Afghanskt heroin – närmare än du tror

Rekordskördarna av opium kan vara på väg att minska i Afghanistan, enligt en ny FN-rapport. Vi vet var plantager och laboratorier finns, men vi måste även angripa efterfrågan av heroinet. Det rapporterar Christer Brännerud, svensk polisman som leder ett FN-projekt i grannlandet Tajikistan.

Av CHRISTER BRÄNNERUD

Vi vet var opiumplantagerna är belägna. Vi vet när plantorna skördas. Vi känner till heroinlaboratorierna, kapaciteten på framställningen och de varierande kvaliteterna på heroinet. Vi vet var förråden finns och vilka som ansvarar för dessa. Vi känner till smuggelvägarna från Afghanistan.


Men varför gör man ingenting åt det? Varför utraderar man inte opiumfälten, bombar förråden och griper de ansvariga? Saken är mer komplicerad än så. De flesta av de småbrukande afghanerna odlar opium eftersom det är den i särklass bästa inkomstbringande källan. På vissa håll i Afghanistan har opiumsituationen, pga. överproduktion, tagit näst intill absurda uttryck. Vanliga grönsaker och rotfrukter är mer svåråtkomliga och betydligt dyrare att anskaffa än opium. Ska man “göra något åt situationen“ måste man gå lite djupare än att skicka fram några F15 plan. Man kan inte “bomba ut“ ett socialt mönster med hundraåriga traditioner. Utraderas opiumfälten flyttas produktionen till andra delar i Centralasien och nya opiumodlare och förrådsansvariga tar vid.

Vi måste se problematiken i ett bredare perspektiv och angripa kärnan av problemet, det vill säga efterfrågan. Hur ser vår egen missbruksmarknad ut idag? Hur många heroinister har vi registrerade i Sverige och våra grannländer? Är de i ökande eller i minskande antal? Hur lätt är det att komma åt heroin i Sverige? På vilken nivå ligger gatupriserna idag? Har de sjunkit eller ökat? Hur ser de preventiva insatserna ut? Förmedlar vi ett tillräckligt klart budskap till den yngre generationen om konsekvenserna av narkotikamissbruk? Skapar vi hotbilder, analyseras narkotikalangarna, de ekonomiska vinningarna av narkotikasmugglingen? Här är den gamla parollen “sopa rent framför egen dörr innan man angriper andra“ i högsta grad relevant.

Afghansktproducerat heroin exporteras så gott som uteslutande till den europeiska marknaden (Ryssland inkluderat), medan USA får sitt heroin från Latinamerika och Mexico. Europa borde därför inta en mer påtaglig roll i de narkotikapreventiva aktiviteter som bland andra United Nations Office on Drugs and Crime (UNODC) bedriver framförallt i Tajikistan.

SE PROBLEMEN MED BÅDA ÖGONEN


Låt oss gå tillbaka till Centralasien. Av de fem centralasiatiska länderna (Tajikistan, Uzbekistan, Kirgizistan, Kazakstan och Turkmenistan) är Tajikistan det i särklass effektivaste landet beträffande heroin- och opiumbeslag. Det finns flera anledningar till varför just Tajikistan håller en sådan särställning. Man har en lång gräns som löper utmed Afghanistan (1400 kilometer) och regeringen erkänner officiellt att narkotikatransitering och korruption är ett reellt hot mot staten. Jag brukar säga att Tajikistan ser på problematiken med båda ögonen, Uzbekistan ser med ena ögat och Turkmenistan blundar helt och hållet.

Dessa tre länder har ett gemensamt – nämligen gränser mot Afghanistan. Sedan 1998 har Tajikistan samarbetat med UNODC och med internationellt finansiellt bistånd skapat ett renodlat narkotikabekämpande organ, the Drug Control Agency (DCA). Sedan den officiella starten i juni 1999 har agenturen utvecklats till en av de viktigaste narkotikabekämpande institutionerna i Centralasien. Trots sin ringa numerär, 350 officerare, görs heroinbeslag i mängder som mäts i ton. Beslagen görs i nära samarbete med de ryska gränstrupperna. Samtidigt fortgår en process med målsättning att etablera närmare samarbete med inrikesministeriet, de tajikiska gränstrupperna samt med tullmyndigheten. DCA håller på att etablera ett underrättelsesystem. Man har en särskild utredningsavdelning, operativa fältenheter, spanings- och undercover grupper, spetznasenhet för insatser i farliga situationer, narkotikahundar, forensiskt laboratorium och en analytisk avdelning som har utrustats med moderna datorer samt en helt ny databas vid namn Tais Ontos.

