Det borde nu vara dags för en ordentlig alkoholdebatt. Skälen för detta är flera:

En kraftig ökning av rattfylleriet på våra vägar. Vetskapen om att totalkonsumtionen av alkohol står i direkt relation till både rattfylleri och andra skador. Bara under 1999 dog enligt WHO 55 000 unga européer av alkoholrelaterade orsaker.

Under första halvåret i år ökade Systembolagets försäljning i Sverige med närmare 11 procent. Den totala alkoholkonsumtionen närmar sig nu snabbt tio-litersnivån (100-procent alkohol). På detta kommer oundvikligt att följa en ökning av alkoholskadorna. Medias på senare tid rapportering om det ökande rattfylleriet är ett belysande exempel på att resultatet är avläsbart praktiskt taget i realtid.
Utvecklingen är ytterst allvarlig och ett direkt resultat av den nedrustade alkoholpolitiken. Nu måste försvaret för svensk alkoholpolitik återuppväckas. Nu handlar det om att förhindra en ytterligare ökning av alkoholkonsumtionen.

Landet har försatts i en situation där ansvariga politiker blundar och önskedrömmer att ökade skador inte ska följa på den konsumtionsökning som blir resultatet av opportunistiska beslut. Den svenska alkoholpolitiken raseras i huvudsak inte som en följd av EU-krav, utan genom egna ogenomtänkta åtgärder.

Det som behövs är att alla hjälper till. Både med att ta fram nya konstruktiva förslag på hur totalkonsumtionen kan sänkas, liksom hur vi kan använda oss av hittillsvarande instrument på ett mer effektivt sätt.

Allt är dock inte nattsvart. Det pågår en process i många europeiska länder, som ökar engagemanget i alkoholfrågan och ställer krav på åtgärder som minskar konsumtion och skador.
Till exempel inför nu Spanien en 18-årsgräns för alkoholservering. Sverige kan och bör bidra med sina erfarenheter i denna process. För ett par veckor sedan beslöt den österrikiska riksdagen om betydligt hårdare åtgärder beträffande rattfylleriet. Ett viktigt steg för en positiv utveckling är det uppdrag som kommissionen fick på svenskt initiativ i juni 2001, att utarbeta ett förslag till en EU-strategi för att minska alkoholskadorna. Det är utomordentligt viktigt att detta följs upp med konstruktiva förslag, däribland en aktiv skattepolitik i syfte att minska den totala alkoholkonsumtionen i samtliga EU-länder.

I EU-kommissionens rapport från mars 2001 om tobak förs ett resonemang som skulle vara mycket välgörande också på alkoholområdet. Utan den undfallande hänsyn som visas alkoholbranschen i EU-sammanhang går kommissionen hårt fram mot de kommersiella intressena bakom tobaksrökningen: "Skatten ska ses som en viktig beståndsdel i en politik som syftar till att minska tobakskonsumtionen".

Det är glädjande hur kommissionen med brilliant klarhet beskriver sambandet mellan tobakspriset och användningen av tobaksprodukter. Inget blir sakligt fel om samma text också används för alkohol.

På alkoholområdet blir emellertid det mesta av EU-tänkandet grumligt. Inte för att sambanden är mindre tydliga, utan av hänsyn till alkoholkapitalets och alkoholbranschens intressen. Detta är mycket oroande för ett Europa som är hårt drabbat av alkoholskador.

Den alkoholsituation som Sverige nu står inför är i sig en stor utmaning som kräver kraftfulla åtgärder. Folkhälsan och den sociala välfärden borde ju vara en viktig fråga inte minst i valtider. Det behövs kraftfulla insatser inom tre strategiska områden:

1. Sverige måste driva en kraftfull EU-politik på alkoholområdet.
• Sverige måste bland annat aktivt arbeta för höjda minimiskatter på alkohol inom EU, som kan bidra till en minskad alkoholkonsumtion. Nuvarande ordning med nollskatt på vin och låga skattesatser på öl och sprit är oacceptabel ur folkhälsoperspektiv.
Införselkvoterna för alkohol måste sänkas. De nuvarande är orimligt höga och är inte satta utifrån vad som kan anses vara rimligt för personligt bruk.

2. En offensiv nationell och lokal alkoholpolitik.
• Alkoholpolitiken får inte försvagas på områden som Sverige fritt kan förfoga över "utan konflikt" med EU, som till exempel åldersgränser, öppettider och serveringstillstånd. Kommunerna har här en nyckelroll, men för att klara sitt uppdrag krävs ett kraftfullt stöd av den nationella politiken.

3. Ett brett engagemang och ansvarstagande från vuxensamhället.
• Det behövs aktivt stöd och engagemang från det ideella föreningslivet och politiska insatser för att understödja konkreta projekt. För detta krävs ett ökat ekonomiskt stöd från staten till det ideella föreningslivets folkhälso- och förebyggande arbete. Rimligt är minst 200 miljoner extra under en treårsperiod.

Så kallade skarpa åtgärder, d. v. s. det som också brukar kallas restriktioner, ska självklart kombineras med information och attitydpåverkan. Utan information brister det i förståelse för de små bekvämlighetsinskränkningar som restriktioner ändå utgör – utan restriktioner blir informationen inte verkningsfull.

Krönikan har även publicerats i Hallands Nyheter.