Hon slåss för Australiens urinvånare

Tania Major, utsedd till 2007 års unga australienare

Australiens urinvånare kämpar mot stora drogproblem. De dör i snitt 20 år tidigare än övriga australiensare. Kriminologen Tania Major, 26 år och själv aboriginer, är deras främsta förespråkare och var en av inledningstalarna på World Forum.

- Levnadsförhållandena där jag kommer ifrån är mörka och skrämmande med många alkoholpåverkade och våldsamma personer på gatan, berättade Tania Major.
Hon har själv upplevt drogrelaterad död i sin familj och började arbeta politiskt vid 21 års ålder.

Endast tre procent av urinvånarna går vidare till högre utbildning och i hennes egen avgångsklass på 15 personer är hon en av tre som inte missbrukar. Sju sitter i fängelse och fyra har begått självmord. Tania Major jobbar ofta med att personifiera statistiken för att den ska bli svårare att slå ifrån sig.

Ifjol blev hon yngsta personen någonsin att utnämnas till årets unga australier. Det var de unga som röstade fram henne vilket hon är mycket stolt och rörd av.
- De säger att jag är ”deadly”. Den största komplimang man kan få, säger hon till Drugnews.

Risken att bli alkoholberoende bland urbefolkningen, som utgör två procent av Australiens invånare, är hela 21 gånger högre. Öl är det stora problemet. Men cannabis, kemiska droger, sniffning av bensin, lim och gas är också vanliga.

- Man ser barn på gatan som går och sprutar aerospolsprayer rakt in i näsan, berättar hon. Och med drogberoende följer barnmisshandel, prostitution och kriminalitet.

Bakgrunden är den misslyckade välfärdspolitik som togs sin start efter att urinvånarna fick rösträtt 1967. Då bestämdes att de alla skulle få rätt till socialbidrag utan någon som helst motprestation.

- Hela min familj fick sparken från sina jobb över en natt. Visserligen tjänade de mycket dåligt eller fick betalt i natura, men alkohol var förbjudet inom stammarna. Följden har tyvärr blivit att mitt folk blivit helt bidragsberoende.

Redan från 16 års ålder har de rätt till socialbidrag, upp till motsvarande 6 000 svenska kronor per månad. Dessutom har en babybonus införts som ger mamman 40 000 kronor per barn vilket många ser som en ”karriärväg”. Tyvärr har många av barnen drogskador och den vuxna befolkningen lider i större utsträckning än normalt av diabetes och hjärt/kärlsjukdomar. Och sjukvården som står till buds är undermålig.

- Ingen kvalificerad vårdpersonal vill jobba i våra områden. Vi har ingen drogrehabilitering alls, säger Tania Major.

Hon har dock lyckats få visst stöd från regeringen, men tycker att arbetet går för långsamt och att många idéer saknar verklighetsförankring.

Hon har tillsammans med kollegorna på Cape York Institute for Policy and Leadership (www.cyi.org.au) i Cape York startat en rad program för att aktivera urinvånare och ge dem deras självkänsla tillbaka. I fyra stater i Cape York har man i samråd med stammarnas åldermän beslutat att vissa saker måste göras för att få ut socialbidraget. Till exempel regelbundet ta barnen på hälsokontroller.

Andra program hjälper dem att stärka familjebanden, återupprätta de sociala normerna, investera i eget boende, ordna upp ekonomi och skaffa avlönade jobb.

- Det är ett banbrytande arbete, men vi har väldigt många kritiker som försöker göra ned oss. Av mitt eget folk får jag ibland höra att jag är en coconut – brun utanpå och vit inuti. Jag har som aboriginer och välutbildad kvinna fört en hård kamp, men också lärt mig mycket om den politiska industrin. Jag är säker på att mitt folk kommer att vinna den här kampen, avslutar Tania Major.

Av Drugnews/Katarina Mattsson

Publicerad: 2008-09-09 23:02