Svensk knarksmugglare häktad i Argentina

Här i tidigare diktaturregimens fängelse Villa Devoto i Buenos Aires sitter den häktade svensken.

Runt 200 svenskar är frihetsberövade utomlands, vanligast efter misstanke om narkotikabrott. Drugnews har besökt en av dessa, en 35-åring som försökte föra in 20 000 ecstasytabletter till Argentina och nu sitter i forna militärregeringens fängelse Villa Devoto. ”Det finns dagar då man inte vill vakna”, säger han.

En stark vind från Pampas strömmar in genom ett gallerförsett fönster och svalkar i högsommarvärmen. Oväder är på gång. Vi sitter ensamma i ett kalt rum med högt i tak och störs inte av vakten utanför.
- Det är skönt när det regnar, säger David i ett besöksrum på anstalten till Drugnews medarbetare.
Runt årsskiftet var det över 40 grader varmt i det ökända fängelset i Buenos Aires utkant.

Davids helvete började en julidag i fjol när han anlände till den argentinska huvudstadens internationella flygplats, Ezeiza, med sin dyrbara last. På andra sidan Atlanten väntade en höggravid flickvän som en månad senare skulle föda parets första barn. Davids väska kom ut sist på bandet. Kanske hade tullpersonalen redan börjat misstänka något.

Nästa steg – röntgenmaskinen som alla resenärer får köra sitt bagage genom – ledde fram till gripandet. Några piller hade ramlat ur sitt emballage och syntes på tullens bildskärm. Den dubbelbottnade väskan öppnades och ytterligare omkring 20 000 tabletter hittades. De var avsedda för klubbhoppande, argentinska ungdomar som betalar omkring 50 pesos (115 kr) per piller för den populära drogen.

STRYK VANLIGT
Efter tre dagar på polisstationen förflyttades David till Villa Devoto: en sliten anläggning mitt i en ganska trevlig stadsdel. För drygt 25 år sedan torterades många argentinska vänsteraktivister här i lokalerna. Även idag förekommer hårda tag: fångvakterna satte sig genast i respekt och gav den glasögonprydde svensken mycket stryk första natten, berättar han.

Trots att han bara är häktad än så länge delar han anstalt med dömda mördare, narkotikabrottslingar, tjuvar, med flera. I Argentina sätts den som misstänks för grövre brott i fängelse i väntan på rättegång. Det är inte ovanligt att det tar mellan två och fem år innan domen faller.
För Davids del är det däremot sannolikt att han döms redan senare i år eftersom utlänningar brukar prioriteras. Han tror på ett femårigt fängelsestraff – det skulle stämma överens med vad andra utlänningar fått i liknande läge har hans argentinska advokat sagt. Inget tyder på att han ska kunna bli frikänd eller få avtjäna delar av straffet i ett svenskt fängelse.
David har tidigare suttit inne för narkotikabrott i Holland. Den här vistelsen innanför murarna blir betydligt tuffare.

ONT OM MAT
I september i fjol utbröt protester och en drygt två veckor lång hungerstrejk mot de långa häktningstiderna och omänskliga förhållandena på Villa Devoto. Hungerstrejken fick mycket uppmärksamhet i argentinska medier, men landets ende svenske intern tycker att uppståndelsen var löjlig.
- Vi får ändå bara en brödbit och en liten bit missfärgat kött varje dag så det är inte så stor skillnad, säger han.

Den ständiga hungern är ett problem. David bor i ett cirka 40 kvadratmeter stort rum enbart för utlänningar, med 16 bäddar, ett litet kök och en toalett som består av ett hål i golvet. Några i cellen har pengar och kan få in varor utifrån. David får ett mycket knapert ekonomiskt bistånd från en släkting och klarar sig dessutom något bättre än de allra fattigaste tack vare att han pratar spanska. Tolkandet har gett honom en viss status i cellen och möjligheten att ibland få vara med och smaka på maten som rikare rumskamrater köper in.

PENGAR ÄR MAKT
Korruptionen är utbredd på Villa Devoto och det mesta går att få tag på för interner som har pengar.
- Ibland så har vi sprit, svarar han på frågan om det finns något roligt att göra på fängelset.
Tyngre droger flödar också, men tanken på att vara narkotikapåverkad i en liten cell lockar honom inte.
Däremot är han beroende av telefonkorten som gör det möjligt att hålla kontakten med omvärlden. När möjlighet ges ringer han det kostsamma samtalet hem till flickvännen och sonen han aldrig sett.
- Jag hoppas att hon ska kunna komma på besök någon gång, säger han.

Av Claes Aronsson

Publicerad: 2007-02-09 15:10