I Irakkrigets skugga passar diktaturer på

Thailändsk polis verkar ha startat en avrättningskampanj mot landets narkotikaligor. Tidpunkten är strategiskt vald, för i Irakkrigets medieskugga glömmer världen bort de människorättskränkningar som sker på andra håll, skriver redaktören och demokratiaktivisten Tobias Ljungvall.

Har Thailand fullkomligt tappat besinningen i sin kamp mot narkotikan? Dödstalet i det krig som inleddes 1 februari har passerat över ett tusen människor, och fortsätter att stiga. Myndigheterna skyller på interna upprensningar inom drogmaffian, men som framhålls i ett reportage i Drugnews så brister den förklaringen i trovärdighet.

Om det är så att den thailändska polisen nu bedriver massavrättningar, så är tidpunkten säkert medvetet vald. Medan detta i normala fall borde toppa tidningarnas utrikessidor, har det i stället nästan försvunnit i skuggan av upptrappningen och kriget i Irak.

Och Thailand är inte enda fallet. För när katten är borta dansar ju råttorna på bordet, sägs det. Häromveckan var det råttan Fidel Castro som arresterade 78 kända oppositionspolitiker, journalister och människorättskämpar. Det låter kanske inte så mycket, men det är faktiskt större delen av ledarskapet inom den kubanska demokratirörelsen.

För några månader sedan hade jag själv förmånen att få tillbringa en vecka i sällskap med en av dem som nu arresterats, Oswaldo Alfonso som leder Kubas liberaldemokratiska parti.

Oswaldo, en benig och snäll flerbarnsfar, är engagerad i något fullkomligt genialt, nämligen Varelaprojektet. De kubanska demokraterna hittade för ett par år sedan ett kryphål i den totalitära statens konstitution. Utifrån detta samlar de in namnunderskrifter för att tvinga Castros handplockade så kallade parlament att väcka frågan om en folkomröstning för demokrati. Ett helt lagligt sätt att verka för frihet, inom de kvävande ramar som det diktatoriska systemet sätter upp. Jag minns hur Oswaldo stolt visade mig de senaste enkäterna med namnunderskrifter som hans partimedlemmar samlat in, och som nu noggrant skulle verifieras och attesteras av honom själv.

Nu har regimen låst in honom som en förrädare, och frågan är när han får komma ut till sin familj och sitt politiska arbete igen.

En annan av de kubaner som fängslats är journalisten Adolfo Fernandez Sainz, som i senaste numret av tidskriften Narkotikafrågan (nr 1/2003) rapporterade om urskillningslösa drogräder i Havannaslummen.

På närmare håll var det för några veckor sedan Aleksandr Lukasjenko och hans vitryska regim som dansade på bordet medan katten var borta. I lokalvalen följde jag på plats hur mina vänner Sergej Kazlovskij och Aleksandr Melnikov i Minsk blev bestulna på sin seger. Tre hederliga parlamentsledamöter försökte hjälpa Aleksandr. Men det tog inte lång tid innan Lukasjenko på teve sa att de inte hade med detta att göra, och antydde ett hot om framtida rättsprocesser mot parlamentsledamöterna.
Vitryska Helsingforskommittén konstaterade att det här var det värsta fuskvalet någonsin i Vitrysslands historia. I Sverige var mediatystnaden total.

I en annan gammal sovjetrepublik, Turkmenistan i Centralasien, släpptes före årsskiftet en våg av terror och massaresteringar lös. Superdiktatorn Saparmurat Nijazov, som utnämnt sig till Turkmenbasji, "Alla turkmeners fader", på livstid, utnyttjade ett avslöjat statskuppsförsök till att slå blint mot det lilla föreningsliv som finns i landet. En vän, som jag räds att nämna vid namn, skrev till mig och berättade om godtyckliga arresteringar och hot om att fler skulle drabbas om de inte höll tyst.

Listan över de skurkar som passar på när världens regeringar och massmedier är absorberade av Irak fortsätter att växa. Nu rapporteras om hundratals fängslade och torterade oppositionella i Robert Mugabes Zimbabwe.

Och nu ser det alltså ut som om Thailand, i sin desperation över ett skenande narkotikamissbruk, ansluter sig till denna dystra skara, ja, till och med överträffar i brutalitet. En av Asiens mer demokratiska stater, dit massor av svenskar brukar åka på semester, verkar skjuta ihjäl tusentals människor utan rättegång.

Vad gör den svenska regeringen? Häromåret var justitieminister Thomas Bodström själv i Thailand, har han ringt sin kollega i Bangkok och frågat vad det i hela friden är som pågår?

Sverige har en polis stationerad i Bangkok, nog kunde det vara lämpligt att uppdra åt honom att ta reda på vad som händer. Alldeles nyligen var kung Carl Gustav där och fick en förevisning av kampen mot narkotikan, kanske även han nu kunde lyfta luren?

En sak är säker: under det år vår uppmärksamhet i stegrande grad koncentrerats på Irak, så har resten av världen inte slutat att rotera. Och på många håll verkar det som om den håller på att snurra käpprätt åt helsike.


Tobias Ljungvall, är redaktör för tidskriften Narkotikafrågan och styrelseledamot i Svenskt internationellt liberalt centrum, Silc.

Etiketter:

Annonser