Vi vet hur alkoholskadorna kan minskas

EU-rapporten Alcohol in Europe visar att alkohol ger svåra konsekvenser för tusentals människor. Det intressanta är att vi egentligen vet hur vi kan minska de skador och kostnader som drabbar oss alla till följd av alkohol, skriver EU-rapportens huvudförfattare Peter Anderson och IOGT-NTO:s ordförande Sven-Olov Carlsson.

I en alldeles färsk 400-sidig rapport – ”Alcohol in Europe, a public health perspective” – nu publicerad på EU-kommissionens hemsida, görs en omfattande vetenskaplig analys av de hälsomässiga, sociala och ekonomiska konsekvenserna av alkoholen i Europa.
Rapporten är ett viktigt underlag för den EU-strategi om alkohol som EU-kommissionen förväntas presentera senare i år, den första i sitt slag.

Rapporten visar på ett övertygande sätt att alkohol inte är vilken vara som helst: alkohol medför stora konsekvenser för fler personer än den som dricker, till exempel de 60 000 barn som föds underviktiga varje år på grund av alkohol och de sju miljoner barn som lever i familjer med missbruk.
Andra exempel är de 10 000 medpassagerare och gångtrafikanter som omkommer i samband med rattfylleri och de 2 000 mord som varje år bedöms alkoholrelaterade.

Alkoholens konsekvenser åderlåter Europa på resurser motsvarande 125 miljarder euro varje år, likväl som den är en avgörande faktor i de hälsoskillnader som finns mellan fattiga och rika.
Fylleriet och dess konsekvenser i ungdomsgrupper fortsätter att öka, vilket medför ökat beroende, och mer än 25 procent av dödsfallen bland män i åldersgruppen 15 – 29 år orsakas av alkohol.

Det intressanta i sammanhanget är att vi egentligen vet hur vi kan minska de skador och kostnader som drabbar oss alla till följd av alkoholen.

Helt klart är att en bra alkoholpolitik inte behöver leda till minskade arbetstillfällen eller lägre skatteintäkter. Det finns inget klart samband mellan förändringar i ett lands alkoholkonsumtion och förändringar av sysselsättningen i alkoholanknutna branscher.
Det finns till och med exempel på att minskad alkoholkonsumtion medfört ett ökat antal arbetstillfällen i alkoholsektorn.

Inte heller behöver minskad alkoholkonsumtion leda till lägre inkomster för staten. Om alkoholpriset skulle öka med tio procent i hela Europa skulle inte bara de sociala kostnaderna och personskadorna minska (9 000 färre döda); i själva verket skulle skatteintäkterna öka med 13 miljarder euro.

Vad som också står klart är att förebyggande informationsinsatser inte är ett alternativ till att reglera försäljningen av alkohol. Information och utbildning ska snarare ses som en åtgärd för att förstärka medvetandet om de problem som alkoholen medför och för att skapa förståelse för nödvändiga åtgärder och politiska beslut.
Det som verkligen fungerar för att minska skadorna av alkoholbruket är de åtgärder som reglerar försäljning av alkohol, till exempel pris och skatter, tillgänglighet och reklam.

Alkoholskatter är det bästa sättet att minska de sociala kostnaderna för alkoholbruk. Alkoholskatter är billiga att införa, effektiva och har också störst påverkan på de grupper som är mest utsatta: ungdomar och de som dricker mycket.

Skatter tycks ofta vara impopulära, men för det gemensammas bästa har de ett mycket gott syfte; en tioprocentig prisökning är alltid mindre påfrestande för den som dricker lite än för den som dricker mycket.

Men här finns också ett problem. Skattenivåerna och alkoholpriserna varierar kraftigt mellan länderna och i många länder finns ingen skatt på vin. Detta gör att många drar fördel av gällande gränshandelsregler, vilket får till konsekvens att restriktivare lagstiftning undermineras i länder som har höga skatter och klara regler för när och var alkohol får köpas.

EU-kommissionen har upprepade gånger begärt en harmonisering av skatterna och också betonat att alkohol ska beskattas i relation till procentsatsen (även för vin). Det är en effektiv skatt eftersom produkter med högre alkoholkoncentration därigenom beskattas högre.

Men kommissionens uttalanden har mötts av döva öron. Inga förändringar finns i sikte. I stället har kommissionen monterat ner gränskontrollerna i hopp om att detta skulle leda till en prisharmonisering.

Det tycks fungera, men i fel riktning – länder med högre alkoholskatteuttag har ofta sett sig föranlåtna att sänka sina skattesatser och är under avsevärd press att fortsatta göra så.

Detta måste ändras. Innan det finns en effektiv alkoholskattepolitik, som gäller i hela Europa, måste länder med en stark inhemsk alkoholpolitik ha rätt att begränsa den privata gränshandeln med alkohol så att den inte undergräver effekterna av landets egen skattepolitik.

Innevarande år kommer också EU:s jordbrukspolitik att revideras vad gäller vin.
Nu borde det vara dags att erkänna att vin också är en alkoholprodukt och inte en vara som endast ska hanteras inom jordbrukspolitiken.

• Fotnot: Debattartikeln publiceras även på SvD Brännpunkt.

Etiketter:

Annonser