioner. Om någon är berusad, men inte luktar sprit ska de kontakta polisen.
– Stämmer alla tips som vi får in finns det mycket narkotika i Arjeplog. En hel del stölder som inte var så vanligt tidigare kan kopplas till den verksamheten.

KIRUNA MER DRABBAT?

Frågan kvarstår: Är Kiruna mer drabbat än andra orter? Nej, säger alla jag pratat med i Kiruna. Rikskriminalens expert Kim Nilvall håller med.
Om det skulle vara så, vilket är det troliga, innebär det att upptäcktsrisken är väldigt låg för denna typ av brottslighet på andra norrbottniska orter. Härvan i just Kiruna hade dessutom med all sannolikhet blivit större om utredningen kunnat fortsätta efter november 2005.

Myndigheterna – allt ifrån skola, polis och socialtjänst – vet uppenbarligen inte vad som pågår i samhällets festkretsar förrän slumpen (eller den professionella intuitionen) för dem i en viss riktning. Det är allmänt accepterat med en helgfylla för ungdomar, men det är också i dessa sammanhang som användningen av narkotika kommer in. Nu kommer rävsaxen; att verkligen agera mot drickandet hos ungdomar – men även hos äldre – är sannolikt lika svårt som att upphöra med den egna konsumtionen.

Alla pratar om den fördärvliga supkulturen, men den sitter lika hårt invävd i livsstilen som ett järnmalmsblock i berget innan krutet började användas.
Föräldrarna är idag – med några få undantag – lika naiva och okunniga om den nya festdrogen ecstasy och Internethandeln som man var när cannabis spred sig som en löpeld på sextiotalet.

I FMN:s lokal på Magnetitvägen möter jag Inga-Lill Olofsson en sen kväll och en mamma som önskar vara anonym. De är båda mycket engagerade i sina barn och barnbarns liv, de deltar i nattvandringar och pratar mycket med ungdomar om droger.
– Jag ville inte ta det till mig, var min son en knarkare? Han var 20 år när jag fick veta hur det stod till och då hade han redan hållit på tre, fyra år. Plötsligt förstod jag alla tecken som han lämnat efter sig. Han var ofta ute och festade, saknade alltid pengar. Han snäste av mig när jag frågade vad han höll på med.

Det berättar den anonyma mamman som idag gläds åt att sonen ("peppar, peppar") är drogfri.
– Om det bubblar upp så mycket droger nu i Kiruna med rättegången, så innebär det ju att tillgången verkligen är stor. Ecstasy har fått ett rejält fäste här. Men jag tycker myndigheterna lägger ett lock över hela frågan.

De anser båda att föräldraföreningens erfarenheter inte tas tillvara i Kiruna. De har begärt ett möte med kommunalrådet sedan länge, men han hör inte av sig. Drömmen är att hela samhället ska engagera sig mot drogerna, både alkohol och narkotika, så att de drabbade familjerna inte ska känna sig lika utpekade.

Anslutningen till jakt- och fiskemötet i Folkets Hus samma kväll framstår som en dröm. Skulle lika många komma och diskutera narkotikafrågan? Nej, knappast.
Inga-Lill Olofsson har beslutat sig för att sluta skämmas och undviker inte folks blickar på ICA längre. Frågar någon var hennes son är, så säger hon numera vad som hänt utan omskrivningar.
– Missbruket kan faktiskt drabba vem som helst.

JÄMFÖRELSE MED RATTFYLLERI

I Kiruna har tre dömda överklagat sina domar. Håkan Alselind misstänker att straffen kan komma att höjas. Sundsvalls tingsrätt tog ingen hänsyn till om beställda ecstasytabletter i några fall inte var narkotikaklassade. Uppsåtet och de vittnesmål om tabletternas verkan har vägt tungt.

Åklagaren Peter Salzberg har, förutom själva målet, använt härvans två rättegångar till att grundligt beskriva skadeverkningarna.
– Jag är helt övertygad om att många av dessa ungdomar inte förstår konsekvenserna.

•Tror du att rättegången i Kiruna har haft en dämpande effekt?
– Jag hoppas det! Men det är ju ibland så att man blir gråhårig...
En ljudlig suck hörs från Sundsvalls åklagarämbete.
– Generellt sett så tror jag det är föga framgångsrikt. Det är för lätt att få tag i.

•Vad ska man göra?
– Jag tror att man mycket mer tydligt måste inrikta sig på missbrukarledet. Vi kan jämföra med rattfylleri. Där åker man in en månad. Så länge efterfrågan kvarstår, så har vi problemet, säger han.

• Fotnot: Reportaget publiceras även i tidskriften Narkotikafrågan.