Tolerans bakom holländsk drogpolitik

Över 700 coffeshops finns ännu i Nederländerna/Holland. Foto: Matthias Morard

Cannabis är Hollands tredje största exportprodukt. En förklaring till att landet tillåter den illegala hanteringen står bland annat att finna i den utbredda mentaliteten att inte lägga sig i.

”Allt som någon själv vill göra, eller göra tillsammans med andra och som inte skadar tredje person, ska vara tillåtet”.
- Denna mentalitet förklarar den filosofiska kärnan i den holländska narkotikapolitiken och dessutom är det kärnan i befolkningens sätt att se på livet, berättade Andreas Kinneging, juridikprofessor vid Leiden universitet, nyligen under World Forum Against Drugs i Stockholm.

Är den holländska liberala drogpolitiken varaktig, eller kommer den så småningom att bli mer restriktiv och närma sig den som förs i övriga västvärlden? Det var huvudfrågan vid seminariet om holländsk drogpolitik.

Frans Koopmans som är informationsdirektör vid det kristna behandlingscentret De Hoop Foundation, ett center där ingen substitutionsbehandling förekommer, inledde med en genomgång av statistik och narkotikautveckling i Holland.

För några veckor sedan stängde myndigheterna ett av landets största coffee-shops. Just detta café hade uppåt 2 900 besökare per dag, men vid toppar hade det 5 000 besökare, främst belgare och fransmän.

I ett sådant café är den högsta tillåtna mängden hasch eller marijuana 500 gram att förvara och besökaren får handla högst 5 gram. Lagret skulle alltså ta slut på en halvtimme om allt gick lagligt till. Men den specialstyrka inom polisen som regeringen nyligen upprättat beslagtog vid tillfället 264 kilo ”lätt droger” från caféet och dess lager.

Specialstyrkan ska försöka bekämpa de kriminella gäng och nätverk som tagit över hanteringen av alla sorters droger i landet. Och försöka stoppa de stora industriella cannabisodlingarna som finns runt landet av bland annat russtarka sorten netherweed. För en månad sedan beslagtogs 60 000 plantor i en razzia och brändes.

Holland är ett mångkulturellt samhälle och har varit så allt sedan sin tid som kolonialmakt. Men landets politiker har ett mycket pragmatiskt sätt att hantera narkotikaproblem. Den dubbelbottnade politiken – ”Gedogen”-toleranslinjen, tillåta det som officiellt är förbjudet – uppges följa den allmänna opinionen. Och så länge man är så ultraliberal, så förändras inget.

I och för sig så har antalet coffee-shops kraftigt reducerats från 1 179 stycken år 1997, till 729 coffee-shops 2005. Men caféernas omsättning har ökat till över 19 miljarder kronor per år och staten får in cirka 3,8 miljarder kronor i skatt. Det är en inofficiell redovisning, likaså att exporten av cannabis idag från Holland är den tredje största, efter gurka och tomater.

Omkring 3 400 personer arbetar i coffee-shops, 80 procent av ägarna har en kriminell bakgrund.
- Vi kan alltså se en något striktare linje, men politiken har ännu inte lett till att filosofin ändrats, menade de båda föreläsarna.

Det är harm-reduction (skadelindring) som gäller vid behandling av narkomaner i Holland, helt drogfri vård är ganska okänt.
- Våra klienter, vid De Hoop Foundation, är väldigt frustrerade. De fick leta länge innan någon informerade dem om att det faktiskt finns en del behandlingscenter i Holland som är helt drogfria, sade Frans Koopmans efteråt till Drugnews medarbetare.

• Kommer då Holland att ändra sin liberala drogpolitik?
- Tveksamt tyvärr inom snar framtid. Det finns några signaler om vissa skärpningar, men det går alltför sakta, svarade de båda holländarna lite uppgivet.

• Fotnot: Några källor till Koopmans inofficiella uppgifter om coffeshops härrör delvis från polisen och tv-programmet "Reporter" i våras.