Bakom konflikten mellan Gunno Gunnmo, länspolismästare i Stockholm som tvingades avgå, och rikspolischefen Sten Heckscher döljer sig en motsättning mellan fotfolket och överheten, och en polisorganisation som saknar mål. Det menar Per Johansson, förbundssekreterare i Riksförbundet narkotikafritt samhälle.
Sten Heckscher är en märklig man. Han är polischefen som inte gillar poliser. "Poliser är ändå obildbara" sa han när han för några år sedan fick kritik för att han la ner forskningsavdelningen på Polishögskolan.
Genom åren har jag träffat en hel del människor som haft med Sten Heckscher att göra och det verkar som om många faktiskt är rädda för honom. Han verkar vara en mycket intelligent person som inte tvekar det minsta att utnyttja sin intelligens och goda uttryckningsförmåga att tvåla till människor. Är man aristokrat så är man.
Sten Heckscher är son till gamle högerpartiledaren Gunnar Heckscher och sonson till den berömde historikern Eli Heckscher. Någonstans på vägen gick Sten och blev socialdemokrat, men överklassmanéren och arrogansen behöll han. Sånt skakar man inte av sig så lätt.
Det är mycket om Sten Heckscher och Gunno Gunnmo just nu. Det är inte helt enkelt att begripa sig på alla turer i den affären, men strikt känslomässigt ligger mina sympatier hos polismannen av folket som efter en lång karriär inom kåren tagit sig hela vägen upp till att bli polismästare för Sveriges största polismyndighet.
Vad som är intressant med Sten Heckscher är inte vad han har gjort som polischef, utan vad han inte har gjort.
Under förre rikspolischefen Björn Eriksson hände det ganska mycket inom polisen när det gäller narkotikabekämpningen. Det var en fråga som ständigt lyftes fram på olika vis. Det skrevs ett manifest om att det gällde att mobilisera mot knarket, det blev kraftfull förstärkning av narkotikainformationen från polisen, man skapade ett system av regionala kontaktmän osv. 1993 kom lagen som gav polisen rätt att ta urinprov vilket ledde till en omfattande utbildningsverksamhet och metodutveckling.
Björn Eriksson gillar att snacka med folk och var ofta ute och pratade med mannarna, hög som låg, och var verkligen omtyckt av poliserna. Han var som en coach för polismannalaget helt enkelt och värdet av det är svårt att överskatta. Sen hör det i och för sig till bilden att han var lite väl sugen på att synas i alla möjliga mediesammanhang och detta kom att användas mot honom. Synd, för han gjorde verkligen mycket bra.
Är det någon som kommer att minnas vad Sten Heckscher har gjort mot narkotikaproblemet? Det blir svårt eftersom han helt enkelt inte tagit några initiativ. Han är inte intresserad av det problemet. Jag tror inte ens att han är intresserad av polisiär verksamhet över huvud taget, annat än ur en strikt budgetmässig synvinkel. Det handlar om att ta sig från den 1 januari till den 31 december så smidigt det går och med så lite minus i resultaträkningen som möjligt. Målet är att hålla budget. Basta.
Bristen på målsättning för verksamheten färgar hela systemet. En bekant till mig som studerar till polis hade tillsammans med några studiekamrater som uppgift att analysera närpolisverksamheten på en mindre ort. Polisstudenterna åkte dit och intervjuade. Man frågade om målsättningen med verksamheten och fick till svar att det finns ingen. "Vi åker på anmälningar. När vi inte har några sådana åker vi runt med polisbilen tills det händer något." Inget om att minska bilstölderna på orten och utvärdera det med jämna mellanrum för att se vad man gjorde rätt eller vad man gjorde fel. Inget om att minska det experimentella missbruket bland ungdom. Inget, inget, inget. Cheferna plockade visserligen fram något dokument om målsättningar men det visade sig vara för gammalt och gällde inte längre. Det aktuella dokumentet stod inte att finna. Grabbarna och tjejerna som åkte radiobil visste inget om något av dessa dokument.
Sten Heckscher skulle naturligtvis aldrig avslöja sig med att svara så dumt som närpoliserna gjorde. Men faktum är att han är chef över en verksamhet där personalen i gemen inte har någon tydlig uppfattning om vad målet med deras verksamhet är. "Hålla budget" skulle nog de flesta chefer svara om de fick frågan om vilket målet är. Eller ännu värre: "Spara pengar".
Sådant kan aldrig bli ett mål i sig utan är bara medel för att uppnå vissa mål. Så länge dessa mål inte är formulerade och genomsyrar organisationen så kommer svensk polis att befinna sig i ständig kris.
Att ta sig ur den krisen handlar bara delvis om resursbristen. Man måste faktiskt ha en väl genomtänkt målsättning med verksamheten och kommunicera den med dem som ingår i systemet. Detta kommer inte att ske så länge Sten Heckscher är chef över Sveriges poliser. För honom är de bara obildbara dumskallar.