Nykterhetsrörelsen behövs mer än på länge

Inte bara helnykterister borde fira Folknykterhetens dag. Särskilt när alkoholkonsumtionen ökar i landet, tidigare restriktioner ändrats efter EU-inträdet och unionen ger konstlat stöd till vinsektorn och marknadskampanjer mot grupper som dricker "för lite", skriver jordbruksminister Margareta Winberg i en krönika.

Häromdagen var det Kristi Himmelsfärdsdag. Men också Folknykterhetens dag. Det är inte allom bekant och inte heller allom självklart att fira denna dag. Är det egentligen en dag för andra än helnykterister? Jag vill svara ja på den frågan. Skälen är flera.

När Nykterhetsrörelsen startade sin dag 1925 var Sverige ett fattigt land. Att döva sin maktlöshet och fattigdom med sprit var fortfarande utbrett – inte minst i arbetarklassen.

Jag minns själv min morbror i Skåne på 1960-talet. När han slutade som arrendator på sitt lilla jordbruk blev han daglönare. Han gick till olika storbönder och fick betalt per dag. Ofta började dagen med en av arbetsgivaren tillhandahållen sup.

Detta är förstås historia nu. Men nykterhetsrörelsen har ändå en roll.
Att alkoholförsäljning ska omges med restriktioner är för mig självklart. Andra gifter, miljögifter och mediciner får inte hanteras hur som helst. Ingen kräver fri försäljning av läkemedel. Ingen ifrågasätter bönders och lantarbetares rätt att skydda sig mot kemikalier i lantbruket.

Men EU-medlemskapet innebar på alkoholens område att vissa av våra tidigare restriktioner måste förändras. Det gällde två viktiga pelare i alkoholpolitiken; tillgängligheten och priset. Tillgängligheten i form av rätten att importera och priset i form av sänkta alkoholskatter. Vi har dock kvar Systembolaget som ett försäljningsmonopol och det är bra.
Det medför en viss begränsning i tillgänglighet (som är en viktig faktor när det gäller konsumtion) samtidigt som det borgar för hög kvalitet och en mångfald i utbudet även i glesare delar av Sverige.

Den tredje pelaren på vilken vår alkoholpolitik bygger är information. Och här borde nykterhetsrörelsen ha sin givna roll. Vetenskapen står helt enig. Få om ens något område är så genomforskat som alkohol. Slutsatsen är entydig. Efter tobak är alkohol den största hälsofaran.

Mot denna entydighet kan ställas trafiken, galna ko-sjukan och mat med akrylamid. I samtliga fall är dödstalen långt under tusen per år (ja, den mänskliga varianten av galna ko-sjukan har drabbat cirka etthundra personer i EU sedan 1986). Av alkoholrelaterade sjukdomar dör årligen fem tusen i Sverige. 55 000 personer under 29 år dör varje år i Europa i skador som alkoholen orsakat.

Bara genom att visa på fakta, att skapa opinion för sin sak, kan förändring ske. Nykterhetsrörelsen borde tillsammans med andra med en alkoholrestriktiv syn kunna utgöra en sådan opinionsbildande kraft. Den behövs nu mer än för tio år sedan.

Vi ser nämligen en uppgång i konsumtionen i Sverige – samtidigt som länder som Frankrike och Spanien minskar sin. Detta senare faktum leder till många konstiga politiska åtgärder inom unionen. Konstlade stöd till vinsektorn är en. Förslag om pengar till marknadsföringskampanjer mot grupper som dricker "för lite" en annan.

Så nog behövs en Folknykterhetens dag och nykterhetsrörelsens fortsatta, men möjligen annorlunda kamp. Och i den kampen borde även vi platsa som inte alltid säger Nej tack.

Fotnot: Krönikan publiceras även i Länstidningen i Östersund.

Etiketter:

Annonser