Sverige bör förbereda sig inför EU-ordförandeskapet 2009 för att vässa den nyligen antagna alkoholstrategin. Det vore dumt att inte ta den chansen!, skriver Robert Damberg, ordförande i Ungdomens nykterhetsförbund, och Kenneth Johansson, c-riksdagsman och ordförande i riksdagen socialutskott.
Tyskland har precis tagit över ordförandeskapet i EU:s ministerråd och det kan kännas avlägset till Sveriges tur hösten 2009, men vi vill redan nu lyfta fram alkoholfrågan som ett område att prioritera under ordförandeskapet.
När Sverige senast hade ordförandeskapet 2001 valde regeringen att prioritera miljö och hållbar utveckling, sysselsättning och EU:s utvidgning. Nu är det en annan regering och en ny tid. För även om det blåser alkoholpolitisk medvind är alkoholproblemen fortfarande enorma. I Europa har vi den i särklass högsta alkoholkonsumtionen i världen med våra elva liter per vuxen, vilket leder till att uppskattningsvis 23 miljoner européer är alkoholberoende och att 195 000 dödsfall årligen orsakas av alkohol.
Så även om verkligheten till viss del har kommit ikapp Europa och EU har nyktrat till finns det fortfarande stora skillnader mellan medlemsstaternas syn på alkoholpolitik.
Samtidigt som en gemensam alkoholstrategi för EU har tagits fram, och välkomnats av de allra flesta, har till exempel franska politiker lagt förslag om undervisning i dryckeskultur i franska skolor med anledning av fransmännens minskade vinkonsumtion. Det finns också många låsningar mellan medlemsstaterna. Som till exempel när förändringar på minimiskatterna diskuterades i höstas så blockerades en höjning av Tjeckien – med motiveringen att de inte kunde acceptera att öl missgynnades jämfört med vin (idag finns ingen minimiskatt alls på vin).
Vi anser att det behövs en genomgång av den europeiska alkoholpolitiken och en breddad debatt kring vilket fokus det gemensamma alkoholpolitiska arbetet ska ha. En ödesfråga som uppmärksammats mycket i Sverige är de orimliga införselkvoterna för alkohol.
Eegeringen måste driva frågan om ett federalistiskt EU. Besluten ska få fattas så nära medborgarna som möjligt och därför borde varje medlemsstat själv få besluta över sina egna kvoter.
Utan rimliga införselkvoter är det svårt att föra en effektiv nationell alkoholpolitik.
I fjol presenterade forskarna Peter Anderson och Ben Baumberg rapporten ”Alkohol ur ett folkhälsoperspektiv i såväl medlemsstaterna som EU” för EU-kommissionen. Rapporten visar på att det finns stora skillnader, men att man med enkla medel skulle kunna skapa stor förändring.
Den rapporten är en bra utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Anderson och Baumbergs sammanställning av tidigare forskning visar bland annat att:
• Över tio procent av dödligheten bland unga kvinnor och 25 procent av dödligheten bland unga män i Europa är alkoholrelaterad.
• En fjärdedel av världens alkohol och hälften av världens vin produceras i Europa.
• De mätbara kostnaderna för alkoholbruket i EU-länderna 2003 uppgick till 125 miljarder euro (79-220 miljarder euro), vilket motsvarar 1,3 procent av BNP, och är lika stora som de kostnader som beräknats för tobaksbruket. Många skador är svåra att sätta ett pris på, som kriminalitet, sjukdom, död och annat mänskligt lidande. Men inkluderas dessa kostnader uppskattades summan för 2003 till 270 miljarder euro.
Trots det visar genomgången att knappt hälften av EU:s länder saknar såväl handlingsplaner som samordnande organ för alkoholfrågan och i de fall en handlingsplan inrättats så omfattar den ofta bara någon av alla aspekter. Till exempel är utbildningsprogram som riktar sig till skolorna vanliga över hela Europa och trafiknykterheten är det område där EU-länderna kommit längst. På det området har samtliga länder infört någon form av restriktioner.
Det här är några exempel på alkoholsituationen inom EU och det finns uppenbarligen många områden som skulle behöva åtgärder. Med en svensk kraftansträngning år 2009 skulle vi kunna komma en bit på väg.
Vi tror att det 2009 är dags att revidera och vässa den gemensamma europeiska alkoholstrategi som fastslogs i fjol. Som den första samlade strategin inom det alkoholpolitiska området var den unik, men det finns stora utvecklingsmöjligheter. EU måste bli tydligare och skarpare om alkoholproblemen ska kunna tacklas.
2009 har Sverige chansen att sitta i förarsätet och leda detta arbete. Det vore dumt att inte ta den chansen!