Jag arbetar för UNODC och är stationerad i Tajikistan för att leda ett av de större narkotikaprojekten i Centralasien med uppgift att utveckla DCA. Projektet har som prioriteringar implementering av kriminalanalys och underrättelsestyrt arbete samt att se över rådande lagstiftning beträffande konfiskering av vinning från brottslig verksamhet. Målsättningen är att ha underrättelsearbetet operativt vilket vi redan uppnått. En granskning av DCA genomförd av internationella expertkonsulter i oktober 2003 ledde till slutsatsen att agenturen var så gott som helt förskonad från korruption. DCA-officerarna har en högre lön än genomsnittet i landet.
Man bär sin egen designade uniform och känner en professionell stolthet att representera enheten. Chefen för DCA, General Rustam Nazarov, har visat sig vara en synnerligen duglig ledare som uppbär professionell respekt, inte bara i Tajikistan och Centralasien, utan även internationellt. En sådan tillgång vid rodret borgar för en väl sammansatt ledarstab som i sin tur genererar goda strukturer bland de operativa fältofficerarna.

Ett önskescenario är att skapa ett DCA i vart och ett av de Centralasiatiska länderna. Man skulle därigenom få ett professionellt kontaktnät där man kan utbyta underrättelser och samarbeta över gränserna på ett effektivt sätt. DCA-strukturen kan även tjäna som ett skolexempel för de övriga narkotikabekämpande myndigheterna i regionen och stegvis harmonisera insatserna. Men steget dit är långt och korruptionsproblemen allestädes närvarande. Hur komma till tals med korruptionen?

Jag hävdar att “korruption är aldrig acceptabelt, men förståeligt“. En polisman inom inrikesministeriet tjänar cirka 17–20 US dollar per månad (Junior Inspector). Själv betalar jag hyra för min lägenhet i Dusjanbe (en ordinär två rummare utan lyxinredning, dock av god standard) 500 USD per månad. Inköp av matvaror, låt säga en vardaglig kasse kostar mellan 2 – 4 USD. Har sedan polismannen en hustru och barn att försörja så inser man lätt att personen i fråga är utsatt för korruptionslockelser.

Hur ser situationen ut i Tajikistan? Tonvis med heroin och opium transiterar landet årligen. Med sådana enorma kvantiteter blir det ofrånkomligt ett “spill“, det vill säga heroin stannar inom landet och når ut till den lokala missbruksmarknaden. En dos, 0,2 gram, kostar idag 5 Somoni (knappt två US dollar). Myndigheterna har inget klart grepp över antalet heroinmissbrukare, antalet HIV fall samt spridningen av HIV bland de intravenösa missbrukarna. Tajikistans president meddelade nyligen att de ryska gränstrupperna ska lämna tajikistanskt territorium och återvända till Ryssland och ansvaret överlämnas till tajikiska gränsmyndigheter. Beslutet kommer med största sannolikhet att få konsekvenser för narkotikaflödet från Afghanistan till Tajikistan. Ryssarna har haft trupper stationerade utefter den Afghanska gränsen sedan ett sekel. Rutin, erfarenhet och kunskap försvinner i ett slag. Tusentals ryska officerare återvänder och lämnar ett “kompetensvakuum“ efter sig liknande det som uppstod inom Sovjetrepublikerna vid unionens sönderfall.

Vakuumet som måste fyllas ut med nyrekrytering och utbildning av tajikiska officerare, anskaffning av utrustning och träning i att använda dessa kommer att kosta både pengar och avsevärd tid. Tajikistan är ett fattigt land och kommer att bli än mer beroende av internationellt bistånd för att klara den nya situationen. Det finns en stor oro att det kan komma att bli rena “svängdörrarna“ med heroinsmugglingen från Afghanistan. Undertecknad besökte det ryska utrikesministeriet i Moskva i maj 2003 och träffade chefen för de ryska gränstrupperna samt utrikesministerns ”Office Assistent“. De talade om att skapa ett “säkerhetsbälte“ runt Afghanistan. Detta “bälte“ ser dock ut att bli synnerligen fragilt i och med ryssarnas återtåg.

ALLT ÄR INTE NATTSVART!

Nu frågar man “Är situationen helt nattsvart?“ Mitt svar är nej. UNODC arbetar målmedvetet i denna region och framförallt i Tajikistan. Arbetet har lovordats av FN:s generalsekreterare Kofi Annan som besökte DCA i Tajikistan sommaren 2003. Annan sade bland annat: “UNODC´s arbete i Tajikistan är ett föredöme. Så borde alla UNODC kontor världen över arbeta“.

DCA är en fungerande enhet i en svårmanövrerad region och har bevisat att det går att skapa en professionell institution under problematiska förhållanden. DCA har stått emot korruption. Man arbetar idag med Presidenten och regeringens fulla förtroende. DCA har vunnit respekt och professionellt erkännande av utländska polis- och tullmyndigheter framförallt inom Europa och USA. Jag nämnde tidigare om att skapa ett DCA i vart och ett av de Centralasiatiska länderna. Där ligger förmodligen nyckeln till framgången. Men för att kunna fortsätta att arbeta i den riktningen krävs ett seriöst internationellt bistånd. Idag är det USA som är de i särklass största bidragsgivarna inom narkotikaområdet i Tajikistan.

