Ännu har ingen ställts till svars för missbrukaren Osmo Vallos död. Mörkläggning och rättsröta osar kring fallet. Tobias Ljungvall recenserar en nödvändig bok av Jovan Rajs, professor emeritus i rättsmedicin.
En sen majkväll 1995 i Karlstad skulle den förvirrade missbrukaren Osmo Vallo omhändertas av två poliser. Han dog i samband med ingripandet.
Många människor vittnade senare om hur poliserna och deras hund hade utsatt Osmo Vallo för en utdragen misshandel. Flera av dem beskrev hur den ene polisen, en tung bjässe som heter Christian Saaks, trampade på vänstra övre delen av den liggande mannens rygg så hårt att ljudet av revben som knäcktes hördes upp till andra våningen.
Sedan blir Osmo Vallos död en utdragen, frustrerande och märklig historia. Poliserna dömdes visserligen för att de låtit sin hund bita honom, till 60 dagsböter på 160 kronor. Men deras roll i hans död försvann i en mörkläggning som inleddes av rättsläkaren Erik Edston.
Edston var den förste som obducerade Osmo Vallo. Ytterligare två obduktioner, mängder av rättsläkaryttranden, tre åklagarledda förundersökningar, granskningar från JO och JK, en månadslång hungerstrejk från Osmo Vallos mamma, och en regeringsutredning skulle läggas till ärendet under de kommande åren. Regeringsutredningen är det senaste, och sannolikt tyvärr även sista, strået som Myndighetssverige lagt till stacken. Den gjordes av Svenska Dagbladets förre chefredaktör och nuvarande landshövdingen i Västmanland Mats Svegfors, och lades fram förra året.
Att läsa Svegfors är en märklig upplevelse. Här kan man följa hur Erik Edston inledde rättsrötan kring Osmo Vallo genom att missa fyra brutna revben, något som bara inte är möjligt för en rättsläkare vid sina sinnens bruk. Märkliga bortförklaringar, bortslarvade eller förstörda halskotor, och havererad handläggning inom samtliga inblandade myndigheter avlöser därefter varandra. Som läsare väntar man på att Svegfors ska tala om hur detta kommer sig – men det gör han aldrig.
Myndigheter får kritik av Svegfors, han talar om en “kultur“ där missbrukares liv nedvärderas. Men han skyggar från den berättelse som tränger fram mellan raderna: att polisen dödade Osmo Vallo och att Erik Edston startade mörkläggningen av detta. Alla hårresande turer reduceras i Svegfors ordbruk till bristande handläggning.
I avsaknad av en tillfredsställande offentlig uppgörelse, kan man läsa Jovan Rajs bok Fallet Osmo Vallo. Rajs utförde tillsammans med Jan Lindberg den tredje obduktionen, och konstaterade att det var just Christian Saaks tramp som pressat samman Osmo Vallos bröstkorg och fått hans hjärta att stanna.
Rajs ger den förklaring som saknas i Svegfors utredning: Rättsmedicinalverket. Han beskriver hur byråkrati och cynism ligger bakom rättsrötan. Och, framför allt, han sätter namn på de individer vars agerande hindrat en lösning av fallet Osmo Vallo.
Preskriptionstider och nedlagda utredningar har räddat dessa från officiella påföljder. Men det betyder inte att de går fria från sitt moraliska ansvar, eller från omgivningens dom.
av TOBIAS LJUNGVALL
Titel: Fallet Osmo Vallo
Författare: Jovan Rajs
Förlag: Norstedts, 2003 (ISBN 9113011782)
• Läs även krönikan “Behövs Rättsmedicinalverket?“ av Per Johansson.