Ta strid emot EU:s hampaodlingar!

Odling av hampa med låga rushalter kan bli tillåtet i Sverige efter en tolkning att EU-rätt står över svensk narkotikalag. Det vore ett svek att, utan strid, acceptera att EU kan framtvinga en av ingen önskad förändring, skriver MaLou Lindholm, f d miljöpartistisk EU-parlamentariker, nu aktiv inom Hassela Nordic Network.

Så har då det hänt som aldrig skulle kunna hända. EU:s jordbrukspolitik tvingar Sverige att ändra narkotikalagstiftningen och upphäva förbudet av odling av cannabis, anser Länsrätten i Uppsala!

Under sommaren och hösten 1994, gick debattens vågor höga i Sverige. Det skulle bli folkomröstning om Sverige skulle gå med i EU eller inte. Opinionsmätningarna duggade tätt. Nej-sidan med minimala ekonomiska resurser ledde mer eller mindre stort . Ja-sidan kämpade i underläge trots stort ekonomiskt stöd från bland annat näringslivet.

Några frågor stod i fokus och återkom i alla debatter. En av dem var narkotikapolitiken. På varje möte, i varje debatt kom frågan:” Om Sverige går med i EU, kan EU då tvinga Sverige att ändra narkotikapolitiken och den svenska narkotikalagstiftningen?”

Den samlade Ja-sidan, det vill säga s-regeringen och de borgerliga partierna, gav kristallklart besked: ”Nej, det skulle aldrig någonsin kunna hända! Narkotikapolitiken var och ska förbli en nationell angelägenhet! ”

Nej-sidans representanter redogjorde för sin oro, genom att citera uttalanden och dokument som visade att det fanns fog för oron. De beskylldes då hätskt för att fara med osanningar och försöka skrämma väljarna.Att smått patetiskt och desperat försök gjorde Mona Sahlin (då påtänkt som ny stadsminister) och Marit Paulsson ( då socialdemokrat, numera folkpartist). I ett personligt brev till Sveriges kvinnor lovade de båda damerna att de aldrig skulle plädera för något som inte var bra för Sveriges kvinnor.

Men EU-medlemskap var ju bra och därför uppmanades de svenska kvinnorna att rösta ”ja”. Hur många som ändrade ståndpunkt efter att ha läst Marits och Monas brev, lär vi aldrig få veta. Men enligt vad som sägs, så var det bara en (1 ) av de 52 veckorna 1994 som svenskarna sa ”ja” till EU och det var valveckan!

Faktum är att det genom åren framförallt har varit kvinnor, mödrar, far- och mormödrar, som mest aktivt engagerat sig i narkotikaproblematiken och i frivilligorganisationerna. Även om ordförandeskapen ofta innehafts av män. Det var också oftast kvinnor som under diskussionerna frågade om och var oroliga för hur EU-medlemskapet kunde påverka svensk narkotikapolitik.

En knapp ja-majoritet i folkomröstningen medförde att Sverige gick med i EU. Några av oss tröstade oss med att vår svenska restriktiva narkotikapolitik skulle vi trots det kunna fortsätta att utveckla och förbättra.

Själv hade jag inte suttit länge i EU-parlamentet, förrän det stod klart att en stor del av de 626 EU-parlamentarikerna, genom det s k d´Ancona-betänkandet, aktivt försökte få igenom en harmonisering och liberalisering av medlemsländernas narkotikalagstiftning. Fly förbaskad startade jag då det s k knarkkriget i EU-parlamentet, vilket vi faktiskt lyckades vinna. Men alltsedan dess har jag med oro sett hur alltfler områden omfattas av EU-lagstiftning och hur Sverige, till skillnad från många andra EU-länder, inte tagit strid i viktiga nationella frågor.Den svenska restriktiva narkotikapolitiken har ett massivt stöd av såväl svenska folket som av alla riksdagspartier. Det vore ett oförlåtligt och oacceptabelt svek att, utan strid, acceptera att EU skulle kunna framtvinga en av ingen önskad förändring.

Om inget annat skulle hjälpa, återstår att göra som andra EU-länder, till exempel Frankrike och Österrike, gör och har gjort i för dem viktiga frågor – strunta i EU och EU-lagstiftningen.

Svenska folket har rätt att kräva att de löften som gavs inför folkomröstningen hålls. Det handlar först och främst om vår rätt att själva besluta om vilken narkotikapolitik och lagstiftning Sverige ska ha. Men det handlar också om förtroendet för politiker. Att öka på politikerföraktet genom plattläggning i den här viktiga frågan, kan få ödesdigra konsekvenser.

Etiketter:

Annonser