Man ska hålla i minnet, som jag tidigare nämnde, att det afghanska heroinet så gott som uteslutande är avsett för den europeiska missbruksmarknaden. Narkotikasmuggling är förvisso nära förknippat med aktiviteter utförda av terroristgrupperingar och det illegala flödet av vapen i regionen är betydande, företeelser som i högsta grad även intresserar USA. Men ändå kan man tycka att Europa borde inta en mer proaktiv roll på narkotikasidan. Det tyska Bundeskriminalamt har aviserat utökade insatser i Tajikistan där man både personellt och finansiellt planerar stötta DCA´s verksamheter. Jag skulle önska att Sverige och övriga nordiska länder kunde följa efter och inta en aktivare hållning.

2003 togs nästan fem ton heroin i beslag i Tajikistan samma år togs sex kilo i Sverige. Inom Europa lägger polis och tull ner oerhörda resurser på narkotikasmugglare, men man kommer ytterst sällan längre än till kurirerna.
Ta som ett exempel då polis eller tull startar ett ärende mot en inkommande narkotikaleverans. Ett tips ankommer, spaningsresurser sätts in, telefonavlyssning kopplas till, översättare anlitas, övertid anslås. Gripande sker, beslaget uppgår till 50 gram heroin, förundersökningen påbörjas med åklagarinträde. Huvudpersonen i ärendet har en roll som mottagare av narkotikan för att sedan i sin tur lägga ut det för försäljning via sina langare.

Under gynnsamma omständigheter förmår förhörsledarna mottagaren att erkänna att han lagt ut 300 gram heroin under det gångna året. Personen döms på sina egna uppgifter och för de 50 gram man tog i beslag. Den totala kostnaden för de polisiära insatserna stannar på ansenliga nivåer. Därutöver ska kostnader för åklagar- och domstolsinträdet, advokatarvode samt slutligen anstaltsvistelse i Kriminalvårdens regi läggas till. Om man jämför slutsumman mot de 50 gram heroin som man fick i “fysiskt“ beslag torde vi fråga oss om det verkligen står i relation till de arbetsinsatser och kostnader som använts under hela processen i synnerhet om man beaktar mängderna som tas i Tajikistan?

Jag vill inte på något sätt nedvärdera eller ens ifrågasätta den lagföring eller de polis- och tullinsatser som sker inom Europa mot narkotikahanteringen. Jag vill endast belysa det faktum vi ser idag med de förhållandevis små mängder heroinbeslag och den taktik som används av de europeiska myndigheterna, nämligen att vänta in narkotikan tills den når våra gränser.

Varför inte flytta ut positionerna och möta problemet längre ut? Ponera att vi lyckas stärka den repressiva kapaciteten hos de narkotikabekämpande myndigheterna i Centralasien och i synnerhet Tajikistan. Sedan 2001 tas mellan tre till fem ton heroin årligen bara inom Tajikistan. Drogbaronerna skruvar redan nu på sig och mängden beslag är definitivt störande för deras verksamhet. Kan vi lyckas avlägsna ytterligare några ton från smugglingslederna har vi tagit ett grepp runt baronerna och stört leveransflödet mot Europa.

Jag hävdar att vi i dag har en ganska oklar bild av hur det “vita heroinet“ (heroinhydroklorid, det som tas intravenöst) når Europa. Det “bruna heroinet“ (även kallat rökheroin) framställes i huvudsak i turkiska heroinlaboratorier i de östra delarna av landet. Heroinet når den europeiska missbruksmarknaden via den så kallade “Balkanrutten“. Turkiska och albanska kriminella grupperingar kontrollerar i huvudsak denna trafik. Men vägarna för det “vita heroinet“ är mer oklart. Man säger att det går utefter den “Norra Rutten“ det vill säga över den ryska tundran. Men rutterna har uppenbarligen förändrats.

Idag vet vi att det afghanska heroinet transiterar via Tajikistan, Kirgizistan, Uzbekistan och Kazakstan för vidare transport till Ryssland och Europa. Men heroin via Turkmenistan och sedan över Kaspiska havet och in i Kaukasus? Eller en öppnad “heroinkorridor“ via Tjetjenien för att finansiera de subversiva krafterna och aktiviteterna därstädes? Eller heroin som transiterar och lagras i Ukraina och i Vitryssland innan det når Europa? Nya möjligheter och nya rutter men vem synar dessa närmare? Hur når heroinet slutligen Europa? Hur är det förpackat? Kommer det i huvudsak via person- eller kommersiell trafik?

