Det finns vägar ur hiv-problematiken

Hiv-smittan breder ut sig. Samband mellan droger och hiv/aids är väl belagd i många länder, bland annat i Indien där utvecklingsoptimisten Sten Rönnberg, psykolog och professor emeritus i socialt arbete, specialist på olika former av missbruk, berättar från FN-konferensen Hope i Bombay.

Jag var i november på besök i Bombay (eller Mumbai som Indiens största stad med 13 miljoner invånare numer kallas) för att vara med på en konferens om droger och hiv/aids i världen. Det var en konferens som sponsrades av FN och en hel mängd lokala organisationer i Bombay. Konferensens namn var Hope 2000. Ett skäl till att jag var med här var för att presentera några data från arbetet med sprutbytesprojektet i Malmö som jag haft en del ansvar för.

Det var ett hundratal deltagare från hela världen på den här konferensen. Jag träffade och pratade med många trevliga människor från olika delar av Indien, från Asien, Afrika, Europa och Nordamerika. Jag var ensam svensk. Som vanligt, när det gäller deltagande i internationella konferenser som har vetenskap som en viktig del, är det svenska, oftast utbildningsfientliga och självgoda, etablissemanget inte med. Jag saknade exempelvis representanter för Folkhälsoinstitutet och Sida som ju sysslar med sådana här frågor i hög grad. Det kan väl aldrig vara så att dessa statliga organ redan vet allt och inte behöver lära sig något nytt?

Antalet personer med hiv/aids i världen idag är omkring 34 miljoner. Ett par miljoner av dem är barn. Drygt 16 miljoner har redan dött i aids, drygt fem miljoner dör årligen. Antalet personer som insjuknar i hiv är för närvarande 16 000 per dag. 5-10 procent av jordens befolkning har alkoholproblem. Mer än 200 miljoner missbrukar droger som heroin, kokain, cannabis, hallucinogener, amfetamin, etc. Många intravenösa drogmissbrukare har hiv.

I Sydostasien finns ungefär 4 miljoner drogmissbrukare, i Indien ungefär 3 miljoner. Interaktionen mellan alkohol- och drogproblematiken och hiv/aids är väl belagd.

I Bombay missbrukar ungefär åtta procent av ungdomarna droger. När det gäller de prostituerade i Bombay så beräknas ungefär 60 procent av dem ha hiv. Tillsammans med ledaren för konferensen, psykiatern Yusuf Merchant gick jag en kväll i sällskap med en del andra deltagare på konferensen i några timmar igenom gatorna med de värsta ställena i Bombay där sexhandel förekommer. Där såg man flickor, ofta inte äldre än 12-13 år som stod till tjänst. Många hade förts dit från landsbygden eller Nepal. Gatorna var packade med folk som ofta i Indiens storstäder. Sexhandeln pågick helt öppet.

Man beräknar att det finns över två miljoner prostituerade, s k sex workers, i Indien. Sexhandel och intravenöst drogmissbruk är de verkligt stora riskfaktorerna för en spridning av hiv/aids. Än så länge har hiv/aids bara drabbat 0,6 procent av befolkningen i Indien på över en miljard invånare, men det är hög tid att sätta in motåtgärder så att man inte hamnar i den situation som nu råder i flera länder i Afrika. I storstaden Bombay med många prostituerade och gatubarn är redan tre procent av befolkningen smittad med hiv/aids.

Man dör också snabbare av hiv i Indien än i västerlandet om man fått aids, framför allt beroende på avsaknad av mat och adekvat sjukvård. De smittade stöts som hos oss ur gemenskapen (exempel finns från byar där de som haft hiv/aids har fördrivits) varför man hemlighåller att man har sjukdomen.


Att förebygga Feotal Alcohol Syndrome, det man brukar kalla Fas och som är en följd av moderns alkoholkonsumtion under de första tre månaderna av graviditeten, är den för närvarande mest preventiva orsaken till mental utvecklingsstörning i världen. I Sydafrika hade man i en nyligen genomförd undersökning funnit 64 fall med Fas på 1000 födda barn. Fas innebär att upp till en tredjedel av hjärnan inte utvecklas normalt, vilket visar sig bland annat på det karakteristika utseendet hos Fas-barn. I Sverige föds 200-400 barn årligen med Fas — trots all upplysning.

Det fina med den här konferensen var dock inte att man fokuserade enbart på att beskriva eländet, utan att man framför allt diskuterade vad man kan göra åt det.


Eftersom jag ju i grunden är pedagog och utvecklingsoptimist och följaktligen tror på möjligheterna att förändra allt till det bättre, försökte jag för mig själv sammanfatta mina intryck från konferensen i följande råd för det vidare arbetet med sikte på att minska problemen i världen.

Jag kallar det Vägar till hopp:

    Möt människor var de är. Acceptera, låt dem uttrycka sina åsikter, lyssna, var icke-direktiv, betona självstyrning och själveffektivitet, ge empati, var öppen om och diskutera konflikter i konstruktiv anda. Allt det här är sådant som betonas i forskning om motivationella samtal (motivational interviewing), korttidsintervention, självtillit, Frames (se fotnot), etc.
    Ge folk någonting för deltagande: Hjälp till självhjälp, råd, instrument, feedback, osv.
    Arbeta stegvis: klara mål, trappa av åtgärder, anpassning till förändringsstadier och beredskap att vilja ändras, biopsykosociala metoder för mätning och påverkan.
    Börja med skolor, hemmen och arbetsplatserna.
    Gör regeringar medvetna om problemen och få dem, liksom industrin, att främja forskning (prevalens, beteendeförändring, interventionseffekter, samband mellan olika former av missbruk), ge pengar till verksamheten och involvering av närsamhället.

Jag tyckte jag lärde mig mycket från de många väl gjorda undersökningarna som presenterades. Jag önskar att vi hade varit fler där från lilla Sverige att också lära sig någonting.

Etiketter:

Annonser