Tack för dina rader, Joanna!

Brev till Drugnews krönikör Joanna om alkoholtrycket från Tommy i Dalarna som precis känner igen sig.

Hej! Jag känner igen precis det du skriver om hur man blir betraktad om man ej dricker alkohol.

Jag är 47 år och nykter alkoholist/narkoman sedan 4,5 år. Jag var en missbrukare som successivt ökade min konsumtion av alkohol och sedan även droger. Jag hade akademisk utbildning, familj arbete osv., men sjukdomen är demokratisk och gör som du vet ingen urskiljning.

Nu har jag sakta men säkert kommit tillbaka till livet igen fått arbete, anhöriga som börjar lita på mig, börja ordna upp den trassliga ekonomin m.m . Jag och familjen flyttade till ett litet samhälle i Dalarna och har på många sätt blivit väl mottagna.

MEN nu har min frustration över hur svårt det är att skapa vardagskontakter utan att det innebär snack om alkohol gjort att jag måste flytta närmare släkt och vänner där det inte betraktas som udda eller konstigt att inte dricka.

För jag har märkt att om man berättar sin historia så blir de först förvånade då det inte går att se på mig att jag rånat tobaksaffärer för att få pengar till heroin, de tycker att man gjort det väldigt bra som tagit tag i problemen. Men sedan är det stopp.

Det är en så utpräglad alkoholkultur att, jag vet inte om jag är överkänslig, alla samtal män emellan som jag varit närvarande vid kommer förr eller senare in på senaste fyllan eller nästa som ska komma eller om man fick någon whisky i helgen eller om man ska supa på älgjakten osv. osv.

I mitt arbete som samordnare av det drogförebyggande arbetet i ett par kommuner ser jag samma fenomen. Alla tycker att man ska arbeta förebyggande med ungdomar. Vi kan sitta på möten och prata om metoder, statistik, insatser, prioområden osv. Men sen kommer pausen och då övergår samtalet till det privata området och då sitter man gärna och pratar om whiskyprovningen eller vinprovningen eller dansbandsveckan då man var ute och drack öl varje kväll.

Alkoholkulturen är så stark att du är en udda person om du vill vara nykter. Gör man som du att man låter bli att berätta sin historia utan bara säger att ”jag dricker inte”. Då är du verkligen en udda figur, åtminstone bland män.

Jag tycker mycket om skog och mark och har börjat jaga sedan vi flyttade hit. Men jag känner mig inte hemma någonstans. För även om jag kan vara med som chaufför på fester osv. så blir jag aldrig en av dem. Jag självömkar lite nu men i vissa delar så har jag gått från missbrukarnas utanförskap till de nyktras utanförskap.

När jag tänker på det så känner jag bara frustration över hur sjukt det är att i nästan alla sociala sammanhang så förväntas det ingå alkohol.

Eftersom vi människor är sociala varelser och vill ingå i sociala sammanhang gör det att det blir svårt för en nykter alkoholist att hitta sin plats.

För min del har jag funderat på om det måste bli som en person som varit nykter längre än mig sa. Han umgås nästan bara med nyktra alkoholister för att kunna känna sig som en del i ett socialt sammanhang. När han sa det i början av mitt tillfrisknande så tänkte jag högmodigt att det gäller inte mig. ”Jag kan platsa i allt från fina salonger till Bikerklubben”.

Men nu börjar jag tyvärr ändå fundera på om det inte ligger en sanning i det han säger. Jag vet inte varför jag skriver detta till dig, men jag tycker att du skriver krönikor som på pricken stämmer med det jag tänker om olika företeelser och fenomen i samhället.

Nu har jag ömkat lite över min situation, men jag vill samtidigt stödja dig till att fortsätta skriva dina insiktsfulla krönikor som innebär ett skapande av opinion för att ställa de knepiga frågorna.

Måste vi tillföra kemiska substanser för att umgås med skratt, tokigheter och våga göra bort oss?

av
TOMMY

Annonser