HEROIN I KAFFEPAKET

Uppenbarligen har vi inget klart svar på detta idag. En teori är att ansenlig mängd heroin smugglas in i halvkilos vakuumförpackningar, i kaffepaket. I oktober 2003 befann jag mig vid Moskovskij´s gränsstation mellan Tajikistan och Afghanistan. De ryska gränstrupperna hade lagt upp 800 kilo (!) vitt heroin, cirka 1 ton opium och 1,2 ton cannabis på ett stort gärde. Narkotikan skulle förbrännas. Innan man tände på bad jag att få “trampa omkring“ bland heroinförpackningarna som låg utspridda på en yta motsvarande en halv fotbollsplan.

När jag gick omkring upptäckte jag att uppskattningsvis 50 procent av heroinpaketen bestod av halvkilos vakuumförpackningar mestadels av europeiska kaffesorter. Paketen som utan tvivel smugglats in från Afghanistan har troligen vakuumförpackats inne i landet. Att paketen hade europeisk och även svenska texter indikerar att de var avsedda för Europa och inte de regioner som använder Cyrillik text. Dofterna från kaffe kan ha en störande inverkan på en narkotikahund. Om heroinet dessutom förvaras i en vakuumförpackning omgärdat av kaffepaket försvåras ytterligare arbetet för hunden.

Låt oss anta att 50 kilo heroin, vilket är liktydigt med 100 kaffepaket, smugglas fördolt i en lastbilstransport som levererar 10 000 kaffepaket. Hur ska man utan tekniska hjälpmedel kunna upptäcka narkotikan? Fram till sommaren 2004 fanns inte ett enda ärende inom Europa där heroin hittats dolt i vakuumförpackningar (kaffepaket). Förmodligen är sådana leveranser inte identifierade som en “hotbildsprofil“, och därför söker man inte i dessa transporter. Existerar denna profil inom tull och gränsmyndigheterna?

Detta “kaffeexempel“ är en god anledning till varför vi européer bör flytta ut våra positioner. Om vi inte samarbetar med “källområdena“ så är utsikterna att bringa klarhet i rutter och smugglingsmetoder betydligt mindre och vi står helt sonika vid våra europeiska gränser och väntar på att heroinet ska anlända. Om vi kan stoppa det längre från våra gränser så har vi större möjligheter att skydda vår yngre generation från att komma i kontakt med narkotikan.

Ett aktivt bistånd till UNODC dirigeras inte enbart till de repressiva insatserna. Aktiviteter inom ’demand reduction’ (skademinskning) med målgrupper som missbrukare, skolungdomar och andra utsatta grupper utvecklas ständigt. Vi samarbetar också med olika frivilligorganisationer. Vi följer hiv och dess spridning genom att försöka kartlägga situationen i Centralasien.

Vårt arbete i Tajikistan behöver allt stöd vi kan få. Mäktiga intressen står bakom narkotikaproduktionen. Ensamma klarar vi det inte och vi kommer aldrig att kunna värja oss om vi inte samarbetar och bistår varandra. Europa är synnerligen utsatt av de verksamheter som pågår i Centralasien. Det är inte längre länderna ”Långt-bort-i-stan“ vi talar om. De är närmare än du tror.

Minskad skörd?

•Opiumodling och heroinproduktion har snabbt ökat sedan talibanregimen tvingades bort i Afghanistan för tre år sedan. Ifjol kom 87 procent av heroinet i världen därifrån. En stor del smugglas via grannlandet Tajikistan i norr med 140 mil gemensam gräns.

•Men enligt en ny FN-rapport avtar nu vallmoodlingen i det fattiga krigshärjade Afghanistan. Odlingen minskar i de flesta provinser och bönder lockas gå över till alternativa lagliga grödor. En fallande trend märks även i Nangarhar, Helmand och Uruzgan som ifjol stod för drygt hälften av opiumskörden. Studien bygger på preliminära uppgifter från över 200 byar.

•Afghanistans omvalda president Hamid Karzai har förklarat “heligt krig“ mot narkotikan, och ber omvärlden om ekonomiskt stöd för att hjälpa landet ur fattigdom och inte bli den knarkmaffiastat som många fruktar.

•Vilken betydelse dagens omvälvningar i Kirgizistan kan få för narkotikahandeln återstår att se. FN-sambandsmannen Christer Brännerud säger till Drugnews att stora heroindepåer finns i Kirgizistan för vidaretransport över Kazakstan och Ryssland västerut.

•Mycket heroin stannar i Ryssland där missbruksmarknaden för heroin snabbt blivit den största i världen med över en miljon grava missbrukare och över 70 000 dödsfall i överdoser per år.
Drugnews

Etiketter:

Annonser