Boken beskriver en tonårig vardag med valiumets tillfälliga verklighetsflykter. Dessa leder successivt till en ond cirkel av destruktivitet, uppgivenhet och förakt. Gemenskapen kring missbruket blir ett utanförskap.

Läsaren får följa missbrukarens resonemang i beroendets förstadium såväl som när verklighetsuppfattningen förvrängts av den för missbrukaren typiska enkelspårigheten.

Samhällets krav på ständig tävlan och bedömning innebär en press som många individer inte kan hantera. De som inte passar in i mallen, faller ur. Den genomgående panikupplevelsen i tävlandet är återkommande i boken. Genom den ständiga jämförelsen av prestationer signaleras att människan är detsamma som vad hon presterar.

Adolfsson berättar rakt och med spontana nedslag. För språkexperten kan boken ses som obearbetad, men det spontana upplägget och det okonstlade språket förstärker det rättframma budskapet.

Så här ser det dock ut bland dagens unga missbrukare. Det är sällan vi får en lika initierad beskrivning inifrån denna kultur. “Kårnulf was here“ är ett personligt utdrag ur verkligheten som kan smärta, provocera eller engagera. Boken bör läsas av den enkla orsaken att den med sin ärlighet påtvingar läsaren verkligheten.

av ANNA SKALDEMAN

Titel: Kårnulf was here – en hembygdsskildring i fyra delar och två samtal
Författare: Josefine Adolfsson
Förlag: Bokförlaget Atlas, 2004