Här odlas cannabis för hela Europa

Haschbeslagen ökar i Sverige och Europa. Över 90 procent kommer från Marocko där världens största cannabisodlingar finns. ”Marocko kan inte ensam stoppa odlingarna om inte EU bidrar med resurser och gör något åt efterfrågan på hemmaplan”, säger landets ambassadör Farida Jaidy i Stockholm.
Drugnews har besökt Rifbergen där uppåt 200 000 bönder håller på med årets skörd.

Av SVEN LILJESSON & THOMAS GUSTAFSSON

Cannabisplantorna växer manshöga på fält som sträcker sig så långt ögat kan se. Det är skördetid i Rifbergen i norra Marocko och dags att producera hasch för hela Europa. Odlingarna finns bara några mil från EU:s södra gräns – Gibraltarsundet och Spanien syns vid klart väder från Rifbergens över två tusen meter högsta toppar.

Vi har tagit oss hit med bil från den spanska enklaven Melilla i Nordafrika. Via den slingriga vägen från den marockanska provinshuvudstaden Al-Hoceima vid Medelhavskusten mot turistorten Chefchaouen i bergen tar det bara fyra, fem timmar.

I början ser man mest vete- och majsodlingar, och ibland getskockar och barn som står och säljer mynta vid vägkanten. Avstånden ökar mellan de vitkalkade små husen. Bergen och ödsligheten breder ut sig. Snart ses allt oftare cannabis på åkrarna och den sötmättade doften letar sig in i bilen.

På de karga torra bergssluttningarna är den stryktåliga cannabisplantan en lättodlad och lönsam gröda för bergsfolken. De är ofta berber med eget språk, tradition och klädsel. Uppemot 200 000 fattiga bönder förmodas leva på cannabisodling i Rifbergen.Skördetiden är från slutet av juli till en bit in i september. Plantorna skärs ner allt eftersom de mognar. Längs vägen lastas säckvis av nyskördade plantor av från åsneryggar till små lastbilar som för dem till haschfabriker i området.

Misstänksamheten är stor mot främmande bilar och vi jagas bort av unga män när vi försöker fotografera.
“Försvinn härifrån!”
Andra kommer fram och undrar ihärdigt om vi är intresserade av att köpa chocolate, spanskt slang för hasch.

Rifbergen är ett laglöst område. Officiellt är cannabisodling, tillverkning och smuggling av hasch allvarliga brott i Marocko. Men låglandets myndigheter har lite att säga till om här. Det är istället knarkligorna och klanernas regler som gäller.

Narkotikahandeln har ökat under de senaste decennierna, trots internationella försök att stimulera alternativodling. Skogspartier bränns ner och blir cannabisfält, ibland med konstbevattning. Idag beräknas det odlas cannabis på uppåt 80 000 hektar mark i Marocko, mestadels i Rifbergen.

Under hippierean under 1960- och 1970-talet kom västerländska unga drifters och bodde hos odlarna i månader. De rökte marijuana billigt och tog med sig lite hem till Europa.
Those were the days. Nu är marijuana och hasch, kif och haschisch, big business”, säger Muhammed, en odlare som till slut valt att tala med oss. Men han vill inte fotograferas.“Jag vet att det finns krafter som försöker få oss att sluta odla. Men hur ska jag annars kunna försörja min familj. Ingen annan gröda ger lika stora inkomster”, säger han och avbryts av ett samtal på sin mobiltelefon.Rifregionen är fattig, analfabetismen hög och infrastrukturen svag, men trådlös telefoni fungerar överallt, vilket även underlättar narkotikahandeln.

Hippietiden längs Marrakech Express är alltså definitivt förbi, och dåtidens myrtrafik med småsmugglare till Europa har idag vuxit en gigantisk trafik med narkotika och flyktingar i lastbilar, fartyg, snabba gummibåtar och flyg. Hamnstaden Tanger, den nyligen omstridda klippön Perejil/Leila (Persiljeön) i Gibraltarsundet och spanska enklaverna Melilla och Ceuta är några smuggelutfarter norrut.

Det krävs omkring 100 kilo cannabis för att få ett kilo hasch. Och över 2000 ton hasch kommer årligen från Rifbergens små fabriker, enligt EU-beräkningar. Det innebär hårdvaluta för över 15 miljarder kronor i smugglarledet, betydligt mer på Västeuropas missbrukarmarknad.

Haschkakorna förses med stämpel för att garantera kvalité och ursprung. Det finns minst tre större fabriker och flera mindre i bara det område vi kör igenom, enligt våra källor. Där arbetar hundratals personer dygnet runt med att utvinna kådan ur växten och pressa den till haschkakor. Tyska specialtillverkade maskiner har smugglats hit i delar.
“Det bästa haschet i världen kommer härifrån”, säger Muhammed stolt.

Flera av de odlare, langare och smugglare vi träffar under några dagar i Rifbergen påstår samma sak: När Marocko blev självständighet 1956 och narkotikalagarna skärptes, gjorde myndigheterna ett undantag för berberna och tillät dem att fortsätta odla cannabis inom regionen. Få kunde då ana att cannabis senare skulle bli en av landets största exportprodukter.“Om vi fattiga bergbönder skulle förbjudas att odla hasch så skulle det bli inbördeskrig och det vet myndigheterna”, säger Muhammed.

