Vänsterflum i narkotikafrågan

Vänsterförslaget att avskaffa konsumtionsförbudet är verklighetsfrämmande och drabbar arbetarklassens barn. Det anser Thure Jadestig, f d riksdagsledamot (s) och drogdebattör, i en debattartikel.

Vänsterpartiets förslag om att avskaffa konsumtionsförbudet mot narkotika är verklighetsfrämmande.

I en rapport som presenterades den 11 maj kräver en grupp inom vänsterpartiet att dagens konsumtionsförbud mot narkotika ska upphävas.

Konsumtionsförbudet tillkom genom ett riksdagsbeslut 1988, då det visat sig att det var straffritt att konsumera narkotika genom att till exempel röka hasch. Genom ett riksdagsbeslut 1993 fick polisen befogenhet att använda urinprov för att styrka misstanke om missbruk (olovligt bruk) av narkotika.

Resultatet har blivit en internationellt stilbildande svensk modell för att tidigt upptäcka unga människors narkotikamissbruk.

Därigenom kan man fånga upp unga människor innan de hunnit långt in i en drogkarriär och försämrat sina livsmöjligheter.

På många håll har polisen ett nära samarbete med socialtjänsten och med föräldragrupper. Men det blir alltid polisen som får göra grovjobbet med att spåra upp missbrukarna. Då behövs konsumtionsförbudet och urinprovstagningen för att säkert påvisa att missbruk föreligger.

Sveriges heltäckande narkotikapolitik har fått beröm av FN. I denna spelar konsumtionsförbudet en avgörande roll. Till skillnad från många andra länder tar vi våra åtaganden gentemot FN:s narkotikakonventioner på allvar. De kräver att vi begränsar användningen av narkotika till vetenskapliga eller medicinska ändamål. Sverige framstår idag som ett av de få länder där narkotikakontrollen fortfarande är effektiv – till skillnad mot till exempel Nederländerna.

Om Sverige skulle släppa konsumtionsförbudet skulle det vara en triumf för Europas narkotikaliberaler.

Det skulle också gynna den internationella narkotikabrottsligheten, eftersom ett sådant steg skulle försvåra möjligheterna att minska efterfrågan på narkotika.

Vänstern vill i de flesta andra sammanhang bromsa kapitalismens framfart. Varför ska man då ge narkokapitalismen större utrymme genom att minska möjligheterna att ingripa mot marknadens efterfrågan? I sista hand skapar all tolerans mot drogerna en situation där arbetarklassens barn dras in allt mer i narkotikamissbruk.

Med sin drogliberala inställning tror sig vänsterfolket kanske skydda missbrukaren mot samhällsingripanden. I stället skyddar man missbruksbeteendet och därmed narkotikamarknadens finaste förgreningar.

Det aktuella förslaget är det senaste i en serie av vänsterförslag som alla varit riktade mot ingripanden kring enskilt missbruk. På 1980-talet gällde det bl. a. införandet av konsumtionsförbudet, men även effektiv tvångsvård vid kroniskt missbruk.

När ska vänstern sluta flumma i narkotikafrågan och börja utforma en narkotikapolitik som skyddar arbetarklassens barn?

Etiketter:

Annonser