Sluta moralisera i missbruksvården

Förhoppningsvis innebär riksdagsbeslutet om sprutbyten början på slutet för missbruksvårdens politiserade epok i Sverige. Det menar Widar Andersson, ledarskribent på Folkbladet, i en krönika.

En kväll tidigare i veckan träffade jag medlemmar från Svenska Brukarföreningen. De har en lokal i Globens industriområde i Stockholm. De flesta på mötet var beroende av heroin men de höll nu sitt beroende i schack genom olika läkemedel.

Vi talade om svensk narkotikapolitik. Mötesdeltagarna var kritiska. De ansåg att den restriktiva drogpolitiken – som de i allmänhet kunde fördra – även hade påverkat narkomanvården i restriktiv riktning. Mer moralkakor än mediciner kort sagt.

Brukarföreningen bildades för tre år sedan och kan i grova drag jämföras med andra patientföreningar. Utöver stödet och gemenskapen som medlemmarna innebär för varandra är föreningen pådrivande för att människor som är narkotikaberoende ska få bättre och värdigare hälso- och sjukvård.
Det speciella med Brukarföreningens verksamhet är att preparaten som medlemmarna blir beroende och sjuka av, samtidigt är förbjudna att inneha och att använda.

I går förmiddag diskuterade riksdagens medlemmar den svenska narkotikapolitiken. Ett av besluten som fattades med stor majoritet var att ändra lagarna så att kommuner och landsting i samverkan får möjlighet – om de vill – att inrätta s k sprututbytesprogram. Sedan snart tjugo år har en sådan verksamhet bedrivits på försök i Malmö/Lund. Försöket startades av smittskyddsskäl när hiv och aids med stor kraft började skörda offer bland injicerande missbrukare.

Under hela sin existens har det skånska försöket varit omgärdat av strid och kritik. Sprutorna har blivit en sanslöst uppförstorad och förenklad vattendelare i narkotikadebatten. Somliga har krävt att försöket ska stoppas eftersom det är fel att bistå människor med verktyg som underlättar injicering av kriminaliserade preparat. Andra har hävdat att narkotikaförbudet inte får stå i vägen för ett fungerande smittskydd och andra hälso – och sjukvårdsinsatser för alla dem som trots förbudet har blivit beroende av droger.

Nu har riksdagen äntligen satt ned foten. Förhoppningsvis innebär gårdagens beslut början på slutet för missbrukarvårdens politiserade epok i Sverige.

Människor med beroendesjuklighet ska givetvis få bästa tillgängliga vård – precis som alla andra som har bekymmer och problem som kräver insatser från hälso – och sjukvården för att lindras eller botas.
Moderaterna är det parti som hårdast motsätter sig sprututbytet. I går talade jag emellertid med flera moderata riksdagsledamöter som ansåg att det var pinsamt att stå för en politik som av polisiära och juridiska skäl vill förbjuda vårdinsatser som kanske är bra för många patienter. Eftersom den borgerliga alliansen är splittrad även i denna fråga lär nog också moderaterna nöja sig de markeringar de gjorde i debatten igår – för att sedan låta saken bero.

Narkotikan finns i samhället och den kommer tyvärr att finnas även framgent. Socialtjänsten, skolor, polis, föräldrar, tullen och alla andra som har förebyggande uppgifter ska givetvis göra allt de kan för att minska tillgången och efterfrågan på narkotika. Lika självklart är det naturligtvis att människor med etablerade narkotikaberoenden som t ex Brukarföreningens medlemmar, får tillgång till bästa tänkbara mediciner, vårdprogram, terapier och samhällsstöd för att kunna bryta – eller leva med sina problem på ett värdigt sätt.

Statsrådet Morgan Johansson har gjort ett bra jobb som lyckats baxa det här beslutet genom riksdagen. Jag hoppas att han har orken – och att väljarna ger honom chansen – att fortsätta reformeringen av missbrukarvården.

Vårdgarantin för missbrukare blir nästa stora och viktiga test av viljan att definitivt lämna moralkakepolitiken bakom sig.

• Fotnot: artikeln publicera även i Folkbladet

Etiketter:

Annonser