Men även om de självständiga småbönderna klarar sig på cannabisodling, så hamnar de stora pengarna hos andra. I bergen finns även uppköpare, fabrikörer och smuggelligor – här och var ser vi Mercedesbilar och nybyggda palats omgärdade av höga murar och vakter. Och utomlands finns organisatörerna, som exempelvis från Solkusten i Spanien utan större risker styr drogtrafiken till Europas missbrukare och drogexperimenterande ungdomar.Vi ser många bilar med holländska registreringsskyltar på bergsvägarna.
“Ofta utländska uppköpare som är här och kollar in årets skörd”, uppger en kontakt.

Ett knarkcentrum i Rifbergen är Ketama, en gangsterhåla där nästan alla invånare lever av droghandeln. Vid korsningen av vägen Al-Hoceima – Chefchaouen och vägen över bergsmassivet till Fes är det marknad på torsdagar och bergsfolk kommer ner med sina varor. En bensinstation och två kaféer utgör i övrigt samlingspunkter där män är inbegripna i samtal. Få kvinnor syns till.Vi hinner knappt slå oss ner innan en man kommer fram. Han har sett vår spanskregistrerade bil.
“Ska ni köpa hasch?” undrar han glatt och bjuder ner sig själv vid bordet.
Fler män sluter upp, en av dem tänder en långsmal pipa med kif. På kaféet kan man bara beställa läsk, kaffe eller sockersött myntaté. En rökbit visas fram om vi önskar prova.

Samtalet letar sig fram på olika språk och erbjudanden haglar. En har bott i Amsterdam och har goda kontakter i Christiania i Köpenhamn. Mannen som kallar sig Ali berättar att han flera gånger, utan giltiga papper, varit i Spanien och vet hur transporter kan ordnas.“Jag kan leverera upp till två ton hasch vart som helst i Spanien, därifrån kan ni sedan föra det vidare själva.”

Och marockanska polisen? Vi har sett flera checkpoints utefter vägen i bergen.
Männen skrattar åt frågan.
“Bara man betalar så kan man göra vad man vill”, säger de.När vi druckit ur en Cola och reser oss och tar farväl så försöker Ali igen.
“Okey, om du har ont om pengar, så kan ni väl köpa hem lite mindre. Tio kilo kan du få direkt. Du har ärligt utseende och det är inga problem att föra in i Skandinavien. Vill du inte bli rik?”


Vi når staden Chefchaouen på Rifbergens nordvästsluttning en sen eftermiddag. Vid torget utanför den stora moskén samlas folk. Män och kvinnor i vackra kaftaner, turister som shoppat i hantverksstånden och många trängs vid cous-cous-restaurangerna. Alkohol serveras inte, men man kan själv till maten medta vin och öl som kan köpas på flera hotellbarer.Flera turister åker hit för lugnet och att vandra i bergen. Andra för att träffa andra västerländska ungdomar och röka kif. Cannabisrökning har även ökat bland befolkningen i hela Marocko. En amerikanska berättar att marijuanaröken var så tät på ett ungdomsdiskotek i Casablanca att hon blev rusig.

Barn i tio-tolvårsåldern springer runt bland borden och ler:
Chocolate, kif, senor?
Polisen vid torget vänder ryggen till och låter försäljningen fortgå medan solen går ner.

• Fotnot: Reportaget har även publicerats i Aftonbladet och tidskriften Narkotikafrågan nr 4/2002.

 

Marockos ambassadör: ”Cannabis är helt förbjudet”
Kolonisatörer introducerade cannabis i Rifbergen. Det statliga tobaksmonopolet köpte produkten som blandades med tobak i vissa cigaretter. Vid Marockos självständighet från Frankrike och Spanien 1956 förbjöds all hantering av cannabis. Att dåvarande kung Muhammed V gav undantag för berberna att fortsätta odla i Rifbergen förnekas av Marockos representant i Sverige.

”Vi har tvärtom tydliga förbud mot all odling, innehav, användning och handel med cannabis i hela landet. Vi försöker med alla medel bekämpa narkotikahanteringen och utveckla den fattiga norra regionen. Men för att lyckas krävs internationellt samarbete och resurser”, säger ambassadör Farida Jaidy.

Hon medger att narkotikaproblemet är en känslig fråga som ger landet dåligt rykte utomland och att det finns problem med korruption. Men också att drogmissbruk bland marockaner har medfört stora sociala problem på hemmaplan. På flera psykiatriska kliniker arbetar idag narkologer och behandlare.

Tusentals småhandlare har gripits och fängslats efter antiknarkkampanjer under nittiotalet i Marocko. Och regeringen har utlovat att försöka ha stoppat all haschtillverkning senast år 2008.

Cirka 600 EU-medborgare satt för ett par år sedan fängslade i landet, de flesta för narkotikabrott. EU ger idag omfattande stöd i infrastruktursatsningar i exempelvis vägnätet och till alternativodlingsförsök i norra Marocko. Att få fattigbönder att gå över till andra grödor, såsom vindruvor och apelsiner, försvåras av att Marocko fått svårare att sälja jordbruksprodukter till EU. Det har landets representanter vid flera tillfällen påpekat.

”Men det krävs även att man i andra länder slår hårt mot de utländska ligor som ofta styr och organiserar smugglingen, och samtidigt försöker minska efterfrågan på drogerna på hemmaplan. Nya liberalare cannabisregler i några EU-länder ger idag oss konstiga signaler”, säger Marockos ambassadör.

Etiketter:

Annonser