Efter en liberaliserad alkoholpolitik i kombination med allmän internationalisering har Sverige idag den högsta konsumtionen på hundra år. Att då efter Gourmet-domen släppa alkoholreklam fri skulle ytterligare öka konsumtion och alkoholskador. Snarare borde lagen skärpas så att även smygreklam för starköl försvann, skriver Sofia Modigh, vice ordförande i IOGT-NTO i en krönika i Drugnews.
De enda som tjänar på fri alkoholreklam är de som säljer öl, vin eller sprit och de som får intäkter av reklam eller reklamproduktion. Därför är det inte så konstigt att företrädare för vin- och spritimportörer och bryggerier tycker att Sveriges reklamlagstiftning på alkoholområdet ska förändras eller helst upphöra.
Aktuellt just nu är det så kallade ”Gourmetmålet” i Stockholms tingsrätt. Tidningen Gourmet har annonser för bland annat vin i tidningen vilket inte vilka tidningar som helst får ha. Gourmet har haft det med motiveringen att tidningen är en branschtidning för restauranger, den typen av tidningar har nämligen ett godkänt undantag i gällande alkoholreklamlagstiftning.
Men tidningen Gourmet har också en upplaga som privatpersoner kan prenumerera på och även i den har annonser för olika alkoholdrycker varit införda, vilket enligt Konsumentverket inte är förenligt med undantaget. Därför anmälde Konsumentverket tidningen och ”brottet” har utretts av tingsrätten. Till sitt försvar hänvisade Gourmet till EU:s regler om fri rörlighet och frågan om http://www.drugnews.se/kronikor.asp?id=1446 reklamen har därför även utretts av EG-domstolen. Tingsrättens nyligen reklampositiva dom ska nu överklagas av Konsumentverket och frågan så småningom avgöras i Marknadsdomstolen.
Det är föga förvånande att Gourmet väljer att hänvisa till EU i denna fråga. När det gäller alkoholpolitik har det hänvisats till EU rätt frekvent alltsedan förhandlingarna om ett svenskt medlemskap inleddes. Förmodligen hänger det samman med att många i Sverige har en bild av att EU-ländernas alkoholpolitik är ”bättre” än vår för att den är mer tillåtande.
Personligen skulle jag hellre kalla den mindre hänsynsfull – med tanke på folkhälsan och alla de som drabbas av alkoholens negativa konsekvenser till exempel barn till missbrukare, offer för rattfyllerister och alkoholister.
Hur viktigt är då alkoholreklamförbundet? Fyller det någon funktion? Tingsrätten har hävdat i sin dom att vår lagstiftning inte är proportionell i förhållande till nyttan. Avsikten att skydda folkhälsan borde, enligt tingsrätten, kunna uppfyllas med mindre inskränkningar för affärsverksamheten inom alkoholområdet. Tur för tingsrätten att den inte behöver hitta på åtgärder för att värna folkhälsan – utan att göra inskränkningar på marknaden för de som tjänar pengar på att det dricks – det är nämligen lättare sagt än gjort.
Den svenska alkoholpolitiken har sedan länge byggt på att olika åtgärder tillsammans bildar en effektiv helhet. Varje enskild åtgärd kan framstå som meningslös, men i ett sammanhang har alla åtgärder betydelse. Lagstiftningen kring alkoholreklam är en sådan åtgärd. Tillsammans med åldersgränser, Systembolagets försäljningmonopol, förebyggande åtgärder med mera hjälper alkoholreklamreglerna till att skydda folkhälsan.
I länder där inga regler finns för alkoholreklam kan vi se hur det skulle se ut om vår gällande lagstiftning upphörde. I de länderna är ”reklamtrixen” många. Rabatter vid merförsäljning, livsstilsreklam för att påverka unga att dricka, uppmuntran av berusningsdrickande och ibland till och med reklam som sprider helt felaktig fakta t ex att alkohol skulle vara ofarligt för den som är gravid, är vanligt.
Det finns självklart också länder som, precis som vi, har en lagstiftning på alkoholreklamområdet. I tingsrättens dom hänvisas, av någon konstigt anledning, bara till några EU-länder som har en mer tillåtande alkoholreklamlagstiftning än Sverige. Det finns länder som har regler som till och med är mer begränsande inom vissa områden än de svenska reglerna.
I Frankrike är till exempel sponsring av alkoholföretag förbjudet i idrottssammanhang. I Sverige har Pripps sponsrat Tjejmilen, vilket alltså inte skulle ha varit möjligt i Frankrike. Dessutom har både Italien och Portugal precis infört regler för alkoholreklam. Trenden i Europa är alltså inte så ensidigt positiv till reklam som Stockholms tingsrätt tycks försöka påskina.
Alla vet vi att alkoholkonsumtion har en baksida – därför har vi alkoholpolitik. Om alkoholkonsumtionen ytterligare ökar innebär det mer kostnader för samhället, högre belastning för vården och mer mänskligt lidande.
De senaste sju, åtta åren har flera förändringar gjorts i alkoholpolitiken. Exempelvis har import-, export och grossistmonopolet tagits bort, införselkvoterna höjts och både öl- och vinskatten sänkts. Dessa åtgärder i kombination med den allmänna internationaliseringen har resulterat i att vi i Sverige nu har den högsta alkoholkonsumtionen på 100 år. Alla känner någon som har alkoholproblem eller någon som blivit offer för alkoholrelaterat våld.
I detta läge vore det helt fel att genom fri reklam ge företag som bryggerier och spritimportörer möjlighet att ytterligare driva på alkoholkonsumtionen. Det vore snarare rimligt att skärpa lagstiftningen så att även lätt- och folkölsreklamen, som ändå bara är smygreklam för starkare ölsorter, försvann.