Dags för krafttag mot hembränning!

Hembränd sprit är ett stort problem i vår del av landet och rättsväsendet måste ta nya tag mot flödet av illegal sprit. Det skriver sju drogsamordnare i Hälsingland i en debattartikel.

De flesta vuxna anser att barn och ungdomar inte hör ihop med alkohol. Ändå vet vi alla att alkohol konsumeras av ungdomar och att många gör sin alkoholdebut i samband med större festligheter som valborgsmässoafton och skolavslutning.

Naturligtvis är engagerade och konsekventa föräldrar det bästa skyddet mot att ungdomar dricker alkohol. Vi vet att alkoholpåverkade ungdomar utsätter sig för stora risker inte enbart genom alkoholens skadeverkningar utan även i form av bieffekter som ökad risk för att skadas genom våld eller komma i andra oönskade situationer.

Bilden som förmedlats är att ungdomar främst konsumerar så kallad smuggelsprit påstås välla in över våra gränser. Den bilden är felaktig, åtminstone i vår del av landet. Dels förses ungdomar främst med alkohol av sina föräldrar och äldre syskon, dels är det den hembrända spriten som utgör det stora problemet i Hälsingland.

48 procent av Söderhamnsflickorna (årskurs 9) uppgav i den senaste mätningen av Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, att de druckit hembränt, tätt följda av Nordanstigs 46 procent och Bollnäs 36 procent. Rikssnittet ligger på 21 procent.

Slutsatsen av dessa siffror måste vara att ”utbudet” av hembränd sprit är större i Hälsingland än i riksgenomsnittet.

Storskaliga spritfabriker och skumma typer som säljer till barn, tänker någon. Tyvärr är det inte så. Hembränd sprit produceras småskaligt i vårt landskap. 55 procent av killarna (årskurs 9) i Ljusdal känner någon som har en hembränningsapparat, samtliga Hälsingekommuner ligger betydligt över rikssnittet.

Den ofta romantiserade och Åsa-Nisse karaktäriserade ”husbehovsbränningen” läcker med andra ord som ett såll ned i strupen på våra ungdomar. Resultatet ser vi i form av alkoholförgiftningar, våld och skadegörelse.

Tillgängligheten skapar unga riskkonsumenter och på sikt missbrukare.

Den stora tillgängligheten och utbredda konsumtionen måste jämföras med den låga graden av rättsliga påföljder. Enligt BRÅ anmäldes i hela Gävleborgs län 30 fall av olovlig sprittillverkning 2006, endast 8 ledde till åtal. Vad gäller innehav eller förvärv av olovligt tillverkad sprit eller mäsk anmäldes 13 medan endast 2 ledde till åtal.

Den enda samhällsaktör som har handfasta möjligheter att agera är polismyndigheten. Vi upplever att detta är en brottslighet som inte prioriterats.

Kanske kan en dom i Högstad domstolen under våren leda till en omprioritering. HD konstaterar att de 25 centiliter hembränd sprit som beslagtogs av en 17-åring, vilken senare dömdes för brott mot alkohollagen, inte är att bedöma som ett ringa brott. Detta då den illegala spriten ”kunnat orsaka en väsentlig grad av berusning”.

Föräldraengagemang, skola och kommun är otvetydigt viktiga aktörer i det förebyggande arbetet. För att verkligen kunna stoppa den utbredda tillverkningen och konsumtionen av illegal sprit krävs att rättsväsendet tar nya tag och sätter stopp för flödet.

Undertecknat av:
Marcus Häggström, ungdomssamordnare Söderhamn
Christer Skoglund, drogsamordnare Ovanåker
Annika Öhlén, drogsamordnare, Ljusdal
Ossian Olsén, drogsamordnare Bollnäs
Kaj Gustavsson, utredare, Hudiksvall
Dick Lindkvist, drogsamordnare Nordanstig
Sven Persson, Samhällsmedicin

Etiketter:

Annonser