Nyligen fick den intresserade allmänheten genom TV, radio och tidningar besked om vad som avhandlats från talarstolarna och i demonstrationstågen på 1 maj. Förvisso var det viktiga ting som dryftades. Dit hörde grälet om EMU och behovet av att få fram pengar för att bättre kunna avlöna kommunalarbetarna. PÅtskilligt annat fanns också med på dagordningen. Trots detta saknar vi ett viktigt problemområde som kostar samhället många miljarder kronor och som leder till omätliga lidanden för hundratusentals människor. Att alkoholen utgör ett av våra största sociala och medicinska problem måste upprepas.

Alla säger sig vilja höja lönerna för de underbetalda kommunalarbetarna. Kommunals krav avvisas dock med hänvisning till att det saknas pengar. Trots att vi båda tidigare varit kommunala förvaltningschefer skall vi inte ge uttryck för några åsikter om konflikten och strejkerna. Däremot kan vi inte avstå från att kommentera huruvida det finns pengar eller ej.

Varje år kostar alkoholen det svenska samhället omkring 110 miljarder kronor i ren förlust. Ingen har på allvar ifrågasatt beräkningen. Alkoholforskarna vet att tilltagande bruk kommer att förvärra underskottet. Ändå vidtar regering och riksdag flera åtgärder som stimulerar alkoholkonsumtionen. Eftersom det föreligger ett klart samband mellan bruk, missbruk och kostnader borde arbetarrörelsen bekämpa kapitulationen inför de krafter som av ekonomiska skäl vill släppa alkoholen fri.

Kan man tala om att det saknas pengar för att bättre avlöna Kommunals medlemmar så länge vi anser oss ha råd att subventionera drickandet av öl, vin och sprit.

Många anser förstås att systembutikernas varor är för dyra. Må så vara att det kostar när det smakar, men var och en måste få besked om det verkliga förhållandet. Alkoholen bär inte sina egna kostnader. Medborgarna tvingas skattevägen vara med och subventionera dryckesseden.

Arbetarrörelsen borde intressera sig för alkoholmissbruket även ur ett annat perspektiv. Visserligen existerar det inget helt riskfritt drickande men farorna varierar mellan olika människor beroende på var, när, hur och varför de dricker. Samhällets mer privilegierade grupper har betydligt tätare skyddsnät än de som den traditionella arbetarrörelsen vill företräda.

Det är en hälsopolitisk uppgift av högsta dignitet att begränsa alkoholbruket eftersom dess effekter bidrar till att stöta ut och marginalisera så många.

Det borde vara en tankeställare att minst 5 000 svenskar varje år drabbas av alkoholrelaterad dödlighet. Nykterheten kan främjas och sjukskrivningarna minska genom folkbildning, sociala reformer och restriktioner.