De var barn till immigrerade föräldrar, födda i slummen och bundna vid gettot, genom bristfällig utbildning och avvikelser från det som det nya landets medelklass kallade ”normalt”. För föräldrarna var frågan om integration inget problem: de integrerade sig inte alls.

Vid ankomsten till det nya landet hamnade familjerna i de minst attraktiva bostadsområdena, där de välkomnades av vänner och släktingar som anlänt tidigare. Långt hemifrån befann man sig ändå hos sitt eget folk: man åt samma mat som förr, drack samma vin, firade samma högtider, följde samma traditioner och deltog i samma gudstjänster. Det var ett konstgjort hemland, där barnen ständigt påmindes om sitt ursprung av de vuxna och deras nostalgiska berättelser.

De unga männen försökte bryta sig loss från det gamla. De sökte sig mot den stora stadens hjärta, men upptäckte snart att det fanns en osynlig mur mellan nykomlingarna och de etablerade. Många gav upp. En mindre skara tog sig över muren och in till etablissemanget. Allt fler valde en alternativ karriär i den nya ekonomi som öppnade sig efter Volsteadlagen (se fotnot).

Chicago blev ett kriminellt centrum. I boken ”Gangsterväldet i Chicago” beskriver den brittiske journalisten Kenneth Allsop hur den lokala brottsligheten formligen exploderade när regeringen 1920 förbjöd all försäljning av rusdrycker.
Gangstersyndikat under ledning av män som Dion O´Banion, Johnny Torriooch Al Capone byggde upp ett nätverk av brännerier,lönnkrogar och bordeller genom utpressning, mutor, hot och mord.

Förbudstiden (1920-1933) var naturligtvis enviktig förutsättning för att den kriminella ekonomin skulleväxa så snabbt. Men Allsop beskriver också hur uppkomstenav en ”nyuppspolad” underklass – förvisad till fattiga, hårtsegregerade stadsdelar som ”Lilla Sicilien” (i folkmun döpt till ”LillaHelvetet”) – blev en viktig rekryteringsbas för syndikaten.

Tjugotalets gangster var nästan utan undantag andra generationensamerikan, uppvuxen i den sicilianska, irländska eller judiskaunderklassen. Al Capone, Torrio, O´Banion och de andra ledarna börjadealla sin kriminella bana i våldsamma gatugäng.

Enligt Kenneth Allsop var den typiske brottslingen underförbudstiden en pojke som hade anpassat sig efter det mönster somomgav honom. Han var inte i otakt med omgivningen, tvärtom var han en”regular guy”, en vanlig kille, som sett vilka som hade mest pengar ochstörst makt i hemkvarteren och sedan drog sina egna slutsatser.

Exemplet Chicago kan vara värt att fundera över när manläser Aftonbladets nya artikelserie ”Unga kriminella”. Enligt tidningensker det en kraftig ökning av antalet ungdomar som döms tillsluten ungdomsvård. Mer än två tredjedelar av de pojkar somdömdes förra året har utländsk bakgrund. Mer änhälften kommer från storstädernas förorter och nittioprocent har begått våldsbrott.

Grunden till en omfattande gängkriminalitet är redan lagd iSverige. De uppåtsträvande bland de unga, nyuppspolademännen väljer allt oftare kriminalitet som livsstil. Nubehövs bara ytterligare några feltänkta reformer, ett antalmissriktade lagändringar och fler besparingar – sedan har vi skapatvåra egna små svenska helveten.

Fotnot: Redan 1917 hissade amerikanska delstaten Georgia förbudsflagg mot alkohol och fler delstater följde efter. Volsteadlagen – namnad efter dess författare Andrew J. Volstead – trädde i kraft 1920 och torrlade USA på drycker över 0,5 procent alkohol fram till 1933.

Krönikan har även varit publicerad i tidningen Metro.

• Ytterligare J Hållén-krönika: ”Unga startar eget som drogförsäljare”