På den första lektionen i retorikskolan får man lära sig att anfall är bästa försvar. Om du blir angripen av någon för att t.ex. vara akademiskt ohederlig så ska du inte bemöta den anklagelsen. Istället ska du anklaga dom som anklagar dej för att vara akademiskt ohederliga för att på så sätt få bort ljuset från dej själv.

Per Johansson, förbundssekreterare i Riksförbundet narkotikafritt samhälle, RNS, verkar ha gått den lektionen i retorikskolan. Ja, frågan är om inte hela RNS har gått den lektionen. RNS gav i våras ut en bok, Sprututbyte (Fri förlag 2005), som påstods vara en vetenskaplig genomgång av sprutbytesfrågan. Denna förment vetenskapliga genomgång ådrog sig snabbt en förödande kritik av fyra mycket väl kända och etablerade svenska forskare inom det sociala området.
Dessa gick ut i debattartiklar och anklagade författarna till boken för att vara “tendentiösa“ och akademiskt ohederliga. Svaret från RNS har varit, och är, tystnad. Kompakt tystnad.

I ett inlägg på Drugnews skriver Per Johansson: “En hederlig forskare ska kunna hålla isär sitt vetenskapliga arbete och sina privata åsikter.“

Man skulle kunna tro att Johansson hade tagit åt sig av kritiken mot RNS bok men icke: Anfall är bästa försvar! Johansson attackerar Alex Wodak, huvudförfattare till WHO:s rapport om sprutbyten som utmynnar i att sprutbyten har positiv effekt mot smittspridning. Wodak är enligt Johansson “narkotikaliberal“ och man ska därför inte ta WHO:s rapport på allvar. Man skulle, av Johanssons inlägg att döma, kunna tro att denne Wodak ensam står bakom rapporten. Så är det dock inte.

WHO tar fullt vetenskapligt ansvar för det som står i rapporten. Ett stort antal forskare ställer sig bakom och har också jobbat med rapporten.

En radda frågor uppkommer:
Menar RNS och Johansson att WHO är narkotikaliberala? Menar RNS och Johansson att alla deltagande forskare är narkotikaliberala? Eller menar RNS och Johansson att WHO och alla forskare är förda bakom ljuset? Det tarvar en förklaring.
För mej är WHO trovärdigare än RNS. Särskilt eftersom RNS egen, så kallade studie, inte är granskad av några andra än RNS själva innan utgivning.

I de flesta länder på jorden finns rena sprutor att köpa på apotek eller så finns det fungerande sprutbytesprogram. Man har en nyttobaserad inställning som bygger på att om det nu finns folk som knarkar så ska de väl åtminstone inte behöva bli smittade av diverse sjukdomar. Man ser det primärt som en smittskyddsfråga och inte som en narkotikapolitisk fråga.

I Sverige har RNS och andra aktörer förvandlat smittskyddsfrågan Rena sprutor till narkomaner att bli en symbolfråga om den restriktiva narkotikapolitikens vara eller icke vara.

Man hävdar att rena sprutor till narkomaner är att ge upp och driver hårt en tes att om man tillåter utdelning av rena sprutor till narkomaner så kommer narkotikan snart att vara legaliserad.
Det är en konstruerad tes som totalt saknar förankring i verkligheten. Det är bara att se sig omkring i världen.

Att se sig omkring i världen, ta del av vetenskap och beprövad erfarenhet, att låta ny kunskap mäta sej mot ens egna åsikter och teorier, är inte någon av RNS paradgrenar direkt. Istället är det skygglapparna på och innehållslös retorisk pajkastning som gäller.
Behöver svensk narkotikapolitik mer av sånt?